Misslyckande och sötsaker
Varken TTela eller GP dök upp i morse. Det eggade mig till otrohet. Jag beslutade mig för att lösa DNs sudoku istället för uteblivna TTelas. Problemet är att DN har två, en lätt och en svår. Jag bestämde mig för att det är under min värdighet att lösa sudokus som betecknas som lätta, och redan har en massa siffror i rutorna, så jag gick på den svåra.
Om jag straffades för min otrohet eller för mitt högmod låter jag vara osagt, men med drygt tre fjärdelar lösta, och den känsla av flyt man får när några riktigt svåra passager är utklurade, insåg jag att jag gjort fel någonstans, och att det skulle ta för lång tid att hitta felet, så jag tvingades att ge upp.
Vissa forskningsresultat är trösterika. Någon berättade vid lunchen igår att hon hade hört någon på TV som berättade att männsikan har någon typ av överfyllnadsskydd mot det mesta. Vi kan inte äta hur mycket som helst, vi blir mätta. Andra saker tappar vi lusten för när det blir för mycket. Men skyddet saknas för två saker, droger och sötsaker.
Så om jag har tolkat det hela rätt (och hoppas det) är det alltså inte vårt eget fel om vi stoppar i oss för mycket choklad och liknande. Det är så vi är skapade. Vi har inget inbyggt stopp, och är man karaktärsbefriad så ...
Undrar om det bristfälliga skydded även gäller fruktsocker. Jag märker att jag kan stoppa i mig hur mycket frukt som helst. Sätt mig framför en dator några timmar med en skål vindruvor eller söta clementiner bredvid. Skålen kan aldrig vara full nog, den är slut när jag har jobbat klart.
Jag tog ut pengar i bankomaten på Torget igår. Medan jag väntade på mina pengar och mitt kort meddelade skärmen att banken kunde hjälpa mig att placera min pengar. Men det var ju ingen konst. Jag la dem bara i det yttersta plånboksfacket som vanligt. Vad ska man behöva hjälp med sådant för?
Om jag straffades för min otrohet eller för mitt högmod låter jag vara osagt, men med drygt tre fjärdelar lösta, och den känsla av flyt man får när några riktigt svåra passager är utklurade, insåg jag att jag gjort fel någonstans, och att det skulle ta för lång tid att hitta felet, så jag tvingades att ge upp.
Vissa forskningsresultat är trösterika. Någon berättade vid lunchen igår att hon hade hört någon på TV som berättade att männsikan har någon typ av överfyllnadsskydd mot det mesta. Vi kan inte äta hur mycket som helst, vi blir mätta. Andra saker tappar vi lusten för när det blir för mycket. Men skyddet saknas för två saker, droger och sötsaker.
Så om jag har tolkat det hela rätt (och hoppas det) är det alltså inte vårt eget fel om vi stoppar i oss för mycket choklad och liknande. Det är så vi är skapade. Vi har inget inbyggt stopp, och är man karaktärsbefriad så ...
Undrar om det bristfälliga skydded även gäller fruktsocker. Jag märker att jag kan stoppa i mig hur mycket frukt som helst. Sätt mig framför en dator några timmar med en skål vindruvor eller söta clementiner bredvid. Skålen kan aldrig vara full nog, den är slut när jag har jobbat klart.
Jag tog ut pengar i bankomaten på Torget igår. Medan jag väntade på mina pengar och mitt kort meddelade skärmen att banken kunde hjälpa mig att placera min pengar. Men det var ju ingen konst. Jag la dem bara i det yttersta plånboksfacket som vanligt. Vad ska man behöva hjälp med sådant för?
Kommentarer
Trackback
