Varken student eller Springsteen
Halva dagen igår satt jag och matade in enkätresultat i ett Excelprogram. På idéstadiet lät det där med en fritidsvaneenkät bland kommunens alla 4-9-klassare som en bra idé. När man sitter där med drygt 700 enkäter (och gud vet hur många kryss på varje) som ska matas in i datorn kan man börja ifrågasätta det hela.
Har konstaterat att eleverna är dåliga på att läsa instruktioner. Hur många saker skulle ni kryssa för om instruktionen var "Sätt högst två kryss"? Inget är helt OK, ett likaså, för att inte tala om två, men fyra eller fem? Sedan är det ju inte deras fel att vissa andra frågor var lite krångliga.
I dessa tider förtjänas det återigen att upprepas. Studentexamen avskaffades för sisådär 40 år sedan. I år kommer inte en enda elev att ta studenten. Många slutar däremot gymnasiet, och cirka 70 % av dem som vrålar ut att de tagit något som är avskaffat sedan länge har till och med fått ut ett slutbetyg. Om de verkligen hade varit studenten hade övriga 30 % diskret smugit ut via någon bakdörr på skolan.
Undrar varför just studenten återfötts, för det fanns faktiskt en tid i början på 1970-talet (jag vet för jag var med) när man bara slutade gymnasiet. Visst hade vi fest. Men vi påstod inte att vi tog studenten. Men varför säger inte dagens nior att de tar realen. Den levde faktiskt på några håll i vårt land minst lika länge som studenten?
Många kvällar går åt till repetitioner inför Kanalyran. Igår träffade vi vår tllfälliga barnkör igen. Alla ville vara med och sjunga solo, gärna flera gånger. Vilken entusiasm.
Ikväll ska jag träffa de Kanalyredeltagare jag inte träffade i tisdags för slutgiltigt låtval och lite övning. För en av tjejerna i tisdags, som inte riktigt visste vad hon vill sjunga, föreslog jag att vi skulle botanisera lite i Bruce Springsteens repertoar. Jag kan inga av hans låtar, sa hon, har aldrig lyssnat på honom. Oooops. Vad får de egentligen göra på musik- (eller engelsk-) lektionerna nu för tiden?
Trots att jag gillar karln skarpt erkänner jag utan omsvep att jag inte ska åka till Stockholm och se honom. Har faktiskt aldrig sett honom live, och ärligt talat, skulle jag göra det skulle jag nog göra det mest för att se hans gitarrist, Nils Lofgren, en stor favorit sedan 1970-talet. Skivorna han gjorde då, minns inte namnet på den första, men den andra var "I Came to Dance" (I'm not a Bob Dylan but I never miss a beat) är två av de bästa som gjordes det decenniet. Och hans konsert på Konserthuset i Stockholm i den vevan är en av de bästa jag någonsin varit på.
Så kom gärna tillbaka utan Bossen!
Har konstaterat att eleverna är dåliga på att läsa instruktioner. Hur många saker skulle ni kryssa för om instruktionen var "Sätt högst två kryss"? Inget är helt OK, ett likaså, för att inte tala om två, men fyra eller fem? Sedan är det ju inte deras fel att vissa andra frågor var lite krångliga.
I dessa tider förtjänas det återigen att upprepas. Studentexamen avskaffades för sisådär 40 år sedan. I år kommer inte en enda elev att ta studenten. Många slutar däremot gymnasiet, och cirka 70 % av dem som vrålar ut att de tagit något som är avskaffat sedan länge har till och med fått ut ett slutbetyg. Om de verkligen hade varit studenten hade övriga 30 % diskret smugit ut via någon bakdörr på skolan.
Undrar varför just studenten återfötts, för det fanns faktiskt en tid i början på 1970-talet (jag vet för jag var med) när man bara slutade gymnasiet. Visst hade vi fest. Men vi påstod inte att vi tog studenten. Men varför säger inte dagens nior att de tar realen. Den levde faktiskt på några håll i vårt land minst lika länge som studenten?
Många kvällar går åt till repetitioner inför Kanalyran. Igår träffade vi vår tllfälliga barnkör igen. Alla ville vara med och sjunga solo, gärna flera gånger. Vilken entusiasm.
Ikväll ska jag träffa de Kanalyredeltagare jag inte träffade i tisdags för slutgiltigt låtval och lite övning. För en av tjejerna i tisdags, som inte riktigt visste vad hon vill sjunga, föreslog jag att vi skulle botanisera lite i Bruce Springsteens repertoar. Jag kan inga av hans låtar, sa hon, har aldrig lyssnat på honom. Oooops. Vad får de egentligen göra på musik- (eller engelsk-) lektionerna nu för tiden?
Trots att jag gillar karln skarpt erkänner jag utan omsvep att jag inte ska åka till Stockholm och se honom. Har faktiskt aldrig sett honom live, och ärligt talat, skulle jag göra det skulle jag nog göra det mest för att se hans gitarrist, Nils Lofgren, en stor favorit sedan 1970-talet. Skivorna han gjorde då, minns inte namnet på den första, men den andra var "I Came to Dance" (I'm not a Bob Dylan but I never miss a beat) är två av de bästa som gjordes det decenniet. Och hans konsert på Konserthuset i Stockholm i den vevan är en av de bästa jag någonsin varit på.
Så kom gärna tillbaka utan Bossen!
Kommentarer
Trackback
