Londonkortis
23 vakna timmar i London, men oj vad vi hann mycket. Hade kameran med mig 18 av dessa 23 timmar och hann ta 183 bilder.
Men vi shoppade nästan inte alls. Kom hem med 1 CD och 2 set strängar (plus några presenter till frun).
Kort rapport:
Tisdag förmiddag och tidig eftermiddag:
Vi besökte Fullers Brewery ute i Chiswick. Guidad rundtur ingick i programmet. Härlig guide, bara kort avbruten av ett brandlarm (falskt), som gjorde att alla fick lämna byggnaden och samlas i en närbelägen park. Också en upplevelse.
Som avslutning en tasting session. Jag provade 6 öl (totalt drygt 1,5 pint), sonen 7 (ungefär 2 pts). Bäst var ESB.
Sedan åt vi lunch på bryggeriets egen pub.
Sonen övar ölupphällning i bryggeriets tasting session-källare. Obs! Det stora antalet öl på fat.
Lärde mig också varför det faktiskt är skillnad på fatöl och flasköl, även om det är samma märke.
Sen eftermiddag:
Jakt på Henry Moore-skulpturer i centrala London. Jag hade tre på min lista (hämtad ur en drygt 20 år gammal bok). Bara en av dem stod på plats, alldeles intill Houses of Parliament.
Vacker, eller hur?
Kväll:
Proms-konsert Royal Albert Hall med Ukulele Orchestra of Great Britain som ni aldrig hört dem. Vad sägs om den kompletta Dance Macabre i sättning för 8 ukuleles, eller Valkyrieritten. Plus en del av det vanliga. Peters tolkning av Thunderball ("Jag har aldrig sett en James Bond-film, men mina kamrater säger att han sjunger sången vackert i filmen") fick taket att lyfta, och en dam nära oss höll på att ramla av stolen av skratt när de körde Pinball Wizard.
Se bild i förra inlägget. Hör konserten på webben.
Onsdag:
Utflykt till Wembley och guidad tur där. Underbar guide! Roligast när vi skulle gå ner för en lång trappa och han vänder sig till Newcastle-fansen som var med i grupen och säger "We are going down". Han själv beskrev sig som 70-talets David Beckham. Han hade spelat i QPR. Mikke kände igenom honom från en film med Football Bloopers (men det var inte han som gjorde misstaget.)
Lärde oss att de lägger ny gräsmatta på Wembley minst sex gånger om året. Nyligen hade det varit U2-konsert, och nu lade man om gräsmattan efter den.
Beviset: På Wembley spelar man på grus.
Och vad mer kan man sedan begära än att planet startar i tid, har kraftig medvind och landar 15 minuter före tidtabell? Utan bagage var det bara att gå direkt ut till den väntande frun, och trots att vi tog vägen via Hisings Backa för att släppa av sonen var vi hemma före midnatt.
Wow!
Men vi shoppade nästan inte alls. Kom hem med 1 CD och 2 set strängar (plus några presenter till frun).
Kort rapport:
Tisdag förmiddag och tidig eftermiddag:
Vi besökte Fullers Brewery ute i Chiswick. Guidad rundtur ingick i programmet. Härlig guide, bara kort avbruten av ett brandlarm (falskt), som gjorde att alla fick lämna byggnaden och samlas i en närbelägen park. Också en upplevelse.
Som avslutning en tasting session. Jag provade 6 öl (totalt drygt 1,5 pint), sonen 7 (ungefär 2 pts). Bäst var ESB.
Sedan åt vi lunch på bryggeriets egen pub.
Sonen övar ölupphällning i bryggeriets tasting session-källare. Obs! Det stora antalet öl på fat.
Lärde mig också varför det faktiskt är skillnad på fatöl och flasköl, även om det är samma märke.
Sen eftermiddag:
Jakt på Henry Moore-skulpturer i centrala London. Jag hade tre på min lista (hämtad ur en drygt 20 år gammal bok). Bara en av dem stod på plats, alldeles intill Houses of Parliament.
Vacker, eller hur?
Kväll:
Proms-konsert Royal Albert Hall med Ukulele Orchestra of Great Britain som ni aldrig hört dem. Vad sägs om den kompletta Dance Macabre i sättning för 8 ukuleles, eller Valkyrieritten. Plus en del av det vanliga. Peters tolkning av Thunderball ("Jag har aldrig sett en James Bond-film, men mina kamrater säger att han sjunger sången vackert i filmen") fick taket att lyfta, och en dam nära oss höll på att ramla av stolen av skratt när de körde Pinball Wizard.
Se bild i förra inlägget. Hör konserten på webben.
Onsdag:
Utflykt till Wembley och guidad tur där. Underbar guide! Roligast när vi skulle gå ner för en lång trappa och han vänder sig till Newcastle-fansen som var med i grupen och säger "We are going down". Han själv beskrev sig som 70-talets David Beckham. Han hade spelat i QPR. Mikke kände igenom honom från en film med Football Bloopers (men det var inte han som gjorde misstaget.)
Lärde oss att de lägger ny gräsmatta på Wembley minst sex gånger om året. Nyligen hade det varit U2-konsert, och nu lade man om gräsmattan efter den.
Beviset: På Wembley spelar man på grus.
Och vad mer kan man sedan begära än att planet startar i tid, har kraftig medvind och landar 15 minuter före tidtabell? Utan bagage var det bara att gå direkt ut till den väntande frun, och trots att vi tog vägen via Hisings Backa för att släppa av sonen var vi hemma före midnatt.
Wow!
Kommentarer
Trackback
