Telefonkö
Det roligaste med U2 är berättelsen om bandet som spelade på ett bröllop, där en U2-fan gifte sig med en vacker irländska. De hade lovat att kompa paret när de skulle sjunga en sång för varandra på bröllopsfesten. Brudgummens första förslag på sång till bruden var "Still haven't found what I'm looking for". Övertygad om att det inte var ett så klokt val föreslog han "With or without you".
När jag var liten fick jag lära mig ordspråket "De som gapar över mycket, mister ofta hela stycket". Kanske de Swedbankdirektörer som gjorde en våldsam satsning i Baltikum aldrig fick lära sig det. Det borde vara obligatoriskt att analysera innebörden av det på alla ekonomutbildningar så kanske vi kan förebygga kommande finanskrascher.
Jag hade en frustrerande upplevelse igår kväll. Jag har bestämt mig för att ta med gitarren nästa gång jag flyger till London. Visst kan man alltid få låna en gitarr på folkmusikklubbarna, men det är alltid skönare att ha sin egen, speciellt om man vill pröva på lite mer avancerade saker.
Enligt SAS hemsida ska man helst boka specialbagaget, som musikinstrument räknas som, i förväg, och eftersom det inte går att göra detta på nätet, där kan bara boka oväsentligheter som golfvagnar och vapen. Så jag ringde SAS.
Som vanligt får man börja och trycka på en massa knappar. Vill du verkligen flyga - tryck 1, är du inte väldigt flygrädd - tryck 2, tror du vi kommer att störta - tryck3 osv. Och om man knappade in sitt Eurobonus-nummer skulle man få service snabbare. Sagt och gjort. Alla siffrorna knappades in.
"Vi ser fram emot att ge dig service inom 15 minuter", meddelade rösten och la till att jag var nummer 30 i kön, vilket upprepades cirka 5 minuter. Drygt 30 minuter senare var jag framme hos en telefonist som slog i sina papper och sedan på klingande norrländska förklarade att jag inte alls behövde boka i förväg. Det räckte så väl om jag gick till SAS kassa på flygplatsen och betalade.
Ja, ja, frun fick titta ostört på TV drygt en halvtimme. Alltid något.
Ska till Stockholm ett par dagar, så det blir nog ingen blogg förrän på fredag. Ska på kurs om den nya strandlagstiftningen och rörligt friluftsliv. Man får ju ha lite roligt ibland. Å andra sidan såg far min mycket ironi att jag från Mellerud ska åka på en samling om just strandlagstiftning. Kanske bäst att hålla låg profil.
Jag har också varit en motståndare till alla dessa välsignade telefonköer (jag menar, när hände det senast att man ringde någonstans, privatsamtal ej inräknade, och fick svar av en människa?!), men jag började tänka om i morse när jag skulle kontakta bilprovningen för att få byta tid för besiktning. Det är inte så praktiskt att köra ner bilen till Vänersborg kl 10 en tisdag, särskilt när man jobbar på 10 min avstånd från bilprovningen i Åmål. Nåväl, jag fick tala med en dator! Och den förbenade apparaten envisades hela tiden med att tala om för mig vad jag skulle säga: "...säg byta...säg ändra...säg eftermiddag..." Varje gång svarade den "okay, du vill.... Till slut hade den manipulerat in mig i ett hörn, så jag accepterade av ren frustration första bästa tid, vilken inte alls var lämplig, egentligen. Men vad som helst för att komma ifrån roboten i andra änden! Jag tror hellre jag hade suttit i kö en kvart, för att mötas av någon levande själ som jag hade kunnat prata riktigt med.
Allt har sina sidor, inget är perfekt.
Ullabritt
