Musik och lärare
Det är lärorikt att läsa tidningar. Vet ni till exempel det rätta svaret på vad Sveriges nationalsång heter? Om inte så kolla mot slutet av detta inlägg.
När jag en gång gick på Lärarhögskolan i Stockholm var vi flera som gjorde det som plan B. Plan A var givetvis att våra band skulle slå igenom. Vissa lyckades, som flera av medlemmarna i Diddlers (Marie Selander och dom) som gick några terminer över mig. De fick den stora äran att introducera irländsk folkmusik i Sverige.
Andra gjorde tvärtom, de blev idoler först och lärare sen. I senaste numret av Lärarnas Tidning finns artikel om Plommons, Sveriges första tjejband, som gjorde just det. Först spelningar i massor och skivor, sedan lärarutbildning.Vi hade dem förresten på min hemort förra sommaren. Kanske inte världens bästa musiker, men gott om nostalgi, och Måddan Lindqvist kan fortfarande sopa scenen med många av våra kvinnliga popsångerskor.
På tal om lärare och 60-tal så skrev DN nyligen att riksdagen det årtiondet bestämde sig för att riksdagsmännens löner skulle ligga på samma nivå som gymnasielärarnas. 40 år senare tjänar riksdagsmännen 53 000 kr i månaden och en gymnasielärare i genomsnitt 26 000 kr. Låt vara att gymnasiet på den tiden var en elitskola och idag en skola för alla, men någon måtta får det väl ändå vara. Och jag kräver inte med detta att riksdagsmännen ska sänka sina löner.
Vi repade med ukulelebandet i förrgår. (www.myspace.com/mukulele) Kort spelning på gång nästa helg. Vi tänkte att vi behövde en låt om bankkrisen, så vi lärde oss Tomas Ledins "Du kan lita på mig". Ni minns väl raden "Jag vet vad jag gör, jag är inte bankdirektör", en poetisk höjdpunkt i Ledins karriär.
Jag vet inte om det hör ihop men George i Ukulele Orchestra of Great Briatain berättade när de var här i september att de började spela för att de på 1980-talet tyckte att popen började bli för pretentiös. De ville ge popidolerna en känga med hjälp av lite ironi och parodi. "Det är svårt att vara pretentiös med en ukulele i knät", hävdar George.
Och hur var det nu med nationalsångens namn? Det var en kuggfråga. Sverige har ingen riktig nationalsång. "Du gamla du fria" har aldrig officiellt utsetts till detta av varken riksdag, regerering eller kung. Däremot är 6 juni officiellt fastställd nationaldag. Allt om man ska tro tidskriften Riksdag & Departement, och det ska man väl.
När jag en gång gick på Lärarhögskolan i Stockholm var vi flera som gjorde det som plan B. Plan A var givetvis att våra band skulle slå igenom. Vissa lyckades, som flera av medlemmarna i Diddlers (Marie Selander och dom) som gick några terminer över mig. De fick den stora äran att introducera irländsk folkmusik i Sverige.
Andra gjorde tvärtom, de blev idoler först och lärare sen. I senaste numret av Lärarnas Tidning finns artikel om Plommons, Sveriges första tjejband, som gjorde just det. Först spelningar i massor och skivor, sedan lärarutbildning.Vi hade dem förresten på min hemort förra sommaren. Kanske inte världens bästa musiker, men gott om nostalgi, och Måddan Lindqvist kan fortfarande sopa scenen med många av våra kvinnliga popsångerskor.
På tal om lärare och 60-tal så skrev DN nyligen att riksdagen det årtiondet bestämde sig för att riksdagsmännens löner skulle ligga på samma nivå som gymnasielärarnas. 40 år senare tjänar riksdagsmännen 53 000 kr i månaden och en gymnasielärare i genomsnitt 26 000 kr. Låt vara att gymnasiet på den tiden var en elitskola och idag en skola för alla, men någon måtta får det väl ändå vara. Och jag kräver inte med detta att riksdagsmännen ska sänka sina löner.
Vi repade med ukulelebandet i förrgår. (www.myspace.com/mukulele) Kort spelning på gång nästa helg. Vi tänkte att vi behövde en låt om bankkrisen, så vi lärde oss Tomas Ledins "Du kan lita på mig". Ni minns väl raden "Jag vet vad jag gör, jag är inte bankdirektör", en poetisk höjdpunkt i Ledins karriär.
Jag vet inte om det hör ihop men George i Ukulele Orchestra of Great Briatain berättade när de var här i september att de började spela för att de på 1980-talet tyckte att popen började bli för pretentiös. De ville ge popidolerna en känga med hjälp av lite ironi och parodi. "Det är svårt att vara pretentiös med en ukulele i knät", hävdar George.
Och hur var det nu med nationalsångens namn? Det var en kuggfråga. Sverige har ingen riktig nationalsång. "Du gamla du fria" har aldrig officiellt utsetts till detta av varken riksdag, regerering eller kung. Däremot är 6 juni officiellt fastställd nationaldag. Allt om man ska tro tidskriften Riksdag & Departement, och det ska man väl.
Kommentarer
Trackback
