ukulelemorfar

Tuff vecka väntar, med fem jobbkvällar i veckan. Innebär morgonbloggar (förhoppningsvis varje dag).

Vem vill du sticka 1000 nålar i frågade Tengby och Mannheimer i P4 igår. Alla de börsmäklare och andra som under många år gjort sig stora pengar på att spela med våra pensionsmedel är mitt omedelbara svar. Sanningen bakom börshandeln är enkel men brutal. Hela finanssektorn bygger på att du och jag ständigt ska omplacera, sälja och köpa aktier. Varje gång vi säljer eller köper får nämligen mäklaren ett s k courtage, provision på försäljningsbeloppet. Detta oavsett om vi som aktieägare vinner eler förlorar på affären.
I finansvärlden finns inget incitament för att uppmuntra kunderna att göra långsiktiga placeringar. Då utgår nämligen inga courtage.
Jag hoppas dessutom att alla dem som årligen fått provisioner för att aktievärdet har ökat nu får löneavdrag när det sjunker. Annars är det väl inte juste? Eller?

Konstaterade i morse hur mycket min schampoförbrukning gått ner sedan jag klippte mig för drygt en vecka sedan. Jag är en sådan som kör ekonomiklippning. 3-4 gånger per år går jag till min herrfrisör (som inte är "Herr Frisör") och låter henne klippa ordenligt. På så sätt håller jag utgiftsposten "frisörbesök" tillräckligt låg för att ha råd med CD, ukulelesträngar och annat livsnödvändigt. Men jag börjar misstänka att delar av detta äts upp av ökad schampokonsumtion. Borde göra en ordentlig kalkyl på detta. Här kan finnas tior att tjäna varje år.
Jag har försökt att göra en deal med min frisör, att hon bara skulle klippa bort de grå och vita hårstråna, och låta dem med ursprungsfärg sitta kvar. Har inte lyckats. Efter den senaste spegeltitten tror jag dessutom att jag ska sluta tjata. Det skulle inte bli mycket kvar om hon följde min begäran.