Glömska
Jag skulle skrivit det här igår, men jag glömde.
Tänk er scenerna.
Kl 21.15 i kommunhusets trapphus. Tillbaka efter drygt tre timmars möten kring Melleruds kommuns nya översiktsplan. Trött, ont i huvudet. Tre uppgifter framför mig: Nycklarna till Tingshuset där vi varit ska läggas i Medborgarkonterets brevlåda, PC-kanonen ska ställas in på Medborgarkontoret och den bärbara datorn ska upp på mitt tjänsterum.
Kl 21.18 tillbaka i entrén. Uppdragen slutförda. Dags att gå ut och sätta sig på cykeln och rulla hemåt. Känner på nyckelknippan i min hand. Ingen cykelnyckel. Upptäcker att jag står med Tingshusnycklarna. Mina egna ligger i Medborgarkontorets låsta brevlåda.
Kl 21.25 på gatan utanför. En road hustru hämtar mig och cykeln med bilen. Som tur är får jag den avtagbara dragkroken på plats i första försöket. Har aldrig hänt förut, men den inser nog att det inte är läge att krångla.
Kl 08.00 på Medborgarkontoret. Hämtar nycklarna hos några uppspelta medarbetare.
Påminner om en tidig lördagsmorgon i Torquay i juli 1986. Avresa till London kl 0700 med 45 förväntansfulla språkresetonåringar. Vi har haft 18 underbara dagar på Englands riviera och nu väntar höjdpunkten, två dagar i London, innan det är dags för dem, men inte mig, att åka hem. Själv ska jag när första gruppen åker hem hämta upp en ny grupp på Stansted för ytterligare tre veckor i England.
Har stoppat varje resenär i dörren för att försäkra mig om att de har med sig allt, pass, biljetter, pengar ...
Drygt en halvtimme senare passerar vi Newton Abbot. Helen, andra ledaren, börjar snacka om kurskassan som inte riktigt stämde när hon avslutade kontot dagen innan. Det slår mig. I stort sett alla mina pengar och mitt kontokort liger hemma på rummet i värdfamiljen. Jag är på väg till London för flera dagar med drygt £5 på fickan.
Bussen stannar vid första bästa telefonkiosk. (Detta var 1986, före mobilernas tid.) Snabb signal hem till Chris (som turligt nog arbetar som snickare i just Newton Abbot) och Mary. Koll.
- Javisst, plånboken liger där.
- Ja, Chris ska just åka.
- Ja, han tar med sig plånboken.
- OK, vi väntar.
Tur att vi hade byggt upp en bra relation till ungarna (har bland annat en härlig födelsedagspresent från dem i form av en rosa T-shirt med en halvnaken Samantha Fox på som bevis för detta), annars kunde det ha blivit starka protester mot beskedet att bussen ska vänta här i dryga halvtimmen på att min plånbok ska anlända.
Tänk er scenerna.
Kl 21.15 i kommunhusets trapphus. Tillbaka efter drygt tre timmars möten kring Melleruds kommuns nya översiktsplan. Trött, ont i huvudet. Tre uppgifter framför mig: Nycklarna till Tingshuset där vi varit ska läggas i Medborgarkonterets brevlåda, PC-kanonen ska ställas in på Medborgarkontoret och den bärbara datorn ska upp på mitt tjänsterum.
Kl 21.18 tillbaka i entrén. Uppdragen slutförda. Dags att gå ut och sätta sig på cykeln och rulla hemåt. Känner på nyckelknippan i min hand. Ingen cykelnyckel. Upptäcker att jag står med Tingshusnycklarna. Mina egna ligger i Medborgarkontorets låsta brevlåda.
Kl 21.25 på gatan utanför. En road hustru hämtar mig och cykeln med bilen. Som tur är får jag den avtagbara dragkroken på plats i första försöket. Har aldrig hänt förut, men den inser nog att det inte är läge att krångla.
Kl 08.00 på Medborgarkontoret. Hämtar nycklarna hos några uppspelta medarbetare.
Påminner om en tidig lördagsmorgon i Torquay i juli 1986. Avresa till London kl 0700 med 45 förväntansfulla språkresetonåringar. Vi har haft 18 underbara dagar på Englands riviera och nu väntar höjdpunkten, två dagar i London, innan det är dags för dem, men inte mig, att åka hem. Själv ska jag när första gruppen åker hem hämta upp en ny grupp på Stansted för ytterligare tre veckor i England.
Har stoppat varje resenär i dörren för att försäkra mig om att de har med sig allt, pass, biljetter, pengar ...
Drygt en halvtimme senare passerar vi Newton Abbot. Helen, andra ledaren, börjar snacka om kurskassan som inte riktigt stämde när hon avslutade kontot dagen innan. Det slår mig. I stort sett alla mina pengar och mitt kontokort liger hemma på rummet i värdfamiljen. Jag är på väg till London för flera dagar med drygt £5 på fickan.
Bussen stannar vid första bästa telefonkiosk. (Detta var 1986, före mobilernas tid.) Snabb signal hem till Chris (som turligt nog arbetar som snickare i just Newton Abbot) och Mary. Koll.
- Javisst, plånboken liger där.
- Ja, Chris ska just åka.
- Ja, han tar med sig plånboken.
- OK, vi väntar.
Tur att vi hade byggt upp en bra relation till ungarna (har bland annat en härlig födelsedagspresent från dem i form av en rosa T-shirt med en halvnaken Samantha Fox på som bevis för detta), annars kunde det ha blivit starka protester mot beskedet att bussen ska vänta här i dryga halvtimmen på att min plånbok ska anlända.
Kommentarer
Trackback
