ukulelemorfar

Kom faktiskt ihåg att det var vår bröllopsdag igår. Vi firade med helstekt fläskfilé, svensk färsk potatis och en flaska rosévin. Efteråt var sin Sverigebakelse. Och eftersom vi var på vårt generösa humör fick den besökande sonen samma sa. 33 år som gifta. "En evighet" som 19-åringen konstaterade. Får mig att inse att jag måste varit mycket ung, om ens född när det hände. Förresten har vi nog något inofficiellt rekord för antalet präster på ett bröllop. Vi hade, om jag minns rätt, fyra stycken närvarande, även om bara två stycken var aktiva.

Insåg i natt att jag inte kan vara så gammal. Om man skriver min ålder med romerska siffror krävs det bara två bokstäver, lika många som det krävs för att skriva mitt äldsta barnbarns ålder. Och sätter vi våra åldrar i bokstavsordning kommer min ålder före hans. Efter sommaren kommer vi båda att ha ökat med en bokstav, men han kommer att ha ökat sin ålder med nästan 17 %, och jag med mindre än futtiga 2 %.

Mycket Pinter Sister-känsla (ni vet, deras stora hit var "I'm so excited") när jag läste e-posten igår eftermiddag. Jag ska göra mitt första förbokade framträdande i England lördag 25 juli på Warwick Folk Festival. 1140-1210 (på förmiddagen) spelar jag på deras folkmusikpub som äger rum i Warwick Arms, Jury Street. Vi kanske ses där?

Inga dagstidningar idag, så jag ska försöka komma ikapp med musiktidningarna. Lira, Spelmannen, Fuzz, Mojo och fRoots ligger på nattduksbordet och slänger ilskna blickar på mig. De tycks säga "Varför köper du alt prenumererar om du inte läser?"