Min Ipod - 2
Andy Irvine har inte världens starkaste röst. Ofta låter den lite osäker och vag, ibland närmast blyg. Men låt er inte luras, varje ton sitter spiksäkert, och det som låter som osäkerhet är istället avsiktliga dekorationer.
Jag mötte honom först i gruppen Planxty, vars LP-skivor jag jagade vid mina Londonbesök för så där 30 år sedan. Kändes lite deja vu när jag i augusti på Irland fick tag på gruppens live-reunion (Christy Moore var också med) på CD, och några månader senare i Dublin på DVD. Så småningom letade jag mig bakåt och hittade Sweeney's Men som Andy var med i före Planxty. Någonstans i samlingen finns också en skiva han gjorde med Dick Gaughan på 1980-talet. Men den köpte jag mest för Dicks skull.
Men denna morgon letade Ipoden fram en annan höjdare, med Patrick Street, en grupp Andy var med och bildade i mitten på 1980-talet. De har gjort ett antal skivor med åren, och morgonens låt var från en sen skiva. Men ska jag rekommendera något så börja med första, som heter just Patrick Street, och den tredje, där Andys egen låt "Forgotten Hero" finns med.
Passa också på att njuta av hans mandolin och mandolaspel. Mängder av små ornament i kompet.
Jag minns en diskussion jag hade med Bob Fox för många år sedan. Han sa att han hade en ny ambition, att återföra de klassiska folksångerna till folkklubbarna. Han menade de sånger som ingen längre sjunger därför att de för oss äldre anses allt för välbekanta och som vi tror att alla andra sjunger. Han tog med ett par av dem på "Dreams Never Leave You", skivan han gjorde med Fairport år 2000, och hans senaste soloskiva, "The Blast" har ett stort antal. Där tolkar han bland annat den gamla klenoden "The Golden Vanity", som jag tror att till och med Hootenanny Singers med Björn Ulveus gjorde en svensk version av för massor av år sedan. I Bobs inspelning blir berättelsen om den tappre skeppspojken som hoppar i vattnet för att sänka ett fiendefartyg en lågmäld och sorgsen berättelse, med Bob sedvanliga mjuka stämma och följsamma gitarrkomp.
Andy Irvine sjunger en lite snabbare låt. Sen inspelning, men från en tidig Patrik Street-skiva.
Jag hittade inte "Golden Vanity" med Bob på nätet, så håll till godo med en annan höjdare av honom, eller rättare sagt två. Båda finns på "Dreams never Leave You".
Jag mötte honom först i gruppen Planxty, vars LP-skivor jag jagade vid mina Londonbesök för så där 30 år sedan. Kändes lite deja vu när jag i augusti på Irland fick tag på gruppens live-reunion (Christy Moore var också med) på CD, och några månader senare i Dublin på DVD. Så småningom letade jag mig bakåt och hittade Sweeney's Men som Andy var med i före Planxty. Någonstans i samlingen finns också en skiva han gjorde med Dick Gaughan på 1980-talet. Men den köpte jag mest för Dicks skull.
Men denna morgon letade Ipoden fram en annan höjdare, med Patrick Street, en grupp Andy var med och bildade i mitten på 1980-talet. De har gjort ett antal skivor med åren, och morgonens låt var från en sen skiva. Men ska jag rekommendera något så börja med första, som heter just Patrick Street, och den tredje, där Andys egen låt "Forgotten Hero" finns med.
Passa också på att njuta av hans mandolin och mandolaspel. Mängder av små ornament i kompet.
Jag minns en diskussion jag hade med Bob Fox för många år sedan. Han sa att han hade en ny ambition, att återföra de klassiska folksångerna till folkklubbarna. Han menade de sånger som ingen längre sjunger därför att de för oss äldre anses allt för välbekanta och som vi tror att alla andra sjunger. Han tog med ett par av dem på "Dreams Never Leave You", skivan han gjorde med Fairport år 2000, och hans senaste soloskiva, "The Blast" har ett stort antal. Där tolkar han bland annat den gamla klenoden "The Golden Vanity", som jag tror att till och med Hootenanny Singers med Björn Ulveus gjorde en svensk version av för massor av år sedan. I Bobs inspelning blir berättelsen om den tappre skeppspojken som hoppar i vattnet för att sänka ett fiendefartyg en lågmäld och sorgsen berättelse, med Bob sedvanliga mjuka stämma och följsamma gitarrkomp.
Andy Irvine sjunger en lite snabbare låt. Sen inspelning, men från en tidig Patrik Street-skiva.
Jag hittade inte "Golden Vanity" med Bob på nätet, så håll till godo med en annan höjdare av honom, eller rättare sagt två. Båda finns på "Dreams never Leave You".
Kommentarer
Trackback
