Motsägelsefullt och TV-kanaler

Är det inte märkligt. De som alltid pratar om vikten av att kapitalet får röra sig fritt, som inte vill ha statlig inblandning och som brukar klaga på att trygghetssystemen gör oss mindre benägna att arbeta, de står nu på knä och ber att regeringen ska hjälpa dem och ge dem trygghet.
Om jag lånar en sak av dig och sedan säljer den, i hopp om att den som köper din sak av mig ska tröttna på den och sälja tillbaka den till mig för ett lägre pris, kallas det bedrägeri. Om man gör så inom finansvärlden kallas det blankning och den som lyckas med tjuvtricket blir stor hjälte.

I somras tvingade sonen på mig en Ipod. Efter mycket tjat gav jag med mig. Nu njuter jag av den på promenaderna till och från jobbet, och på resor. Jag håller på att ladda in favoritlåtar från hela CD-samlingen (inget olagligt nedladdande här inte) och med shuffle-funktionen är det tvära kast. Igår blev jag chockad när jag kom på att det är snart 40 år sedan Crosby, Stills & Nash spelade in Wooden Ships, låten som då fyllde mitt huvud.
I morse dök en bara nästan 20 år gammal låt upp, men fortfarande kusligt aktuell. Det var Bruce Springsteens 57 Channels från Human Touch-plattan. Den om att han får in 57 TV-kanaler, men att det inte finns något värt att se på någon av dem. När jag tittar i TV-tablåerna konstaterar jag att jag nog har fler än 57 kanaler på min TV, men känslan är densamma. Det finns inget värt at titta på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0