ukulelemorfar

Sonen kom hem för julen igår. Det innebär dueller i ordvitsar, dueller som får den hemmavarande kvinnliga delen av familjen att sucka djupt. Vi förstår inte varför. Vad som till exempel om följan de:
- Och vad arbetar du med?
- Vatten och avlopp.
- Va?
- Just det.
... eller ...
Vet ni vad amerikanarna kommer att fråga Usama när de hittar honom?
- Where have you been Laden?
... eller ...
Jultomten verkar vara en riktig fruntimmeskarl. Han dyker ju alltid upp när far i huset gått ut för att handla.

Var med i ett travsystem som en på jobbet satte ihop. 576 rader à 50 öre. Vi fick fyra rätt. Det var inte så pinsamt i sig, men tydligen vann de flesta favoriterna för utdelningen på sju rätt var bara drygt 4 000 kr, och hade vi fått ihop fem rätt hade vi ändå inte fått några pengar, för det var ingen utdelning på femmorna.
Kom ihåg vad en bekant sa till mig på 1970-talet. Han hade i princip försörjt sig på att spela på hästar under ett antal år, men V5 (som det då hette) gav han sig aldrig in på. Det är svårt nog att pricka en vinnare i ett lopp, sa han. Fem i rad är nästan omöjligt.

Det är vid den här tiden på året som jag brukar komma på att vi borde ha gjort en julskiva eller åtminstone satt ihop en julkonsert med bara ukuleles. Namnet är givet, JUL-kulele. Nu har jag kommit på underrubriken också. "Klassiska jullåtar spelade som ni aldrig har hört dem förut, och aldrig vill höra dem igen."
Men, som skrivet. Loppet är kört i år igen. Får satsa på 2009 istället. Gäller att få ändan ur vagnen tidigare då.
Tills vidare får jag nöja mig med att spela min "Austrian Jig" på gitarren. Det är en uppjiggad version av en bekant julsång från Österrike. Ni kan ju gissa vilken. Hoppas jag kan få låna en gitarr nästa gång jag är på Cellar Upstairs i London så den kan få sin världspremiär.