Allvarligt talat. Om civilkurage.
Blev förfärad när jag läste morgonens tidningar. En forskare har upprepat 60-talsexperimentet där ovetande studerande fick utdela elstötar till en försöksperson i tron att man skulle testa sambandet mellan inlärning och straff. Deltagarna stressades till att dela ut stötar, som om de hade varit verkliga, hade kunnat döda personen som mottog dem. I själva verket var det en skådespelare som på en panel kunde se hur stark stöten förmodades vara och spelade smärta i paritet med detta.
Det nya försöket var något annorlunda upplagt, och gav mer stöd för den elstötsutdelare som ville dra sig ur. Trots detta lät 70 % sig medverka i det som närmast kan betecknas som tortyr.
Ett sådant experiment får mig alltid att börja fundera. Om jag blev satt i en sådan riktig situation, skulle jag ha kurage nog att stå emot? Skulle jag våga gå emot överordnade och gruppen och säga, jag deltar inte? Eller skulle jag bli en medlöpare, ständigt skyllande ifrån mig på det ena eller andra?
Man kan aldrig förutse hur man skulle agera. Det enda man kan göra är att ständigt fundera på frågan. Hur ser jag till att jag i ett annat samhällsklimat håller fast vid mina humanistiska värderingar och inte låter mig utnyttjas av ondskan? Och hur uppfostrar jag mina barn och hur inspirerar jag mina medmänniskor att göra detsamma?
Lyssna gärna på Mikael Wiehe och Björn Afzelius när de på sin gemensamma skiva från 1987 (av Wiehe skämtsamt kallad Fågelskivan) sjunger "Valet", från början en Pete Seeger-sång, som Wiehe satt en fantastisk text till. En låt att bära med sig genom livet.
Det nya försöket var något annorlunda upplagt, och gav mer stöd för den elstötsutdelare som ville dra sig ur. Trots detta lät 70 % sig medverka i det som närmast kan betecknas som tortyr.
Ett sådant experiment får mig alltid att börja fundera. Om jag blev satt i en sådan riktig situation, skulle jag ha kurage nog att stå emot? Skulle jag våga gå emot överordnade och gruppen och säga, jag deltar inte? Eller skulle jag bli en medlöpare, ständigt skyllande ifrån mig på det ena eller andra?
Man kan aldrig förutse hur man skulle agera. Det enda man kan göra är att ständigt fundera på frågan. Hur ser jag till att jag i ett annat samhällsklimat håller fast vid mina humanistiska värderingar och inte låter mig utnyttjas av ondskan? Och hur uppfostrar jag mina barn och hur inspirerar jag mina medmänniskor att göra detsamma?
Lyssna gärna på Mikael Wiehe och Björn Afzelius när de på sin gemensamma skiva från 1987 (av Wiehe skämtsamt kallad Fågelskivan) sjunger "Valet", från början en Pete Seeger-sång, som Wiehe satt en fantastisk text till. En låt att bära med sig genom livet.
Kommentarer
Trackback
