Göteborg, Mellerud och Nobeldementi

Allt var inte nattsvart i Göteborg. Jag lärde mig till exempel hur man stämplar sina 100-kort i spårvagnar och bussar. Maten på Fairplay (puben i Nordstan) var god, även om det gick väldigt mycket pommes frites på varje gram kött. Men jag gillar tjock pommes frites, so no problem.
Så när som på Scandinavium är det väl annars inte så stor skillnad på Göteborg och Mellerud. De har broar över Göta Älv, vi har en viadukt över järnvägen. De har tåg till Mellerud, vi har tåg till Göteborg. De har konserthus, vi har Kulturbruk. Och när det gäller restauranger tror jag vi har fler per capita än de har. Men som sagt ishall har vi inte, så man får väl erkänna att de ligger lite före oss på något område.
Tänk sedan lite längre. Om Värmland kommer med i Västra Götalandsregionen, blir då inte Mellerud ett perfekt regioncentrum? För några år sedan lanserade vi en slogan, "Mellerud mitt i Skandinavien". Mitten av Sverige ligger ju i östra Jämtland. Lägger vi till Norge får man flytta detta lite västerut, och med Danmark tillagt lite söderut, och då hamnar man med all säkerhet just i Mellerud. Mellerud som centrum i Västra Götalandsregionen kan vara ett första steg.
Hade det inte varit för att vi saknar allväders friidrottsbanor kunde det vara dags att söka OS 2016, eller 2020. 2012 ska ju hållas i London, och då lär det väl inte bli Europa igen fyra år senare. Men det är klart, till 2020 ska vi väl hunnit fixa till friidrottsbanorna.

Så är det dementitime igen. Jag vill kraftfullt förneka alla eventuella rykten om att jag tackat nej till Nobelpriset i litteratur p g a att jag saknar frack och därför ändå inte skulle kunnat gå på middagen ikväll. Må så vara att Halleluja Magistern använts som kurslitteratur vid Uppsala universitet (vilket jag är otroligt stolt över) och citerats i ett examensarbete på lärarutbildningen i Kristianstad, men trots detta har Nobelkommitten inte upptäckt dess litterära kvaliteter än.
Jag är inte heller ett dugg sur för att jag inte blivit bjuden till middagen ikväll. Vad är väl en massa konstiga rätter med obskyra namn, och valfrihet noll när det gäller vad man ska äta, mot fruns hemlagade sjömansbiff med en rejäl klick svartvinbärssylt?

Kommentarer
Postat av: ullabritt

Det här med Nobelpriset kommer nog. Du är alldeles för ung för att få de där 10 miljonerna, eller vad summan nu är i år. Le Clézio är ju rena ynglingen med sina 68 år, jämfört med Doris Lessing, t ex. Om 15-20 år så där, kan du nog gå ut och skaffa dig en frack, för säkerhets skull.

Ullabritt

2008-12-10 @ 07:28:44
Postat av: miap

ja tänk jag tyckte väl att det var nå´n som saknades vid honnörsbordet Stavas det med två "n").

Tänk ett tacktal till ukulelens spröda klang...;)

2008-12-11 @ 19:24:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0