Barbados och Vasaloppet
Och vad har nu detta med varandra att göra. Den gemensamma nämnaren är en julfest. Mysteriet tätnar. Och en varning! There will be a lot of name dropping today.
Jag gjorde aldrig lumpen. Jag gjorde vapenfri tjänst istället. Först fem veckor som sjukvårdare, där jag bland annat lärde mig att surra fast folk vid bårar och att skilja öppna benbrott från skottskador. Mycket lärorikt. Sedan nästan ett år som lärar- och elevassistent, när jag och skolans musiklärare satte upp Jesus Christ Superstar. Ännu lärorikare. Och roligt.
Men det är nog min korta sjukvårdarkarriär som gör att jag agerat förband till så många stora stjärnor. (Obs! Vits!)
Jag har som solist varit förband till Tommy Körberg när han spelade i Handen på 1970-talet. Tommy åkte runt med en gitarr och sjöng sånger från Irlands upproriska förflutna. Långt efter "Judy min vän", långt före "Stad i ljus".
Som medlem i Both Sides the Tweed (gruppen namngiven efter en av mina favoritlåtar, en låt som nästan förtjänar ett eget blogginlägg) var jag på 80-talet förband till Cornelis Vreeswijk, en bedrift jag av förklarliga skäl inte kan upprepa, och som smäller mycket högt hos min kompis Stellan.
Med Still No Bagpipes har jag agerat förband till Göran Fristorp på en välgörenhetsgala i Lidköping.
Sedan påstår frun att jag som kompmusiker också varit förband åt Gösta Linderholm, men om det är min eller hennes ålder som spelar minnet ett spratt låter jag vara osagt, liksom det faktum att jag inte riktigt minns om vi spelade på samma dag på Brandbergens musikfestival som Totte Wallin eller inte.
Men igår utökades denna celebra lista av artister som haft den stora äran att ha mig som förband. Det nya namnet är Barbados, vilket i vissas ögon kanske inte är samma höjdare som de andra, men ändå. Listan ska vara komplett, även om vår (vi var två) insats begränsade sig till en förkortad version av en Beatleslåt på Melleruds kommuns julfest.
Häftigare var nästan att deras manager (han har även hand om Eldkvarn) dök upp i karaokekaffet och spelade med oss, medan hans eget band samtidigt stod på scenen i stora salen.
Vasaloppet då? Jo, vid maten presenterade jag min miljörörelse Klimatsmarta Latmaskar (som i rörelsens sanna anda inte gör mycket väsen av sig) för några bordsgrannar. En konstaterade att Vasaloppsåkarna får skylla sig själva för snöbristen. Så mycket koldioxid som släpper ut varje år påskyndar det med all sannolikhet kraftigt klimatförändringarna, framför allt i området mellan Sälen och Mora. För att inte tala om orsakssambandet mellan heta junidagar i Stockholm och stadens maratonlopp.
Så jag upprepar vår rörelses slagord "Ta det lugnt, för miljöns skull" och ansträng dig inte i onödan.
PS. Jag får ju inte försumma att påpeka att jag vid tredje Gärdesfesten, 1971 eller så, lånade ut min mandolin till Hoola Bandoola Band. De hade glömt sina i Malmö och gick runt i folkhavet för att hitta folk som hade några med sig (det var på den tiden det spelades ute i gräset mellan banden på scenen). Jag vill minnas att jag överräckte min till herr Wiehe och kompisen sin till Afzelius. Att de sedan ändrade låtlistan och inte spelade sina "mandolinlåtar" föringar inte värdet av vår insats.
Och så har jag blivit åthutad av M A Numminen. Han tyckte att jag la för mycket eko på hans sång när jag rattade ljudet åt honom. Jag säger bara: Vilken sång!? (Välj själva om vi vill ha utrops- eller frågetecken.
Jag gjorde aldrig lumpen. Jag gjorde vapenfri tjänst istället. Först fem veckor som sjukvårdare, där jag bland annat lärde mig att surra fast folk vid bårar och att skilja öppna benbrott från skottskador. Mycket lärorikt. Sedan nästan ett år som lärar- och elevassistent, när jag och skolans musiklärare satte upp Jesus Christ Superstar. Ännu lärorikare. Och roligt.
