Min Ipod - del 1
Då och då kommer lite musiktips. Valda utifrån slumpgeneratorn i min Ipod, dvs, vad den fått mig att lyssna på till och från jobbet.
Först en bekännelse. Jag har alltid varit en större fan av Paul McCartney än av John Lennon. Kanske är jag mer den välartade hemmasonen, än den store rebellen, eller så finns det någon annan djup psykologisk förklaring.
Samtidigt måste jag erkänna att Paul efter Beatles inte gjort mer än ett fåtal riktigt bra saker, men det gäller ju John också. Bäst är Paul när han samarbetar med någon, som "Ebony and Ivory" med Stevie Wonder, eller "Say Say Say" med Michael Jackson.
I morse letade Ipoden fram ett av hans mindre uppmärksammade samarbeten, det med Elvis Costello. Några av låtarna hamnade på en av EC's skivor, några på Paul "Flowers in the Dirt". Den mest kända är nog "My Brave Face", men jag lyssnade imorse på en duett döpt till (tror jag) "You Want Her Too", där de båda verbalt slåss om en tjej. Kanonbra. Rekommenderas starkt.
Eddie Reader måste vara en av världens mest underskattade sångerskor. Jag uppmärksammade henne första gången i Fairground Attraction (minns "Perfect"), en grupp som hon bara gjorde en och en halv skiva med. Men utan att veta det hade jag hört henne redan innan, när hon köade för Eurythmics. Så försvann hon, men då och då kommer det soloskivor, alltid lika bra. Men hon skyr musikbranschen, "Music and business should never be mentioned in the same sentence", som hon sa vid en konsert i Sverige för några år sedan. Lyssna på "The Wind Calls Your Name" och njut. Come back to Sweden soon Eddie! And see you in Warwick in July.
Varje gång jag hör introt till "Undertow" med Show of Hands tänker jag på Lou Reeds "Take a Walk on the Wild Side". Inte bara introt påminner, texttemat också. Men Steve Knightley sjunger om tristessen på engelska sydkusten när turisterna har rest, den tristess som får en att längta bort och att göra farliga saker. "If he had seen the London plates, he never would have forced the lock".
Akustisk version av Costello och McCartney (inte den som finns på skivan)
Liveversion av "The Wind Calls Your Name"
Show of Hands i Cropredy 2007. Första versen av Undertow inleder. Förutom Steve Knightley, Phil Beer och Miranda Sykes.
Först en bekännelse. Jag har alltid varit en större fan av Paul McCartney än av John Lennon. Kanske är jag mer den välartade hemmasonen, än den store rebellen, eller så finns det någon annan djup psykologisk förklaring.
Samtidigt måste jag erkänna att Paul efter Beatles inte gjort mer än ett fåtal riktigt bra saker, men det gäller ju John också. Bäst är Paul när han samarbetar med någon, som "Ebony and Ivory" med Stevie Wonder, eller "Say Say Say" med Michael Jackson.
I morse letade Ipoden fram ett av hans mindre uppmärksammade samarbeten, det med Elvis Costello. Några av låtarna hamnade på en av EC's skivor, några på Paul "Flowers in the Dirt". Den mest kända är nog "My Brave Face", men jag lyssnade imorse på en duett döpt till (tror jag) "You Want Her Too", där de båda verbalt slåss om en tjej. Kanonbra. Rekommenderas starkt.
Eddie Reader måste vara en av världens mest underskattade sångerskor. Jag uppmärksammade henne första gången i Fairground Attraction (minns "Perfect"), en grupp som hon bara gjorde en och en halv skiva med. Men utan att veta det hade jag hört henne redan innan, när hon köade för Eurythmics. Så försvann hon, men då och då kommer det soloskivor, alltid lika bra. Men hon skyr musikbranschen, "Music and business should never be mentioned in the same sentence", som hon sa vid en konsert i Sverige för några år sedan. Lyssna på "The Wind Calls Your Name" och njut. Come back to Sweden soon Eddie! And see you in Warwick in July.
Varje gång jag hör introt till "Undertow" med Show of Hands tänker jag på Lou Reeds "Take a Walk on the Wild Side". Inte bara introt påminner, texttemat också. Men Steve Knightley sjunger om tristessen på engelska sydkusten när turisterna har rest, den tristess som får en att längta bort och att göra farliga saker. "If he had seen the London plates, he never would have forced the lock".
Akustisk version av Costello och McCartney (inte den som finns på skivan)
Liveversion av "The Wind Calls Your Name"
Show of Hands i Cropredy 2007. Första versen av Undertow inleder. Förutom Steve Knightley, Phil Beer och Miranda Sykes.
Kommentarer
Trackback
