Morgonpina
Låt mig till en början slå fast att jag inte har något emot stora insamlingar eller stödgalor. Jag gjorde min första spelning för insamlingsändamål på den sedan länge nedlagda posten i Vendelsö i samband med en av Lennart Hylands Röda Fjärdernkampanjer i mitten på 1960-talet, och sedan dess har jag både spelat på och ordnat stödgalor. Hospice Gabriel, turkiska jordbävningsoffer, svältande afrikaner, Tsunamidrabbade, pensionärer utan sommarfest, you name it, I' ve done it.
Men ärligt talat. Världens Barn-insamlingen står mig upp i halsen. (Men jag har stoppat i bössorna, jag lovar!) Varenda morgon har lokalradion varit som förbytt. Det är bara tjat om Världens barn hela tiden.
Det värsta är att sådana här insamlingar får folk att nå grader av stupiditet man inte trodde de var kapabla att nå. I morse till exempel auktionerade radion bort en manlig kropp för tre timmar, men var noga med att påpeka att det inte var för sexuella aktiviteter. Och hur många av oss trodde det?
Sedan trodde man på allvar att ett par begagnade målvaktshandskar som burits av målvakten i ett lag som i år vann vår division II-serie skulle inbringa minst 1 500 kr. Att division II faktiskt är fjärde steget i svensk fotbollshierarki tycktes ha gått radion förbi.
Hela veckan har de tjatat om att jag ska ringa och donera 1,50 kr till Telia, även om de inte har uttryckt det så. Samtalet kostar 9,90 kr och 8,40 går till världens barn. Alltså måste jag donera 1,50 till Telia för att ge 8,40 till världens barn. Smartare att lägga en guldpeng i en bössa.
Men strax före 0700 i morse slog vår lokalradiostation dumhetsrekord, och stunden efteråt förbättrade de sitt eget rekord. Eller vad sägs om följande:
1. De ringer upp en rikskändis och ber att ha ska berätta en historia för lyssnarna. Sedan proklamerar de att vi ska försöka ringa in så mycket pengar som möjligt medan han berättar historien. Men tjabba, som min son skulle skrivit. Man har ringt upp en kändis som ska dra en rolig historia (och den var rolig), men vi ska inte lyssna på honom. Istället ska vi ägna tiden åt att ringa. Är det jag som är korkad som inte ser poängen, eller ...?
2. Stunden senare, efter att i fem morgnar tjatat om Världens barn, spelar man Barbados som sjunger "Världen utanför, vad bryr vi oss om den". Inget ont om låten (jo förresten ...), men finns det ingen som lyssnar på texterna i den musik som väljs ut till programmet.
Nå, inget ont som inte har något gott med sig. Vi fick i alla oss ett mycket gott morgonskratt, och sådant lyser upp en dag när regnet hänger i luften.
Men ärligt talat. Världens Barn-insamlingen står mig upp i halsen. (Men jag har stoppat i bössorna, jag lovar!) Varenda morgon har lokalradion varit som förbytt. Det är bara tjat om Världens barn hela tiden.
Det värsta är att sådana här insamlingar får folk att nå grader av stupiditet man inte trodde de var kapabla att nå. I morse till exempel auktionerade radion bort en manlig kropp för tre timmar, men var noga med att påpeka att det inte var för sexuella aktiviteter. Och hur många av oss trodde det?
Sedan trodde man på allvar att ett par begagnade målvaktshandskar som burits av målvakten i ett lag som i år vann vår division II-serie skulle inbringa minst 1 500 kr. Att division II faktiskt är fjärde steget i svensk fotbollshierarki tycktes ha gått radion förbi.
Hela veckan har de tjatat om att jag ska ringa och donera 1,50 kr till Telia, även om de inte har uttryckt det så. Samtalet kostar 9,90 kr och 8,40 går till världens barn. Alltså måste jag donera 1,50 till Telia för att ge 8,40 till världens barn. Smartare att lägga en guldpeng i en bössa.
Men strax före 0700 i morse slog vår lokalradiostation dumhetsrekord, och stunden efteråt förbättrade de sitt eget rekord. Eller vad sägs om följande:
1. De ringer upp en rikskändis och ber att ha ska berätta en historia för lyssnarna. Sedan proklamerar de att vi ska försöka ringa in så mycket pengar som möjligt medan han berättar historien. Men tjabba, som min son skulle skrivit. Man har ringt upp en kändis som ska dra en rolig historia (och den var rolig), men vi ska inte lyssna på honom. Istället ska vi ägna tiden åt att ringa. Är det jag som är korkad som inte ser poängen, eller ...?
2. Stunden senare, efter att i fem morgnar tjatat om Världens barn, spelar man Barbados som sjunger "Världen utanför, vad bryr vi oss om den". Inget ont om låten (jo förresten ...), men finns det ingen som lyssnar på texterna i den musik som väljs ut till programmet.
Nå, inget ont som inte har något gott med sig. Vi fick i alla oss ett mycket gott morgonskratt, och sådant lyser upp en dag när regnet hänger i luften.
Kommentarer
Postat av: mia
Din blogg är lite intressantare än brorsans!
Trackback
