Girighet och ålder
Vid middagen igår diskuterade vi den girighet som verkar råda i finans- och industrikretsar. När vi andra förväntas göra ett fullgott jobb för vår lön förväntar sig de som tjänar mångfallt med än oss, ibland 10-20 gånger så mycket, bonusar om de sköter sitt på ett bra sätt, och folk som bara satsat pengar i företaget vill ha utdelningar som i procent ligger skyhögt över vad vi som satt våra pengar på bankkonton, och då faktiskt också varit med och stött industrin, får ut.
Vi kom in på detta om att samhällsklimatet har förändrats sedan 1970-talet, då mycket handlade om solidaritet och att samla in pengar till dem som hade det svårt. Då fanns Chilegrupper, alternativ jul och liknande. Lasse Tennander beskriver det på sin senaste skiva med "från solidaritet till ett självgott 'Här kommer jag'". Mikael Wiehe är inne på samma linje i de intervjuer som finns med på den nyutgivna DVD:n med reportage från Hoolas återföreningsturné 1996.
Men i natt slog det med med full kraft: De direktörer och styrelseproffs som nu sitter och beviljar varandra fantasilöner, löjligt höga bonusar och utdelningar som saknar täckning i företagens bokslut är ju i många fall i samma generation som vi som satt i gräset på Gärdet en gång på 1970-talet. Det är våra gamla årskamrater som med sin girighet drivit världen in i den finasiella krisen.
Vad var det som gick så snett?
Vi kom in på detta om att samhällsklimatet har förändrats sedan 1970-talet, då mycket handlade om solidaritet och att samla in pengar till dem som hade det svårt. Då fanns Chilegrupper, alternativ jul och liknande. Lasse Tennander beskriver det på sin senaste skiva med "från solidaritet till ett självgott 'Här kommer jag'". Mikael Wiehe är inne på samma linje i de intervjuer som finns med på den nyutgivna DVD:n med reportage från Hoolas återföreningsturné 1996.
Men i natt slog det med med full kraft: De direktörer och styrelseproffs som nu sitter och beviljar varandra fantasilöner, löjligt höga bonusar och utdelningar som saknar täckning i företagens bokslut är ju i många fall i samma generation som vi som satt i gräset på Gärdet en gång på 1970-talet. Det är våra gamla årskamrater som med sin girighet drivit världen in i den finasiella krisen.
Vad var det som gick så snett?
Kommentarer
Trackback
