Bränd
Det var gitarrtema på TV2 igår. Måste säga att jag blev besviken på reportaget om gitarrhjältarna. Det var för det första så förutsägbart, alla de vanliga namne, och de korta klippen med folk som sa allmänna saker. Varför inte lite analys? Och varför nämndes inte en av de riktigt stora, Frank Zappa? Dessutom verkade reportaget, med tanke på hur fräscha en del av de intervjuade såg ut, ha minst 10 år på nacken. Behållningen var att få reda på var Pete Townshend fick sin vevande stil från.
Men de fem minutrarna med Yngwie Malmsteen var roliga. Speciellt när Malmsteen berättade om hur han ser på sitt kompenerande. Och hans Swenglish var underhållande.
Har mindre ont i ben och knän idag än jag trodde att jag skulle ha. 56-åringar med begynnande artros ska nog inte spela brännboll. En match gick bra, i den andra började knäna svikta och i den tredje var jag nästan oförmögen att springa. Men vi nådde vårt mål, efter tre raka förluster kunde de som hade anat på eftermiddagen återvända hem. Eftersom jag ansvarade för ljudanläggningen på plats fick jag stanna till the bitter end.
Jag slog ett härligt rekord under andra matchen (tror jag). Blev bränd tre gånger i rad innan jag nådde fram till första vändingskonen.
Hemma igen bestämde vi oss för att skippa planerna på något enkelt. Tack alla livsmedelsbutiker för att ni har öppet till 1900 på lördagar. Pepparbiff till mig och lövdito till min hjärtas dam.
Men återigen en miss. Vi ville ha harticot verte till, men det visste vi ju att vi hade i frysen hemma. Jag lyckades dock inte hitta något dylikt i grönsakslådan så vi fick bli utan. Senare på kvällen när jag ville ha ett glas vatten till vinet hittade jag bönorna. Jag hade lagt dem på fel ställe i frysen.
Nåja. Vi tar dem till lunch idag istället.
Men de fem minutrarna med Yngwie Malmsteen var roliga. Speciellt när Malmsteen berättade om hur han ser på sitt kompenerande. Och hans Swenglish var underhållande.
Har mindre ont i ben och knän idag än jag trodde att jag skulle ha. 56-åringar med begynnande artros ska nog inte spela brännboll. En match gick bra, i den andra började knäna svikta och i den tredje var jag nästan oförmögen att springa. Men vi nådde vårt mål, efter tre raka förluster kunde de som hade anat på eftermiddagen återvända hem. Eftersom jag ansvarade för ljudanläggningen på plats fick jag stanna till the bitter end.
Jag slog ett härligt rekord under andra matchen (tror jag). Blev bränd tre gånger i rad innan jag nådde fram till första vändingskonen.
Hemma igen bestämde vi oss för att skippa planerna på något enkelt. Tack alla livsmedelsbutiker för att ni har öppet till 1900 på lördagar. Pepparbiff till mig och lövdito till min hjärtas dam.
Men återigen en miss. Vi ville ha harticot verte till, men det visste vi ju att vi hade i frysen hemma. Jag lyckades dock inte hitta något dylikt i grönsakslådan så vi fick bli utan. Senare på kvällen när jag ville ha ett glas vatten till vinet hittade jag bönorna. Jag hade lagt dem på fel ställe i frysen.
Nåja. Vi tar dem till lunch idag istället.
Kommentarer
Trackback