Men det är nog min korta sjukvårdarkarriär som gör att jag agerat förband till så många stora stjärnor. (Obs! Vits!)
Jag har som solist varit förband till Tommy Körberg när han spelade i Handen på 1970-talet. Tommy åkte runt med en gitarr och sjöng sånger från Irlands upproriska förflutna. Långt efter "Judy min vän", långt före "Stad i ljus".
Som medlem i Both Sides the Tweed (gruppen namngiven efter en av mina favoritlåtar, en låt som nästan förtjänar ett eget blogginlägg) var jag på 80-talet förband till Cornelis Vreeswijk, en bedrift jag av förklarliga skäl inte kan upprepa, och som smäller mycket högt hos min kompis Stellan.
Med Still No Bagpipes har jag agerat förband till Göran Fristorp på en välgörenhetsgala i Lidköping.
Sedan påstår frun att jag som kompmusiker också varit förband åt Gösta Linderholm, men om det är min eller hennes ålder som spelar minnet ett spratt låter jag vara osagt, liksom det faktum att jag inte riktigt minns om vi spelade på samma dag på Brandbergens musikfestival som Totte Wallin eller inte.
Men igår utökades denna celebra lista av artister som haft den stora äran att ha mig som förband. Det nya namnet är Barbados, vilket i vissas ögon kanske inte är samma höjdare som de andra, men ändå. Listan ska vara komplett, även om vår (vi var två) insats begränsade sig till en förkortad version av en Beatleslåt på Melleruds kommuns julfest.
Häftigare var nästan att deras manager (han har även hand om Eldkvarn) dök upp i karaokekaffet och spelade med oss, medan hans eget band samtidigt stod på scenen i stora salen.
Vasaloppet då? Jo, vid maten presenterade jag min miljörörelse Klimatsmarta Latmaskar (som i rörelsens sanna anda inte gör mycket väsen av sig) för några bordsgrannar. En konstaterade att Vasaloppsåkarna får skylla sig själva för snöbristen. Så mycket koldioxid som släpper ut varje år påskyndar det med all sannolikhet kraftigt klimatförändringarna, framför allt i området mellan Sälen och Mora. För att inte tala om orsakssambandet mellan heta junidagar i Stockholm och stadens maratonlopp.
Så jag upprepar vår rörelses slagord "Ta det lugnt, för miljöns skull" och ansträng dig inte i onödan.
PS. Jag får ju inte försumma att påpeka att jag vid tredje Gärdesfesten, 1971 eller så, lånade ut min mandolin till Hoola Bandoola Band. De hade glömt sina i Malmö och gick runt i folkhavet för att hitta folk som hade några med sig (det var på den tiden det spelades ute i gräset mellan banden på scenen). Jag vill minnas att jag överräckte min till herr Wiehe och kompisen sin till Afzelius. Att de sedan ändrade låtlistan och inte spelade sina "mandolinlåtar" föringar inte värdet av vår insats.
Och så har jag blivit åthutad av M A Numminen. Han tyckte att jag la för mycket eko på hans sång när jag rattade ljudet åt honom. Jag säger bara: Vilken sång!? (Välj själva om vi vill ha utrops- eller frågetecken.
Kommentarer
Postat av: Stellan
Jag har inte varit "förband" till Cornelis, men jag har träffat honom ett par gånger och jag är faktiskt lite stolt över det. Ha det bra och fortsätt blogga!
Postat av: Ullabritt
Tack och lov! Äntligen har jag sett att du tycks ha överlevt kvällen före dagen efter. Jag tittade in flera gånger i morse, men ack nej, inget inlägg. Jag började oroa mig för att du skulle behöva beta av någon punkt i listan över vad riktiga bloggare ska skriva om. Men du verkar vara i fin form, som vanligt. Förband, minsann...:-))
Ullabritt
Trackback
