Rea, parfym och aktiviteter
Brevlådan var tom! Vilken besvikelse. Får nöja mig med att skriva blogg, och hoppas att det bara är en försening.
Jag läste om bloggar i en av kvällstidningarna. Tydligen är det meningen att man ska skriva om mode, smink och parfymer och sådant, kommentera sina senaste inköp och liknande. Så OK. Jag vill ju inte undanhålla er information av sådan vikt.
Vi var på mellandagsrean igår. Jag anser nämligen att man ska åka på mellandagsreor just på mellandagarna. Annandagen är väl ingen mellandag? Det är ju en av juldagarna! För denna princip är jag beredd att offra min chans att komma åt de mest attraktiva erbjudandena, men ett sådant offer gör jag gärna. Dessutom är det mycket glesare i butikerna om man kommer på just mellandagarna.
Jag, rättare sagt frun, hittade en urtjusig kavaj åt mig på Dressman. 200 kr (nej, jag har inte glömt någon nolla) är väl i och för sig i överkant vad jag är beredd att betala för en kavaj som kommer att användas med blott marginellt större frekvens än någon av de slipsar jag skrev om igår. Men OK. Det är ju ändå jul så man får väl satsa lite extra.
När det gäller manliga parfymer (läs rakvatten) är jag dock betydlig mer exklusiv. Jag skulle aldrig använda sådant som finns till salu här i Sverige, oavsett priset. Jag specialimporterar mitt rakvatten. Om jag skulle få för mig att bara köpa en flaska åt gången skulle den gå på cirka 2 300 kr. (Men då ingår flygbiljett Göteborg-London t o r och en hotellnatt i detta pris.)
Just nu är lagret välfyllt, så det är möjligt att nyårsresan bli rakvatteninköpslös (tror ni någon använt det ordet förut?). Jag har två flaskor av Superdrugs egna rakvatten, ungefärligt pris £2.50 flaskan, och en av Boots, lika svindlande dyr, i badrummet. (Eller var det tvärtom?) Dessutom en (för Sverige) exklusiv fransk variant, inköpt i ett billighetsvaruhus i Diepe i somras.
Så känner ni rakvattensdoft ni inte käner igen kan det vara jag.
En av mina julklappar var en bok med titeln "101 saker att göra innan du dör". Jag har börjat bläddra och inser att jag måste hitta en vettig ordning att göra dem i. Ärligt talat, några av sakerna skulle nog ta livet av mig direkt, som att hoppa bungyjump. Så då är det ju bra att ha gjort så många som möjligt av de andra först. Det vore taskigt att dö av aktivitet nr 3 eller 4.
Så är det ju frågan när man får börja räkna. Räknas sådant man har klarat av innan man fick boken, eller ska jag börja från noll? "Lär dig spela ett instrument" är en av aktiviteterna. Räcker de jag redan kan, eller ska jag lära mig ett till? Och kan jag räkna 500 sålda ex av "Den frågvisa chefen" som den bästsäljare man ska skriva innan man dör? Om båda godkänns har jag ju bara 99 saker kvar, och då verkar det hela mycket rimligare.
Läs titeln en gång till, Lasse. Det står ju "101 saker att göra innan du dör", inte 101 NYA saker...det är klart att du får räkna de instrument du redan behärskar. Men, snälla...lägg bungyjump som punkt 101! Finns det flera som har låg överlevnadspotential, så placera dem också runt 100-strecket.
Förresten, kom på igår em, att din tomte varit i farten förut, och klarat sig undan. För ca 8 år sen stod det en dag på Aftonbladets webb-sida:"Maskerad tomte stal snus i Boden". Nu får vi väl se om de tar honom den här gången.
Ha en bra dag.
Ullabritt
Hej! Jag har också varit på REA, på Torp i Uddevalla. Första och sista gången. Stellan skickade bud om att kolla efter en ny mobiltelefon till honom. Sagt och gjort (han är ju ändå min svärfar), jag gick in på El Giganten, stod 45 minuter i kö och svettades innan jag fick tala med en försäljare, jag valde telefon, försäljaren kollade om de hade den på lager, Hurra! det hade de, vilken tur! jag fick en lapp med ett nummer på som skulle visas i kassan när jag betalade. 20 minuter svettig kö i kassan, sedan var det min tur, snygg tjej i kassan och jag skojade med henne samtidigt som jag slängde upp mitt VISA kort. Hon log lite smått generat. Jag betalade och fick en lapp med ett nummer på som jag skulle visa vid varuutlämningen som enligt den småfnittriga tjejen i kassan skulle finnas ca hundra meter på gaveln av huset. Inga problem sa jag och knallade iväg. Hundra meter? Den tjejen är ingen löpare det kan jag säga! Väl framme ryckte jag upp dörren vid varuutlämningen för att finna ca 30 personer före mig i kön och som handlat allt från diskmaskiner till datorer. Sa jag 30 personer? Okej 31 då eftersom en kille kom in skitförbannad eftersom d elastat in en vit diskmaskin i hans bil när han köpt en i aluminium! Efter detta skådespel som följde och en halvtimme i en om möjligt ännu svettigare kö var det äntligen min tur att visa min lapp. Ett ögonblick sa den trevlige mannen bakom disken och försvann för att sedan komma tillbaka efter 20 minuter för att meddela att de inte hade den telefonen jag köpt. Jag påpekade det underliga med att ha köpt och betalat för en telefon som inte finns men det hjälpte föga. Han beklagade och gav mig i stället en ny lapp som jag tydligen skulle visa i kassan, för att få pengarna tillbaka. Var det kö i kassan? Gissa! När det var min tur frågar tjejen i kassan om jag betalat kontant eller med kort. Jodå, det är samma tjej men hon agerar som om hon aldrig sett mig förut. Jag slänger fram mitt VISA kort och försöker skoja till det men hennes humor är som bortblåst. Efter ett tag säger hon att allt är klart, men betonar att om inte pengarna återbetalas till mitt konto så ska jag höra av mig.... Till vem? Jag tog mitt VISA kort och gick för att istället sitta i bilen i 30 minuters kö innan jag överhuvudtaget lyckades komma ut från området.... ALDRIG MER MELLANDAGSREA OCH ALDRIG MER ELGIGANTEN!!!!!!
Stellan fyllde år idag och han fick då ingen mobiltelefon i alla fall !!!!
