Mimande och disco
Brynäs vann igen! Livet är på väg uppåt!
Länge leve Kina! DN rapporterar att landet tänker införa en lag som förbjuder artister att mima vid konserter och TV-framträdanden. Men hoppas att de gör ett undantag för Marcel Marceau och hans kollegor.
Kommer ni förresten ihåg Mel Brooks "Det våras för stumfilmen"? Den enda som har en replik i hela filmen är just Marcel Marceau. DET är humor på hög nivå.
Euforismen över det kinesiska förslaget fick mig att bli nostalgisk och minnas hur Haninge Musikförening, som jag då var ordförande, på 1970-talet, under rådande John Travolta- och Saturday Night Fever-feber (fever-feber, är inte det lite tårta på tårta) producerade en tjusig T-shirt med texten "Slopa discon, fram för levande musik". Den var populär bland föreningens medlemmar.
I augusti 1978 satt jag på en buss från Stockholm till Norrtälje med en skock 12-åriga tjejer som jag tränade i fotboll. Vi skulle på träningsläger i Östhammar. Jag hade en antidisco-tröja på mig. En gammal herre satt länge och studerade texten på tröjan och till slut tog han till orda.
"Varför ska man slopa discon", sa han med darrande röst, "är inte disco något fint?"
"Något fint, hur så?" sa jag.
"Jag har läst att kungen går på diskotek."
Resten av vår konversation minns jag inte. Men jag minns förvåningen över att höra en man som säkert varit pensionär länge försvara dunka-dunka-musik.
Men en bägare är sällan utan smolk. Tidskriften som jag skrivit för i mer än 15 år kom med sitt sista nummer idag. Tur att jag har bloggen så jag får skriva ändå.
Länge leve Kina! DN rapporterar att landet tänker införa en lag som förbjuder artister att mima vid konserter och TV-framträdanden. Men hoppas att de gör ett undantag för Marcel Marceau och hans kollegor.
Kommer ni förresten ihåg Mel Brooks "Det våras för stumfilmen"? Den enda som har en replik i hela filmen är just Marcel Marceau. DET är humor på hög nivå.
Euforismen över det kinesiska förslaget fick mig att bli nostalgisk och minnas hur Haninge Musikförening, som jag då var ordförande, på 1970-talet, under rådande John Travolta- och Saturday Night Fever-feber (fever-feber, är inte det lite tårta på tårta) producerade en tjusig T-shirt med texten "Slopa discon, fram för levande musik". Den var populär bland föreningens medlemmar.
I augusti 1978 satt jag på en buss från Stockholm till Norrtälje med en skock 12-åriga tjejer som jag tränade i fotboll. Vi skulle på träningsläger i Östhammar. Jag hade en antidisco-tröja på mig. En gammal herre satt länge och studerade texten på tröjan och till slut tog han till orda.
"Varför ska man slopa discon", sa han med darrande röst, "är inte disco något fint?"
"Något fint, hur så?" sa jag.
"Jag har läst att kungen går på diskotek."
Resten av vår konversation minns jag inte. Men jag minns förvåningen över att höra en man som säkert varit pensionär länge försvara dunka-dunka-musik.
Men en bägare är sällan utan smolk. Tidskriften som jag skrivit för i mer än 15 år kom med sitt sista nummer idag. Tur att jag har bloggen så jag får skriva ändå.
Kommentarer
Trackback
