Klimatsmarthet, generationsorättvisor och Monty Python

Klimatsmarta latmaskar gör ett nytt utspel. Minns var ni läste det först!
Det sägs att man ska prata med blommor. Men vad man säger är helt irrelevant. Hot av typen "Ser du papperskorgen" är lika verkningslösa som komplimanger som "Va' stor du har blivit". Den vetenskapliga sanningen är att blommorna mår bra av att vi andas koldioxid på dem, men eftersom vi tycker att det är roligare att småprata för oss själva än att bara stå och andas på gröna växter så. Växterna omvandlar sedan koldioxiden till syre. Detta kan utnyttjas i miljöräddande syfte.

Klimatsmarta latmaskar har som mål att reducera ansträngningen i världen, och på så sätt minska koldioxidutsläppen. Men ibland måste vi trots allt röra på oss, t ex för att gå ut i köket och hämta mer chips eller andra väsentliga ärenden. Det är då krukväxterna kommer in i bilden. Varje gång vi tvingas till fysisk ansträngning gör vi det hållande en krukväxt framför våra andningsorgan, en krukväxt som får ta emot vår utandningsluft.
Detta tjänar flera syften. Dels omvandlas våra ansträningar på nytt till syre, dels reduceras vår hastighet, med minskade koldioxidutsläpp som resultat. Vem klarar av att springa när man håller en krukväxt framför ansiktet?

Ytterligare en koppling till gårdagens blogg.
"But we had it tough" säger en av figurerna i en av Monty Pythons roligaste sketcher, Four Yorkshiremen. Det är så sant.
Dagens ungdom har det för lätt. Jag var tvungen att slåss för att få min vapenfria tjänst, från frågor vid mönstringen om jag eventuellt var sängvätare eller homosexuell (för det kunde lösas med enkelrum i lumpen), via en lång utfrågning ledd av en man med Johnny Cash hyllning till USA överst i skivhögen (detta var mitt under Vietnamkriget) och en lång skrivelse om att intervjuaren fattat nada, till att göra över 300 dagars vapenfri tjänst när mina kompisar som lärde sig slåss klarade sig med cirka 240.
Vad krävdes av sonen? Ett kryss i nejrutan på frågan om han ville mönstra eller inte. Jag sa till honom att han för att vara på säkra sidan skulle kryssa i "Ja" och sedan motivera detta med att hans grupp inför det vita maktövertagandet behövde öva sig i vapenhantering, men så bra humor har inte min son.
Så får han ett besked om att han inte ska kallas till mönstring, med tillägget "Detta beslut kan inte överklagas". Och? Vem trodde att han skulle resonera "Jag vill inte göra lumpen och jag vill inte mönstra, men jag tänker överklaga beslutet om att ni inte låter mig göra det"?
Men det är orättvist, det är det. Varför ska dagens ungdom ha det så lätt? Jag håller med Python. Jag är beredd att köpa slutrepliken. "Vi tvingades gå upp en timma innan vi gick och la oss, arbeta 25 timmar per dag i gruvan, bara få en näve grus att äta, och när vi kom hem brukade pappa skära oss i strimlor med en brödkniv och dansa och sjunga på våra gravar. Men när man berättar det för dagens ungdom så tror dom en inte."

Och med tanke på gårdagen och den pågående dansbandskampen vill jag bara påpeka att Still No Bagpipes en gång hösten 2009 lånade Scotts ljudanläggning för en spelning i Köpstaden i Skara. Förresten konstaterar jag belåtet att buggruppsmatchen gör uppehåll nästa vecka. De tål väl inte konkurrensen från Still No Bagpipes spelning i en bygdegård i norra Västergötland samma kväll. Årets enda SNB-spelning.

Och så startar jag nog snart en ny proteströrelse. Hur länge ska SVT tillåta att det på bästa sändningstid vecka efter vecka pågår mobbning av en missförstådd , men välmenande familjefar? Hade det varit kvinnan i familjen som blivit utmålad som ett fån hade hela feministrörelsen med Gudrun i spetsen varit i uppror. Men nu är det en stackars f d brevbärare som är utsatt för hela svenska folkets hånskratt. Åter ett bevis på mannens utsatthet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0