Efter snön
Kanske felaktigt rubrik eftersom nästan allt ligger kvar. Efter snöandet kanske hade varit bättre. Men det hade faktiskt slutat snöa redan när jag skrev igår.
Hur som helst. Hemorten är full av snö. Gatorna har smalnat betänkligt och det är inte överallt större bilar kan mötas. Snövallarna är så höga att det är med spänning man passerar korsningarna. Det går inte att se om det kommer bilar från andra hållet. Att gå till jobbet är inte att tänka på. Hela den första halvan är gångbanorna täckta av meterdjupa snödrivor. Snödriver mitt på Torget är nog närmare två meter, och antalet parkeringsplatser är kraftigt reducerat.
Men vi har i alla fall samtalsämnen på fikarasten ...
Var hos doktorn idag för efterkontroll. Hjärtat mår bra och snart ska medicineringen reduceras. För säkerhets skull togs en massa prover. När han klickade in på datorn hur många det gällde befarade jag för en stund att de skulle behöva tömma mig på blod för att få ihop till alla. Mina fahågor på skam och jag fick behålla en hälsosamt stor andel av vätskan.
Det brukar svartna på ögonen för mig strax efter jag lämnat blod till prover eller fått en spruta. Det är faktiskt en fördel i vissa lägen. När jag berättar detta, vilket jag alltid gör för att undvika oro hos vårdcentralspersonalen över plötsliga svimningsfall, får jag alltid erbjudande om att lämna blodet liggande, och då i något trevligt undersökningsrum. Så också idag, och eftersom sköterskan glömde att lasta några grejor på vagnen hon tog med sig fick jag lite extra vila medan hon sprang tillbaks och hämtade detta. Skönt.
Vi passade på att äta lunch på Melleruds superba Thairestaurang. Den var nästan tom. Det måste varit många som inte kom iväg till jobbet i förmiddags. Sedan är det ju också sportlov. Thai är favoritstället framför allt för musikskolans personal. Det beror inte bara på att en av lärarnas fru äger stället.
Väl hemma skottade vi lite snö. Dels för att bredda garageinfarten en aning, dels för att undvika abstinensbesvär. Man blir ju så lätt beroende.
Hur som helst. Hemorten är full av snö. Gatorna har smalnat betänkligt och det är inte överallt större bilar kan mötas. Snövallarna är så höga att det är med spänning man passerar korsningarna. Det går inte att se om det kommer bilar från andra hållet. Att gå till jobbet är inte att tänka på. Hela den första halvan är gångbanorna täckta av meterdjupa snödrivor. Snödriver mitt på Torget är nog närmare två meter, och antalet parkeringsplatser är kraftigt reducerat.
Men vi har i alla fall samtalsämnen på fikarasten ...
Var hos doktorn idag för efterkontroll. Hjärtat mår bra och snart ska medicineringen reduceras. För säkerhets skull togs en massa prover. När han klickade in på datorn hur många det gällde befarade jag för en stund att de skulle behöva tömma mig på blod för att få ihop till alla. Mina fahågor på skam och jag fick behålla en hälsosamt stor andel av vätskan.
Det brukar svartna på ögonen för mig strax efter jag lämnat blod till prover eller fått en spruta. Det är faktiskt en fördel i vissa lägen. När jag berättar detta, vilket jag alltid gör för att undvika oro hos vårdcentralspersonalen över plötsliga svimningsfall, får jag alltid erbjudande om att lämna blodet liggande, och då i något trevligt undersökningsrum. Så också idag, och eftersom sköterskan glömde att lasta några grejor på vagnen hon tog med sig fick jag lite extra vila medan hon sprang tillbaks och hämtade detta. Skönt.
Vi passade på att äta lunch på Melleruds superba Thairestaurang. Den var nästan tom. Det måste varit många som inte kom iväg till jobbet i förmiddags. Sedan är det ju också sportlov. Thai är favoritstället framför allt för musikskolans personal. Det beror inte bara på att en av lärarnas fru äger stället.
Väl hemma skottade vi lite snö. Dels för att bredda garageinfarten en aning, dels för att undvika abstinensbesvär. Man blir ju så lätt beroende.
Kommentarer
Trackback
