Osockrat

Jag kollade min diabetes i förmiddags. (Jag föredrar beteckningen typ 2 framför ålders.) Jag hade gått ner 4 kilo sedan i maj. Numera är jag inte längre fet, jag är bara överviktig. I alla fall enligt BMI-kurvan. Detta styrks av att byxorna jag köpte igår har vidden 34 tum. Mina gamla är 36- eller 38-or.
Blodtrycket var nere på 115/65, pulsen på drygt 50 och blodsockervärdena fullt acceptabla. Hade jag haft de värdena i våras hade jag inte fått diagnosen.
Faran med att gå ner i vikt är att man slår sig till ro och återgår till de gamla vanorna och sedan går upp alltihop igen. Tro mig. Det har hänt. Men då är en diagnos bra att ha. Den blir, förhoppningsvis, en spärr mot detta.

Posten idag var en leverans med Sting. Fick två skivor med Newcastle-sångaren. En där han tolkar sna gamla hits kompad av en symfoniorkester, det lilla jag hann höra under matlagningen var helt superbt, den andra där han sjunger John Dowland. Udda val för en man som slog igenom under punkeran, låt vara med mer reggea- än punkinspirerat. Karln spelar dessutom in på Deutsche Grammophone nu för tiden. Tala om statushöjning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0