Överraskning och tidsmarkörer
Våra barnbarn, 4 och 6 år, har lärt sig att man kan ringa till mormor och morfar, och det är oftast den förra de frågar efter. Igår ringde den äldre för att berätta vad han vill ha i julklapp. Det blir mer specifikt med stigande ålder. Förr kunde man köpa i stort sett vad som helst, eftersom han i princip önskade sig allt som fanns i leksakskatalogen, givetvis med undantag för sådant som fanns på sidor med rosa bakgrundsfärg. Barn lär sig snabbt vilka könsmarkörer vi vuxna lägger dit.
Jag fick nästan en chock igårkväll. Hade under dagen fått en häftig idé, att lägga ut hela den ungdomsroman jag skrev 1976 (den enda hittills publicerade romanen jag skrivit, kalla mig one-hit-wonder om ni vill, men med tanke på det ringa antal exemplar den sålde är benämningen inte helt relevant) på min och fruns hemsida. Efter att ha lagat en god och estetiskt tilltalande middag (vi äter delvis med ögonen har jag lärt mig) dristade jag mig att försiktigt presentera idén för min lagvigda.
"Det tycker jag du ska göra", svarade hon mycket överraskande. Inget om allt arbete och all tid som kommer att krävas, inga andra invändningar heller. Jag är fortfarande chockad. Måste ha varit vinet.
Jag tror inte förlaget kommer att opponera. Tydligen har AWE/Gebers avvecklat sin förlagsverksamhet, men det var inte på grund av de dåliga försäljningssiffrorna för "Halleluja magistern".
Ibland innehåller filmer oavsiktliga, mycket tydliga tidsmarkörer. Igår slötittade vi sen eftermiddag på en film från 1985, med Michelle Pfeiffer i ena huvudrollen. Frun gillade storyn och jag gillade ....
Det slog mig att den filmen inte kunde gjorts idag. Hade huvudrollerna haft var sin mobiltelefon hade de löst hela situationen under filmens första 10-15 minuter. Nu fick de hålla på i nästan två timmar. Tala om att den moderna tekniken har effektiviserat vårt liv.
Och ni har väl sett den där Aftter Shave&Galenskaparfilmen där Anders Eriksson släpar runt en tidig mobil, med en batterilåda som väger bly (bokstavligt talat). Tänk vad lätt hans roll hade blivit om filmen gjorts något år senare.
Tdsmarkörerna finns även i låttexter. Både lokalradion och Doobido använde sig igår av en av Sven-Ingvars (och kompositören Niklas Strömstedts) verkliga höjdare (och detta skrivet utan tillstymmelse till ironi), "Byns enda blondin". Jag beundrar Strömstedt för den texten, han har fått in ord som aldrig tidigare hörts i låttexter, som postorderförskottsavi. Har någon någonsin hört det ordet förr eller senare i en låttext?
Samtidigt blir ordet en tidsmarkör. Nu i betal- och kreditkortens tid har postförskotten nästan upphört. Likaså bär ingen längre ut avier med tipsvinster.
Och en annan av Sven-Ingvars hittar hade väl idag hetat "Jag messar på fredag".
Ha en bra lördag. Och har ni inget bättre för er sjunger Vox på Kulturbruket-på-Dal i Mellerud ikväll. Vi kanske ses.
Om inte kan ni ju altid läsa om trevliga resmål på min och fruns hemsida, www.lakiskriv.se
Jag fick nästan en chock igårkväll. Hade under dagen fått en häftig idé, att lägga ut hela den ungdomsroman jag skrev 1976 (den enda hittills publicerade romanen jag skrivit, kalla mig one-hit-wonder om ni vill, men med tanke på det ringa antal exemplar den sålde är benämningen inte helt relevant) på min och fruns hemsida. Efter att ha lagat en god och estetiskt tilltalande middag (vi äter delvis med ögonen har jag lärt mig) dristade jag mig att försiktigt presentera idén för min lagvigda.
"Det tycker jag du ska göra", svarade hon mycket överraskande. Inget om allt arbete och all tid som kommer att krävas, inga andra invändningar heller. Jag är fortfarande chockad. Måste ha varit vinet.
Jag tror inte förlaget kommer att opponera. Tydligen har AWE/Gebers avvecklat sin förlagsverksamhet, men det var inte på grund av de dåliga försäljningssiffrorna för "Halleluja magistern".
Ibland innehåller filmer oavsiktliga, mycket tydliga tidsmarkörer. Igår slötittade vi sen eftermiddag på en film från 1985, med Michelle Pfeiffer i ena huvudrollen. Frun gillade storyn och jag gillade ....
Det slog mig att den filmen inte kunde gjorts idag. Hade huvudrollerna haft var sin mobiltelefon hade de löst hela situationen under filmens första 10-15 minuter. Nu fick de hålla på i nästan två timmar. Tala om att den moderna tekniken har effektiviserat vårt liv.
Och ni har väl sett den där Aftter Shave&Galenskaparfilmen där Anders Eriksson släpar runt en tidig mobil, med en batterilåda som väger bly (bokstavligt talat). Tänk vad lätt hans roll hade blivit om filmen gjorts något år senare.
Tdsmarkörerna finns även i låttexter. Både lokalradion och Doobido använde sig igår av en av Sven-Ingvars (och kompositören Niklas Strömstedts) verkliga höjdare (och detta skrivet utan tillstymmelse till ironi), "Byns enda blondin". Jag beundrar Strömstedt för den texten, han har fått in ord som aldrig tidigare hörts i låttexter, som postorderförskottsavi. Har någon någonsin hört det ordet förr eller senare i en låttext?
Samtidigt blir ordet en tidsmarkör. Nu i betal- och kreditkortens tid har postförskotten nästan upphört. Likaså bär ingen längre ut avier med tipsvinster.
Och en annan av Sven-Ingvars hittar hade väl idag hetat "Jag messar på fredag".
Ha en bra lördag. Och har ni inget bättre för er sjunger Vox på Kulturbruket-på-Dal i Mellerud ikväll. Vi kanske ses.
Om inte kan ni ju altid läsa om trevliga resmål på min och fruns hemsida, www.lakiskriv.se
Kommentarer
Trackback
