Höst igen?

I morse kändes det verkligen som höst. Vi hade kallt i huset när vi vaknade, och luften kändes som efter ett höstregn. Då spelar givetvis Radio Väst, med sin osvikliga känsla för timing (fel sådan), en låt med Östen med Resten om att släppa in den nyss ankomna sommaren. Vem sätter egentligen musiken? (Jo, jag vet vem det är, men ...)
Att låten dessutom bjöd på en massa rim som kvalificerat sig för finalrundan i tävlingen om de värsta nödrimmen var väl närmast väntat. Den tävlingen leds förresten av den gamla 60-talsplågan "Is this the way to Amarillo/Every night I've been hugging my pillow".

Kom hem i hyfsad tid och insåg att om jag inte klippte gräset idag skulle det dröja närmare två veckor innan jag skulle få chansen igen. I avsaknad av lie gav jag mig i kast med uppgiften, bara för att konstatera att bensinen till gräsklipparen nog inte skulle räcka. Och frun hade bilen. Så jag satte en liten mur av fällstolar framför garageporten för att markera att hon skulle lämna fordonet ute när hon kom. Och gissa, hon fattade vinken? Är det jag som är smart i konstruktionen av signalerna, eller hon som är klyftig som tolkar dem rätt?

Vi avslutade med att grilla några korvar och med att äta höstens första kokta rödbetor. Trots drygt 25 minuters koktid var de lite väl hårda. Men det var i alla fall rödbetor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0