ukulelemorfar

Jag visste det. Jag har något gemensamt mer Peter Englund. Hans bok om första världskriget recenseras idag i DN. Recensenten, inlånad från SvD eftersom Englund själv skriver åt DN, är förtjust och rekommenderar boken. Men han påpekar att det finns några små faktafel. Bland annat så kan Englund inte skilja på lera och gyttja. (Noll koll där som recensenten uttrycker det.) Där ser man. Vi har något gemensamt. Jag kan inte heller skilja på lera och gyttja.

Min bror dök upp i Mellerud i fredags cirka två timmar försenad. Det var "spårbrott" mellan Karlstad och Kil. SJ hade tydligen klantat till det med ersättningsbussarna och inte haft riktig koll på antalet resenärer.
Han gjorde en intressant iakttagelse, som när man tänker efter stämmer ganska väl. Normalt sett sitter alla på tåget, bussen eller vad det är och pratar i stort sett bara med folk de redan känner. Men när något sådant här händer börjar man prata med okända. Man uttrycker den gemensamma irritationen, mobiltelefoner lånas ut och så vidare.
Detta kanske vore ett sätt att öka samhörighetskänslan i samhället och kommunikationen mellan människor. SJ, Västtrafik och andra ordnar lite förseningar då och då i syfte att få oss att knyta nya krafter. Men om jag tänker efter igen så är det kanske det de håller på med. Vem vet.

Nu ska jag samla krafterna till Arsenal-Manchester United. Sedan är det dags för spelning med Dalslands Spelmansförbund. Den ser jag fram emot.