Bra lördag
När jag var yngre var ordet dansband i de musikaliska kretsar jag rörde mig betraktat som en svordom. Men åren går och igår kväll stod jag på Bohusläns museum och spelade i 80 minuter medan paren dansade framför mig och mina medmusikanter. Jag tröstar mig med att vi var på Uddevalla Folkmusikfestival och att jag var en del av Dalslands Spelmansförbund som spelade polskor, valser, schottisar och annat som folk dansade till. Vi lät tydligen bra, för många satt kvar på läktaren och lyssnade, och av tillströmningen på dansgolvet kunde vi utläsa att vi hittade rätt rytm och tempo.
På vägen dit lyssnade jag i bilen för första gång på CDn vi spelade in i januari, Drivved. Har haft den i drygt en månad, men jag drar mig alltid för att lyssna på sådant jag själv spelar på. Tänk om jag hittar några misstag?
Tidigare på dagen arbetade jag på emigrantkonferensen här i Mellerud. Tyvärr inte så välbesökt som arrangörerna önskade. Jag hann med att lyssna på ett utmärkt föredrag om emigrantvisor. Det är tydligen så att emigrantvisorna mest sjängs i Sverige. Sverigeamerikanerna sjöng helt andra svenska visor, som Barndomshemmet, Tryggare kan ingen vara (används som begravningspsalm over there) och Hälsa dom därhemma.
När vi var på bröllopsresa i Bulgarien för många, många, många år sedan var alltid centralstyrt. Det såg man i kioskerna med frukt och grönt. En dag hade alla jordgubbar, och då bara jordgubbar. Var man sugen på dylika dagen efter kanske det inte fanns en gubbe i hela Sunny Beach. Då kanske det var tomater, eller körsbär, som gällde.
Jag får samma känsla i år när jag åker genom jordbruksdistrikt. I år verkar det vara majs som gäller. Alla, och jag menar alla, verkar odla just majs. Och det är inte bara i Sverige. Vi gjorde samma observation på semestern.
Måste vara ett EU-påbud.
Vi avslutade gårdagen med en sen (22-tiden) supé. Superjumbokräftor, sådana där det inte blir så många på ett kilo. Goda, men ruskigt hårda skal. I det närmaste inbrottssäkra klor.
Som snaps tog vi Skåne. Första, men absolut inte sista gången i mitt liv jag druckit den. Mycket mild och fin. Perfekt till kräftor.
På vägen dit lyssnade jag i bilen för första gång på CDn vi spelade in i januari, Drivved. Har haft den i drygt en månad, men jag drar mig alltid för att lyssna på sådant jag själv spelar på. Tänk om jag hittar några misstag?
Tidigare på dagen arbetade jag på emigrantkonferensen här i Mellerud. Tyvärr inte så välbesökt som arrangörerna önskade. Jag hann med att lyssna på ett utmärkt föredrag om emigrantvisor. Det är tydligen så att emigrantvisorna mest sjängs i Sverige. Sverigeamerikanerna sjöng helt andra svenska visor, som Barndomshemmet, Tryggare kan ingen vara (används som begravningspsalm over there) och Hälsa dom därhemma.
När vi var på bröllopsresa i Bulgarien för många, många, många år sedan var alltid centralstyrt. Det såg man i kioskerna med frukt och grönt. En dag hade alla jordgubbar, och då bara jordgubbar. Var man sugen på dylika dagen efter kanske det inte fanns en gubbe i hela Sunny Beach. Då kanske det var tomater, eller körsbär, som gällde.
Jag får samma känsla i år när jag åker genom jordbruksdistrikt. I år verkar det vara majs som gäller. Alla, och jag menar alla, verkar odla just majs. Och det är inte bara i Sverige. Vi gjorde samma observation på semestern.
Måste vara ett EU-påbud.
Vi avslutade gårdagen med en sen (22-tiden) supé. Superjumbokräftor, sådana där det inte blir så många på ett kilo. Goda, men ruskigt hårda skal. I det närmaste inbrottssäkra klor.
Som snaps tog vi Skåne. Första, men absolut inte sista gången i mitt liv jag druckit den. Mycket mild och fin. Perfekt till kräftor.
Kommentarer
Trackback
