Valutor
Jag gjorde ett valutaklipp igår. Strax efter 10 varje morgonen bestäms dagens valutakurs. I tisdags var den lägre än på länge, och genom ivrigt bevakande av Text-TV sid 230 kunde jag se att tendensen var ökande under hela tisdagen. Så igår morse kutade jag ner till banken strax efter de hade öppnat och fick mina resepund till tisdagens kurs. Och mycket riktigt, strax efter höjdes kursen. Jag tjänade hela 70 kr på min aktiva valutabevakning. Räcker nog till 2 extra öl ikväll.
På tal om valuta. Nu ska Sverige slopa 50-öringen. Kvar får vi tre ynka mynt. Hur spännande är det? Engelsmännen har åtta! Det är något att koma med, även om 1- och 2-pensarna mest brukar hamna i McDonalds insamlingsbössor.
Vet ni förresten att de engelska mynten är konstruerade så att man ska kunna plocka upp rätt växel ur fickan utan att se på mynten? Så en kort lektion i hur ni skiljer på engelska mynt.
Utgångspunkten är att sortera dem parvis. Varje par har något gemensamt i sin formgivning och det finns ett stort och ett litet mynt i varje par, där det lilla givetvis är värt minst.
Det första paret är kopparmynten. De känns i fickan igen på att de är tunna och oräfflade. Den lilla är 1p och den stora 2 p.
Så kommer runda räfflade silvermynt, ungefär lika tunna som kopparmynten. Den lilla 5p och den stora 10p.
Därefter kantiga silvermynt, fortfarande tunna. Den lilla 20 p och den stora 50 p. (Den lilla används ofta som betalning för toalettbesök.)
Så de lite knubbigare förgyllda mynten. Känns igen på tjockleken. Liten £1, stor £2.
Lätt va?
Det säljs tydligen väldigt få SAAB-bilar nu för tiden. Titt och tätt har TTela artiklar om någon som köpt en SAAB. Kan det vara så illa? Att försäljningen är så låg att man måste skriva i tidningen varje gång det säljs en bil?
Nu ska jag packa väskan. London väntar. Kan innebära att det inte blir någon blogg på ett antal dagar. Men titta in, det finns gott om Internetcaféer i staden, och en timmes Internet kostar för det mesta bara ett litet tjockt och förgyllt mynt. Vem vet. Jag kanske skriver jubileumsinlägget (detta är nr 197) i världsstaden.
Och är ni där träffas jag kvällstid på följande ställen:
Torsdag: Islington Folk Club, på The Horseshoe nära Farringdom
Fredag: Court Sessions Folk Club, intill South Wimbledons T-banestation
Lördag: Cellar Upstairs, Exmouth Arms strax väster om Euston Station
Söndag: Royal festival Hall, lyssnandes till beethovens trea (Eroican, som ursprungligen var tillägnad Napoleon)
På tal om valuta. Nu ska Sverige slopa 50-öringen. Kvar får vi tre ynka mynt. Hur spännande är det? Engelsmännen har åtta! Det är något att koma med, även om 1- och 2-pensarna mest brukar hamna i McDonalds insamlingsbössor.
Vet ni förresten att de engelska mynten är konstruerade så att man ska kunna plocka upp rätt växel ur fickan utan att se på mynten? Så en kort lektion i hur ni skiljer på engelska mynt.
Utgångspunkten är att sortera dem parvis. Varje par har något gemensamt i sin formgivning och det finns ett stort och ett litet mynt i varje par, där det lilla givetvis är värt minst.
Det första paret är kopparmynten. De känns i fickan igen på att de är tunna och oräfflade. Den lilla är 1p och den stora 2 p.
Så kommer runda räfflade silvermynt, ungefär lika tunna som kopparmynten. Den lilla 5p och den stora 10p.
Därefter kantiga silvermynt, fortfarande tunna. Den lilla 20 p och den stora 50 p. (Den lilla används ofta som betalning för toalettbesök.)
Så de lite knubbigare förgyllda mynten. Känns igen på tjockleken. Liten £1, stor £2.
Lätt va?
Det säljs tydligen väldigt få SAAB-bilar nu för tiden. Titt och tätt har TTela artiklar om någon som köpt en SAAB. Kan det vara så illa? Att försäljningen är så låg att man måste skriva i tidningen varje gång det säljs en bil?
Nu ska jag packa väskan. London väntar. Kan innebära att det inte blir någon blogg på ett antal dagar. Men titta in, det finns gott om Internetcaféer i staden, och en timmes Internet kostar för det mesta bara ett litet tjockt och förgyllt mynt. Vem vet. Jag kanske skriver jubileumsinlägget (detta är nr 197) i världsstaden.
Och är ni där träffas jag kvällstid på följande ställen:
Torsdag: Islington Folk Club, på The Horseshoe nära Farringdom
Fredag: Court Sessions Folk Club, intill South Wimbledons T-banestation
Lördag: Cellar Upstairs, Exmouth Arms strax väster om Euston Station
Söndag: Royal festival Hall, lyssnandes till beethovens trea (Eroican, som ursprungligen var tillägnad Napoleon)
Kommentarer
Postat av: Ullabritt
Glömde att be dig att du skulle hälsa så gott till Tom, så jag gör det nu i stället.
Ha det bra. Hoppas knät håller.
Ullabritt
Trackback
