Efterdyningar

Insåg att det krävs 5-6 inlägg om dagen under en hyfsat lång period för att hamna på flitlistan på blogg.se. Har givit upp projektet. Är nog för lat för att vara riktigt flitig.
Hittade i morgonens SvD och DN ett nytt bevis för vår övertro på vår engelska. Vill försiktigt vis upplysa reklammakarna för Tele2 att de engelska orden cheap och sheep inte uttalas på samma sätt. Även små enkla engelsk-svenska ordlistor kan upplysa er om skillnaden, som för en engelsman är ganska stor.

Och gårdagen?
Om inte lyckan var total, så var det i alla fall nära. Fingrarna värker efter runt 5 timmars gitarr- och bouzoukispelanade (rep + spelning), halsen är trött efter att ha försökt överrösta sorlet i lokalen (ja, jag disponerade mikrofon), sånganläggningen ligger i bilen och väntar på att bli inburen och instrumenten står i hallen, kvar i sina fodral. Men vissa saker får man överse med.
Vi satte två och en halv nya låtar på repet. "Molly Malone" har vi fuskat med tidigare, men nu blev den arrad på riktigt. Ärligt talat har vi spelat "Monday Morning" (den melodiska förlagan till "Balladen om Fredrik Åkare och Ceclia Lind") också, men det var som trio så det räknas inte. Med hela bandet, och med Glenns inlånade trummor, blev det en sån där härlig ständigt stegrande låt, som avklingar mot slutet.
Och vad ska man säga om "Irish Eyes"? Trots att flera i bandet inte hört den förut satt den som en smäck efter två-tre genomspelningar. Det gamla ordet "showstopper" fick en ny betydelse. Och när Sven kom på att han skulle lägga lite stämma på ett par rader i tredje versen ... Vi körde låten i repris som sista extranummer strax efter midnatt. Plötsligt dog sorlet i lokalen, några dansade tätt omslingrade (tyckte lite synd om den unga damen som försökte få sin mycket äldre danspartner att förstå att hon inte ville dansa fullt så tätt omslingrad) och jag såg hur några bara stod till och andäktigt lyssnade.
Kan livet bli bättre? Stå med en gitarr i näven och höra hur det bästa band jag spelat med framför en av mina favoritlåtar. Och Maries sång får en bara att smälta. Släng er i väggen alla Idolvinnare.
Och efter dryga timmens bilkörning i mörker och regn, tack Glenn och Al Stewart (är inte 24 Carrots en underbar skiva?) för att ni höll mig vaken, så kommer man hem till ett hus som fruns adventspyntat i ens frånvaro. Livet är inte bara en lek, ibland är det en dans på rosor också.


Kommentarer
Postat av: Ullabritt

Härligt att ni fick med "Irish Eyes", den är så fin. Hoppas jag får tillfälle att höra er någon mer gång.

Ursäkta att jag drar upp den engelska humorn igen (och jag menar den riktiga, inte utlänningars "blurps and blunders")

Min dotters engelske svärfar, vars humor påminner starkt om Jonty Bankes´, kom in i vardagsrummet en kväll, och fick se sin yngsta dotter med tillhörande ny pojkvän i soffan. De tittade på TV, Hazel satt i Marks knä, och i hennes knä låg katten. Mark satt och klappade förstrött på djuret ifråga, när John säger bortifrån dörren: "- So, Mark, you like tapping my daughter´s pussy?" Pojkvännen lär ha dragit som ett skållat troll, för att aldrig återvända. Helt underbart, jag bara älskar den sortens humor!

Ha en skön söndag.

Ullabritt

2008-11-30 @ 12:52:05
Postat av: Kusinen i Götene

Tack, hela bandet! Det var ett tag sedan vi hade nöjet att lyssna på er, men vi kan bara konstatera att ni fortfarande är sååå bra! Och vi håller med dig, Lasse, Marie sjunger som en stjärna. Varför åka till Irland, när musiken finns i Västra Götaland? Om det inte vore för naturen, förstås........ Kram till dig och Kickie!

2008-11-30 @ 23:02:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0