ukulelemorfar

Det finns få känslor som kan mäta sig med den att bli färdig med ett större projekt, att ha slutfört något man föresatt sig. Igår blev jag klar med ett sådant, att skriva in "Halleluja magistern", min ungdomsroman från 1976/77 i datorn och nödtorftigt layouta den. Så snart kära vänner kommer den att vara tillgänglig på Internet via min och fruns hemsida. Ladda era skrivare, i pappersform blir den 60 A4-sidor.

Igår hade vi också julavslutning med Dalslands Spelmansförbund. Lite mat, lite dricka och en massa spelande. Istället för en strukturerad spelövning blev det spontanspel och lite önsketimmen (önsketimmarna rättare sagt) över det. Och för första gången lyckades jag nästan ta mig igenom alltihop utan att använda de medhavda noterna.  Vilken känsla.
Och vilka låtar! Alla ni som har fördomar om knätofs borde vara med en gång. Det här är stark musik, och framför allt ska den upplevas live, precis som alla annan riktigt bra musik. Därmed inte sagt att ni inte ska köpa Spelmansförbundets skiva när den någon gång framöver blir inspelad och klar.

För övrigt lyckades jag med följande under lördagen:
* Konstatera att lysröret över diskbänken inte är 45 cm långt, som det lysrör jag köpte för att sätta in istället för det som slutat lysa. (Kan ett icke fungerande lysrör kallas för lysrör.)
* Göra bedömningen att Arn II är klart bättre än Arn I.
* Undvika både Dansbanskampen och Stjärnor på is. (Tack Spelmansförbundet.)
* Skicka ut förnyad PR om mitt nya projekt till närmare 100 svenska kommuner.
* Tillsammans med frun skriva nästan alla julkorten och posta de som ska till Storbritannien. Vi borde få någon slags medalj för vårt enträgna stöd till Posten. Det är inte vårt fel att de inte får affärerna att gå ihop. 

Mindre än tre veckor kvar till jul. Dags att fundera på vad barn och barnbarn ska få i julklapp.