Besvikelse och ös
Var på Uddevalla folkmusikfestival igår i två roller, musikantens och lyssnarens. Den första rollen gick bra. Vi i Dalslands Spelmansförbund spelade upp till dans under knappa timmen. Polska (inkl slängdito), hambo, schottis ... You name it, we played it. Och vi spelade bra (tycker i alla fall jag). Den enda lilla besvikelsen var väl publiktillströmningen. Efter dryga kvarten var numerären: Spelmän 18, dansande 2*2, lyssnare 8. Det blev lite bättre mot slutet, när de som skulle spela efter oss dök upp.
Men ändå: Klart nöjd!
Vi slutade spela vid 1900. Klockan 2100 hade jag bjudit hustrun på konsert med en amerikansk trio och en svensk grupp som spelar irländskt. Innan skulle vi gå och äta irländsk grillbuffé à 195 kr per person + dryck. Vi hade föranmält oss, och buffén skulle starta 2000. Vi tänkte oss en timmes måltid i lugn och ro inför konsertstarten.
Vi var där i god tid, men vi var ganska ensamma, förutom några i personalen som sprang runt och inte tog någon notis om oss, som i första hand ville veta var vi skulle betala. Kl 2015 var det fortfarande inga andra tecken på buffé än en stapel toma tallrikar på ett bord ute på altanen. Då gav vi upp. Vi gick bort till McDonalds och prövade deras nya italienska meny (jättegott) istället. Snabbare och billigare. Tur att vi inte hade förbetalt buffén.
Så till musiken. Den startade i tid. Lissa S och hennes kompisar var hyfsade, men alldeles för likartade igenom hela timmen de bjöd på. Det bästa var en del sånger från New England, och gitarristen facsinerade mig i början, men efter dussin låtar med samma gitarrstil tröttnade jag.
Mitt verkliga problem var att Lissa (sång och fiol) spelade exakt två veckor efter att jag i Warwick hört Nancy Kerr (sång och fiol) och hennes två medmusikanter. Den senare trion var briljant! Gårdagens bleknade totalt i jämförelsen, oavsett om vi pratar repertoarval, virtousitet, utförande, presentationer ...
Snälla Musik i Väst! Ta hit Kerr, Fagan och herbron nästa år!
Idag har jag färdigställt första numret av Nytt om Skola. Ska ut till abonnenterna så snart jag skrivit klar blogen och kollat hotmailen.
Men ändå: Klart nöjd!
Vi slutade spela vid 1900. Klockan 2100 hade jag bjudit hustrun på konsert med en amerikansk trio och en svensk grupp som spelar irländskt. Innan skulle vi gå och äta irländsk grillbuffé à 195 kr per person + dryck. Vi hade föranmält oss, och buffén skulle starta 2000. Vi tänkte oss en timmes måltid i lugn och ro inför konsertstarten.
Vi var där i god tid, men vi var ganska ensamma, förutom några i personalen som sprang runt och inte tog någon notis om oss, som i första hand ville veta var vi skulle betala. Kl 2015 var det fortfarande inga andra tecken på buffé än en stapel toma tallrikar på ett bord ute på altanen. Då gav vi upp. Vi gick bort till McDonalds och prövade deras nya italienska meny (jättegott) istället. Snabbare och billigare. Tur att vi inte hade förbetalt buffén.
Så till musiken. Den startade i tid. Lissa S och hennes kompisar var hyfsade, men alldeles för likartade igenom hela timmen de bjöd på. Det bästa var en del sånger från New England, och gitarristen facsinerade mig i början, men efter dussin låtar med samma gitarrstil tröttnade jag.
Mitt verkliga problem var att Lissa (sång och fiol) spelade exakt två veckor efter att jag i Warwick hört Nancy Kerr (sång och fiol) och hennes två medmusikanter. Den senare trion var briljant! Gårdagens bleknade totalt i jämförelsen, oavsett om vi pratar repertoarval, virtousitet, utförande, presentationer ...
Snälla Musik i Väst! Ta hit Kerr, Fagan och herbron nästa år!
Idag har jag färdigställt första numret av Nytt om Skola. Ska ut till abonnenterna så snart jag skrivit klar blogen och kollat hotmailen.
Kommentarer
Postat av: Ullabritt
Trist, visst. Jag tror att de flesta som ville komma och dansa eller bara lyssna på musiken vände i dörren när de fick veta att det kostade 200 kr att gå in. Ogenomtänkt av organisatörerna.
Ullabritt
Trackback
