Biljetter och miljö
Någon nämnde Färjestad i en kommentar. Är inte det en travbana? Nej, nu vet jag. Det är den där orten vid Ölandsbrons östra fäste där mina svärföräldrar har sin somarstuga. Har den ett ishockeylag?
Igår ändrade Aftonbladet inriktning på sin nöjesavdelning, från "vad har hänt med dokusåpadeltagarna sen igår" till "stor biljettskandal". Jag håller med om att det är för d-t att fans till en musikgrupp inte kan få tag på biljetter till gruppens konserter på rätt sätt och att vissa personer tjänar stora summor på att köpa upp biljetterna för vidareförsäljning. Det är något osmakligt över hanteringen, och skamligt att inte TicNet, som faktiskt har revolutionerat möjligheten att komma över biljetter oavsett var man bor, kan hitta en väg att stoppa det.
Ett sätt vore (får jag konsultarvode nu?) att till dessa konserter inte tillåta försäljning direkt hos ATG-ombuden, utan tvinga alla att först boka via nätet för senare uthämtning. Givetvis kommer en del att tillskansa sig fler biljetter än de behöver, men ingen komer över 100-tals.
Ett annat vore om alla, oavsett hur mycket de älskar bandet ifråga, vägrade betala överpriser. För det är ju det hajarna spekulerar i, vår vilja att se bandet till vilket pris som helst. Men om vi kunder inte ställer upp faller hela marknaden.
Fenomenet är dock inte nytt. Jag minns när en kompis 1987 betalade £75 för en dålig plats på Phantom of the Opera i London. Face value, dvs det biljetten ursprungligen hade sålts för, var £8.75.
Så kan man göra som jag. Gilla grupper och artister som ingen annan i landet hört eller bryr sig om. Då är det aldrig någon rusning till biljetterna. Det är bara en hake. När såg ni Dick Gaughan, Martin Simpson, Show of Hands, Dylan Project, Capercaillie, Little Johnny England, Anthony John Clarke, Bob Fox och andra i Sverige senast? (Tre av dem har faktiskt varit här, gissa gärna vilka, så kommer facit imorgon.) Men med lite tur kan man klämma in 2-3 stycken på en och samma Englandsresa. Framför allt om man åker till Cropredy andra helgen i augusti varje år. (Och vad är Cropredy undrar vän av ordning. Kolla www.lakiskriv.se så kan ni hitta svaret.)
Jag har startat en ny miljörörelse, "Klimatsmarta latmaskar". Grundtanken är enkel: Det är koldioxiden som leder till växthuseffekten. En av jordens största koldioxidproducenter är människan. Varje gång vi andas ut släpper vi ut koldioxid. Om vi anstränger oss andas vi häftigare och släpper ut mer koldioxid än om vi tar det lugnt. Därför är överdrivet motionerande och tränande i grunden ett hot mot miljön.
Så gå med i "Klimatsmarta latmaskar" och ta det lugnt. För miljöns skull.
Igår ändrade Aftonbladet inriktning på sin nöjesavdelning, från "vad har hänt med dokusåpadeltagarna sen igår" till "stor biljettskandal". Jag håller med om att det är för d-t att fans till en musikgrupp inte kan få tag på biljetter till gruppens konserter på rätt sätt och att vissa personer tjänar stora summor på att köpa upp biljetterna för vidareförsäljning. Det är något osmakligt över hanteringen, och skamligt att inte TicNet, som faktiskt har revolutionerat möjligheten att komma över biljetter oavsett var man bor, kan hitta en väg att stoppa det.
Ett sätt vore (får jag konsultarvode nu?) att till dessa konserter inte tillåta försäljning direkt hos ATG-ombuden, utan tvinga alla att först boka via nätet för senare uthämtning. Givetvis kommer en del att tillskansa sig fler biljetter än de behöver, men ingen komer över 100-tals.
Ett annat vore om alla, oavsett hur mycket de älskar bandet ifråga, vägrade betala överpriser. För det är ju det hajarna spekulerar i, vår vilja att se bandet till vilket pris som helst. Men om vi kunder inte ställer upp faller hela marknaden.
Fenomenet är dock inte nytt. Jag minns när en kompis 1987 betalade £75 för en dålig plats på Phantom of the Opera i London. Face value, dvs det biljetten ursprungligen hade sålts för, var £8.75.
Så kan man göra som jag. Gilla grupper och artister som ingen annan i landet hört eller bryr sig om. Då är det aldrig någon rusning till biljetterna. Det är bara en hake. När såg ni Dick Gaughan, Martin Simpson, Show of Hands, Dylan Project, Capercaillie, Little Johnny England, Anthony John Clarke, Bob Fox och andra i Sverige senast? (Tre av dem har faktiskt varit här, gissa gärna vilka, så kommer facit imorgon.) Men med lite tur kan man klämma in 2-3 stycken på en och samma Englandsresa. Framför allt om man åker till Cropredy andra helgen i augusti varje år. (Och vad är Cropredy undrar vän av ordning. Kolla www.lakiskriv.se så kan ni hitta svaret.)
Jag har startat en ny miljörörelse, "Klimatsmarta latmaskar". Grundtanken är enkel: Det är koldioxiden som leder till växthuseffekten. En av jordens största koldioxidproducenter är människan. Varje gång vi andas ut släpper vi ut koldioxid. Om vi anstränger oss andas vi häftigare och släpper ut mer koldioxid än om vi tar det lugnt. Därför är överdrivet motionerande och tränande i grunden ett hot mot miljön.
Så gå med i "Klimatsmarta latmaskar" och ta det lugnt. För miljöns skull.
Kommentarer
Postat av: Ullabritt Larsson
Bob Fox, The man with the velvet voice, såg jag senast 2004 (herregud är det verkligen snart fem år sen?) på Kulturbrukets scen, och jag skulle stå först i biljettkön (via Ticnet, givetvis!) om han återkom till Mellerud.
Du har verkligen hittat nischen nu. "Klimatsmarta latmaskar". Den kommer att få många anhängare! Jag vet flera stycken som redan är hängivna medlemmar, fast dom inte vetat om det.
Apropå gårdagens inlägg; Håller med om att West of Eden är en bra grupp. Jenny Schaub har en röst som sätter sig i minnet. Det irländska draget i deras musik är precis "my cup of tea".
Ullabritt
Postat av: miapalm
Var anmäler man sig???
Jag har alltid värnat miljön, äntligen någon som tar oss aktivister på allvar.
Latmaskar förenen eder!
Trackback
