Nostalgi i Stockholm
Yes! De har datorer för gästerna på det hotell jag övernattar i väntan på att bussen från Stockholmsterminalen i morgon bitti ska gå till konferensen. Bor centralt, ett stenkast från vackra Johannes kyrka, och mitt emot en av Stockholms porrbutiker. (Nej, jag har inte varit inne och tänker faktiskt avstå ett besök på etablissemanget.)
Det är kallt i Stockholm. Och det snöar. Av biltaken att döma har det kommit rejält idag.
Ställning efter väderbedömning: Mellerud-Stockholm 1-0.
Har passat på att vara lite nostalgisk, på gott och ont.
Konstaterar att Tre Backar, som jag ibland frekventerade på 1980-talet, på Tegnergatan bytt namn till Limerick. Det var i källaren här Gaelic Club höll till på lördagar på sagda 80-tal. Ville man lyssna på musiken var det alltid bra att få ett bord nära scenen. Jag minns en kväll när publikens eviga tjattrande höll på att driva Rod Paterson i Easy Club till vansinne. "And now it is time for a beautiful love song, if anyone can hear it and anyone cares."
På vägen till hotellet fick jag ett ryck. Varför inte ett glas vin på kvällskvisten. Smet in på Systemet i hörnet Tegnergatan-Sveavägen. Oooh ljuva nostalgi. Det är ett sånt där gammaldags Systembolag med alla flaskor bakom glas, kölappar och kassabiträden som ständigt motionerar i jakt på det kunderna vill ha. Beställde en liten flaska rött, men tyckte så synd om den ilande ynglingen bakom disken att jag inte nämndes påpeka att jag med liten menade 25 cl, inte 37 cl. Men OK, allt ska ju vara så stort i Stockholm. Då har jag till ett glas imorgon kväll också.
Ställning efter Systembolagsbesök: Mellerud-Stockholm 2-0.
Blev supernostalgisk när jag skulle äta. Gick på Shanghai i samma hörn som butiken jag nyss nämnde, fast mitt emot. Där gick vi ofta på 1970-talet, efter att vi hade tentat på Lärarhögskolan ute i Rålambshov. Och det var här en oktoberdag för många mer år sen än vi vill kännas vid som vi förlovade oss.
Restaurangen kändes inte så romantisk längre, och det var inte bara avsaknaden av en vacker kvinna mitt emot att ge en ring till. De mysiga sofforna var borta, och nu var det mest buffé-tänk och lunchserveringsstuk.
Men OK. 120 kr för fyra små rätter, en liten friterad banan med en klick glass och en starköl gör att man inte ska klaga så högt. Men hur kan man kalla 40 cl för en stor öl? Och borde inte kocken ha skalat räkorna ordentligt innan han friterade dem?
Tacka vet jag Thairestaurangen i Mellerud.
Ställning efter kvällsmat: Mellerud-Stockholm 3-0.
Nu ska jag återvända till rummet, dricka ett glas Jacobs Creek, äta en medhavd apelsin och slötitta på någon dålig amerikansk TV-serie.
PS. Sofia Karlssons nya är briljant. Lyssnade på den på tåget upp (på fem timmar hinner man två böcker och tre skivor). Och Lily Allen har en del härligt fräcka texter på sin nya. Gillar titeln, "It's not me, it's you". Härluigt uppkäftig.
Det är kallt i Stockholm. Och det snöar. Av biltaken att döma har det kommit rejält idag.
Ställning efter väderbedömning: Mellerud-Stockholm 1-0.
Har passat på att vara lite nostalgisk, på gott och ont.
Konstaterar att Tre Backar, som jag ibland frekventerade på 1980-talet, på Tegnergatan bytt namn till Limerick. Det var i källaren här Gaelic Club höll till på lördagar på sagda 80-tal. Ville man lyssna på musiken var det alltid bra att få ett bord nära scenen. Jag minns en kväll när publikens eviga tjattrande höll på att driva Rod Paterson i Easy Club till vansinne. "And now it is time for a beautiful love song, if anyone can hear it and anyone cares."
På vägen till hotellet fick jag ett ryck. Varför inte ett glas vin på kvällskvisten. Smet in på Systemet i hörnet Tegnergatan-Sveavägen. Oooh ljuva nostalgi. Det är ett sånt där gammaldags Systembolag med alla flaskor bakom glas, kölappar och kassabiträden som ständigt motionerar i jakt på det kunderna vill ha. Beställde en liten flaska rött, men tyckte så synd om den ilande ynglingen bakom disken att jag inte nämndes påpeka att jag med liten menade 25 cl, inte 37 cl. Men OK, allt ska ju vara så stort i Stockholm. Då har jag till ett glas imorgon kväll också.
Ställning efter Systembolagsbesök: Mellerud-Stockholm 2-0.
Blev supernostalgisk när jag skulle äta. Gick på Shanghai i samma hörn som butiken jag nyss nämnde, fast mitt emot. Där gick vi ofta på 1970-talet, efter att vi hade tentat på Lärarhögskolan ute i Rålambshov. Och det var här en oktoberdag för många mer år sen än vi vill kännas vid som vi förlovade oss.
Restaurangen kändes inte så romantisk längre, och det var inte bara avsaknaden av en vacker kvinna mitt emot att ge en ring till. De mysiga sofforna var borta, och nu var det mest buffé-tänk och lunchserveringsstuk.
Men OK. 120 kr för fyra små rätter, en liten friterad banan med en klick glass och en starköl gör att man inte ska klaga så högt. Men hur kan man kalla 40 cl för en stor öl? Och borde inte kocken ha skalat räkorna ordentligt innan han friterade dem?
Tacka vet jag Thairestaurangen i Mellerud.
Ställning efter kvällsmat: Mellerud-Stockholm 3-0.
Nu ska jag återvända till rummet, dricka ett glas Jacobs Creek, äta en medhavd apelsin och slötitta på någon dålig amerikansk TV-serie.
PS. Sofia Karlssons nya är briljant. Lyssnade på den på tåget upp (på fem timmar hinner man två böcker och tre skivor). Och Lily Allen har en del härligt fräcka texter på sin nya. Gillar titeln, "It's not me, it's you". Härluigt uppkäftig.
Kommentarer
Trackback
