Pre-flight blues
Incheckningen klar, säkerhetskontrollen avklarad, flygplatslunchen aväten och fortfarande två timmar kvar till boarding. Varför går det inget senare tåg till Göteborg än 1033-avgången? Nåväl, tid att blogga lite extra, och komma närmare jubileumsinlägget. Och givetvis några skämt likaså.
Det där med kontantfria bussar är nog en god idé, men vilken tid det tar när varje passagerare först ska fråga om man verkligen inte kan betala kontant, för att sedan leta igenom sin plånbok för att hitta kontokortet. Tänk om alla var så kloka som jag och köpte sms-biljett. Va snabbt det skulle gå.
Jag föredrar absolut SAS framför mattbolaget, och Landvetter är en riktigt flygplats i motsats till ladan ute på åkern norr om Göteborg, men ibland undrar man lite över den interna kommunikationen.
På hemsidan står det att alla musikinstrument är specialbagage och kostar extra. Däremot, som jag tidigare påpekat, går det bra att där boka för golfklubbor och andra livsfarliga vapen (inkl pistoler) men inte gitarrer, vilket gör att man inte kan få den 20 %-iga rabatt för musikinstrument som man kan få för annat.
Så jag försökte boka plats för min gitarr via telefon. Efter drygt 30 minuters telefonkö fick jag reda på att det var bättre om jag var ute tidigt på flygplatsen (vilket med dagens kommunikationer mellan Mellerud och Gbg inte är något problem) för att i SAS kassa betala för mitt instrument.
Sagt och gjort. Jag gick dit, men fick veta att jag först måste fixa en bagagetag, sedan gå bort till bagage drop och därefter komma tillbaka och betala. OK.
Så jag fixade en bagagetag, och gick bort till bagage drop. Hon tog emot min väska, och sedan satte hon en stämpel på gitarrtagen. "OK". Nu skulle jag gå till nr 27 och lämna den. Jag undrade om jag inte skulle betala. Men hon sa att det behövdes inte.
Vid 27-an tog de vänligt emot min gitarr. En skylt påpekade att man skulle berätta om man hade elektronik i bagaget, och eftersom gitarren har batteri till mikrofonen, stämapparaten går på batteri och jag alltid har ett extra, berättade jag allt detta. Tjejen vid disken verkade måttligt intresserad.
Men 200 kr mindre fattig gick jag till säkerhetskontrollen istället. Om frun inte läser bloggen kanske jag kan överraska henne med en present för pengarna.
Och inte pep jag heller. Det är typiskt, här är kontrollen bara bemannad av kvinnor, ett par riktigt tjusiga, och så kan man inte ge ifrån sig minsta pip för att signalera att man gärna blir kroppsvisiterad av någon av dem. Livet är inte bara pest, ibland är det orättvist också.
Resten kan ni läsa på badjokes.blogg.se
Det där med kontantfria bussar är nog en god idé, men vilken tid det tar när varje passagerare först ska fråga om man verkligen inte kan betala kontant, för att sedan leta igenom sin plånbok för att hitta kontokortet. Tänk om alla var så kloka som jag och köpte sms-biljett. Va snabbt det skulle gå.
Jag föredrar absolut SAS framför mattbolaget, och Landvetter är en riktigt flygplats i motsats till ladan ute på åkern norr om Göteborg, men ibland undrar man lite över den interna kommunikationen.
På hemsidan står det att alla musikinstrument är specialbagage och kostar extra. Däremot, som jag tidigare påpekat, går det bra att där boka för golfklubbor och andra livsfarliga vapen (inkl pistoler) men inte gitarrer, vilket gör att man inte kan få den 20 %-iga rabatt för musikinstrument som man kan få för annat.
Så jag försökte boka plats för min gitarr via telefon. Efter drygt 30 minuters telefonkö fick jag reda på att det var bättre om jag var ute tidigt på flygplatsen (vilket med dagens kommunikationer mellan Mellerud och Gbg inte är något problem) för att i SAS kassa betala för mitt instrument.
Sagt och gjort. Jag gick dit, men fick veta att jag först måste fixa en bagagetag, sedan gå bort till bagage drop och därefter komma tillbaka och betala. OK.
Så jag fixade en bagagetag, och gick bort till bagage drop. Hon tog emot min väska, och sedan satte hon en stämpel på gitarrtagen. "OK". Nu skulle jag gå till nr 27 och lämna den. Jag undrade om jag inte skulle betala. Men hon sa att det behövdes inte.
Vid 27-an tog de vänligt emot min gitarr. En skylt påpekade att man skulle berätta om man hade elektronik i bagaget, och eftersom gitarren har batteri till mikrofonen, stämapparaten går på batteri och jag alltid har ett extra, berättade jag allt detta. Tjejen vid disken verkade måttligt intresserad.
Men 200 kr mindre fattig gick jag till säkerhetskontrollen istället. Om frun inte läser bloggen kanske jag kan överraska henne med en present för pengarna.
Och inte pep jag heller. Det är typiskt, här är kontrollen bara bemannad av kvinnor, ett par riktigt tjusiga, och så kan man inte ge ifrån sig minsta pip för att signalera att man gärna blir kroppsvisiterad av någon av dem. Livet är inte bara pest, ibland är det orättvist också.
Resten kan ni läsa på badjokes.blogg.se
Kommentarer
Trackback
