Sällan
Det är sällan jag tar mig för att skriva blogg nu för tiden. Skyll på Facebook. Det är både vanebildande och tidskrävande. Egentligen dyker det inte upp så mycket av intresse där, men man måste ju ändå in och titta flera gånger om dagen. Man kan ju missa något.
Och kvällarna när jag skulle ha tid att sitta ner är ofta fyllda av annat. I måndags möte om biodigitalisering, igår helkvällsrep med Albans Kapell. Idag en hel del arbete med att göra reklam för ukulelekvällarna vi kör igång om två veckor. Alldeles för få deltagare anmälda hittills.
Men jag har i alla fall kunnat konstatera senaste veckan, efter London, att mitt hjärta sköter sig. Fick faktiskt beröm av doktorn för att jag gått ner i vikt (håller sakta på att försvinna ur denna världen) och för att jag motionerar. Över 10 000 steg om dagen anses tydligen fullt godkänt.
Steg förresten. Den där stegkampanjen gör mig manisk stegräknare. Under promenaden på morgonen kalkylerar jag hur jag ska få ihop stegen under dagen. Hur mycket kommer jag att röra mig dfrån skrivbordet? Hur långt är det till fikarummet? Hur långt hinner jag gå på lunchen? osv. Jag misstänker att alla de fördelar mitt hjärta får av mitt gående äts upp av stressen det utsätts för när jag funderar på hur jag ska få ihop minst 10 000 under dagen.
Trottoarerna i Mellerud börjar faktiskt se ganska slitna ut av alla som deltar i kampanjen. Undrar om ny asfaltering av dem ingår i kampanjbudgeten?
Och kvällarna när jag skulle ha tid att sitta ner är ofta fyllda av annat. I måndags möte om biodigitalisering, igår helkvällsrep med Albans Kapell. Idag en hel del arbete med att göra reklam för ukulelekvällarna vi kör igång om två veckor. Alldeles för få deltagare anmälda hittills.
Men jag har i alla fall kunnat konstatera senaste veckan, efter London, att mitt hjärta sköter sig. Fick faktiskt beröm av doktorn för att jag gått ner i vikt (håller sakta på att försvinna ur denna världen) och för att jag motionerar. Över 10 000 steg om dagen anses tydligen fullt godkänt.
Steg förresten. Den där stegkampanjen gör mig manisk stegräknare. Under promenaden på morgonen kalkylerar jag hur jag ska få ihop stegen under dagen. Hur mycket kommer jag att röra mig dfrån skrivbordet? Hur långt är det till fikarummet? Hur långt hinner jag gå på lunchen? osv. Jag misstänker att alla de fördelar mitt hjärta får av mitt gående äts upp av stressen det utsätts för när jag funderar på hur jag ska få ihop minst 10 000 under dagen.
Trottoarerna i Mellerud börjar faktiskt se ganska slitna ut av alla som deltar i kampanjen. Undrar om ny asfaltering av dem ingår i kampanjbudgeten?
Kommentarer
Trackback
