ukulelemorfar

Ni trodde väl inte att en uppräkning av festligheter skulle vara det enda idag, eller?

Jag har en radikal idé. Kan inte SMHI fixa så att det bara faller snö nätterna mot lördag och söndag. De dagarna kan man ju skotta i lugn och ro, utan att känna sig stressad för att man ska iväg till jobbet.

Så ska vi väl inte klaga över att vissa mejerier inte fyller förpackningarna helt. Det gör de ju bara för att hjälpa oss att gå ner i vikt. Vi luras att tro att vi klämt i oss en hel liter mjölk, men så var det bara 98 cl. Vips har vi sluppit 20 gram extra åt att bära på. Jag läste för länge sedan (i avsomnade Rekordmagasinet tror jag) att diskuskastaren Ricky Bruch och två-tre idrottskompisar under ett träningsläger tillsammans drack 18 liter mjölk till frukost. De hade tjänat mycket på att bli lite smålurade.

Min kycklingallergiska livspartner var på fest igår kväll så jag passade på att göra mig lite kyckling till kvällsmat, riktig kyckling med ben i. Jag vill helst ha klubban. Kycklingfiléer och sådant kan man ha när man gör kinesmat eller Chicken Tikka Massala, som faktiskt är en rätt som skapdes i Glasgow, trots sitt indiska namn och starka kryddning.
Har ni tänkt på att kyckling är en av de där rätterna som man alltid avslutar med att äta med händerna. De där sista köttbitarna går aldrig riktigt att pilla loss med hjälp av kniv och gaffel. Den enda skillnaden mellan oss är att vissa ger upp verktygen tidigare, medan andra i det längsta försöker skrapa loss allt mindre köttbitar.
Det är kul att man när man äter kyckling på Kentucky Fried Chicken (och då kycklingbitar och inte deras kycklingburgare) tillsammans med maten får en våtservett för att kunna göra sig presentabel när måltiden är över. KFC har världens saftigaste kycklingbitar, men jag misstänker att man får dricka många förminskade mjölklitrar för att kompensera för den feta smeten runt om som håller bitarna så saftiga.

Jag har ett härligt kycklingminne från slutet av 1970-talet. Jag och en musikerkompis var i London en vecka med målet att se så många konserter och köpa så många skivor och nothäften som möjligt. Drygt 20 kilo på Bromma och närmare 39 på Stansted talar sitt tydliga språk. Detta vara på den tid då pundet stod i cirka 7 kr så shopping var ett måste.
Men vi var båda också förtjusta i kinesmat, och vi hade lärt oss regeln. Undvik ställen med vita dukar och kolla att det är fler asiater än européer innan ni går in. Per åt alltid "sweet and sour pork", som serverades olika på varje nytt ställe, och jag åt något med kyckling. En av de sista kvällarna, före konserten, var vi på ett litet ställe på Westbourne Grove. De serverade en fantastisk "lemon chicken", med kycklingbitar som hade marinerats i kyckling ett långt tag.Något av det godaste jag någonsin ätit.
Några år senare var jag tillbaka på egen hand. En av de första kvällarna bestämde jag mig för att återuppleva denna kulinariska höjdpunkt. Med stora förväntningar begav jag mig till Queenswayområdet och Westbourne Grove. Inte bara var restaurangen nedlagd, huset var rivet. Ett av mitt livs stora besvikelser. (Jag måste nog ha haft ett bra liv om en nedlagd restaurang var en av mitt livs stora besvikelser.)

På Spåret-deltagarna upphör aldrig att förvåna. Att man inte fixar Abisko på 10 poäng utifrån ledtråden nötkreatur i slutet kan jag förstå, men att inte fixa Oxford på 8 poäng när man redan fått ledtrådar om Morse och dragdjursfordon är oförlåtligt. Varför är man inte kändis som man kan få vara med och tävla?