Gnäll?
"Nu får jag vara lite gnällig", sa personen i andra änden av telefonlinjen. Och så kom hon med ett par bra förslag till förbättringar av den text jag just då arbetade med. Det var väl inte gnällighet? Det var ju konstruktivitet.
Jag gillar folk som kommer med förslag till förbättringar eller förändringar av något jag sysslar med. Förslagen är ett bevis på engagemang, och genom att vi är fler som tänker blir slutprodukten bättre, och det är ju det som räknas. Vi ska få fram en bra slutprodukt, sedan spelar det inte så stor roll vem som bdragit med var.
Sedan är det en annan sak att jag som ansvarig för vad som slutligen läggs fram förbehåller mig rätten att säga ja eller nej till de ändringsförslag som kommer. Igår sa jag ja till tre av fyra förslag. Men lika väl som jag är beredd att lyssna på förslagen med ett öppet sinne, lika väl måste förslagsställaren tåla ett nej, givetvis åtföljt av en förklaring.
Gnäll däremot är jag ganska allergisk mot. Och med gnäll menar jag åsikter som bara klankar ner och som inte har som syfte att förbättra. Ibland bottnar gnället i att folk inte vill anstränga sig, ibland att de vill markera sin egen betydelse, ibland att de bara är ganska negativa i största allmänhet.
Jag läste en gång definitionen på en äkta nejsägare. Fråga personen hur han/hon tycker att man skulle göra istället. Det har nejsägare och gnällspiken aldrig något riktigt svar på. Möjligtvis kommer de med någon som är helt orealistiskt med tanke på omständigheterna.
Mycket handlar om ödmjukhet. Om någon är emot den idé du presenterar så kan du tolka deta på två sätt:
1. Du har att göra med en gnällspik.
2. Den personen ser negativa konsekvenser med förslaget som du inte har upptäckt.
Om det är 1 kan du med gott samvete avfärda kritiken. Om det är 2 ska du lyssna noga. Men du kan inte avgöra vad det är förrän du bett personen redogöra för varför han/hon är emot det hela, och om han/hon har något förslag till förbättring eller alternativ handlingsväg.
Nu ska jag packa gitarren. Still No Bagpipes spelar i Halmstad ikväll. Med lite tur har vi med oss lite flmsnuttar hem som vi kan lägga ut på YouTube.
Jag gillar folk som kommer med förslag till förbättringar eller förändringar av något jag sysslar med. Förslagen är ett bevis på engagemang, och genom att vi är fler som tänker blir slutprodukten bättre, och det är ju det som räknas. Vi ska få fram en bra slutprodukt, sedan spelar det inte så stor roll vem som bdragit med var.
Sedan är det en annan sak att jag som ansvarig för vad som slutligen läggs fram förbehåller mig rätten att säga ja eller nej till de ändringsförslag som kommer. Igår sa jag ja till tre av fyra förslag. Men lika väl som jag är beredd att lyssna på förslagen med ett öppet sinne, lika väl måste förslagsställaren tåla ett nej, givetvis åtföljt av en förklaring.
Gnäll däremot är jag ganska allergisk mot. Och med gnäll menar jag åsikter som bara klankar ner och som inte har som syfte att förbättra. Ibland bottnar gnället i att folk inte vill anstränga sig, ibland att de vill markera sin egen betydelse, ibland att de bara är ganska negativa i största allmänhet.
Jag läste en gång definitionen på en äkta nejsägare. Fråga personen hur han/hon tycker att man skulle göra istället. Det har nejsägare och gnällspiken aldrig något riktigt svar på. Möjligtvis kommer de med någon som är helt orealistiskt med tanke på omständigheterna.
Mycket handlar om ödmjukhet. Om någon är emot den idé du presenterar så kan du tolka deta på två sätt:
1. Du har att göra med en gnällspik.
2. Den personen ser negativa konsekvenser med förslaget som du inte har upptäckt.
Om det är 1 kan du med gott samvete avfärda kritiken. Om det är 2 ska du lyssna noga. Men du kan inte avgöra vad det är förrän du bett personen redogöra för varför han/hon är emot det hela, och om han/hon har något förslag till förbättring eller alternativ handlingsväg.
Nu ska jag packa gitarren. Still No Bagpipes spelar i Halmstad ikväll. Med lite tur har vi med oss lite flmsnuttar hem som vi kan lägga ut på YouTube.
Kommentarer
Trackback
