ukulelemorfar

Så är den stora dagen här. Dags att välja. Har en hyfsad koll på vad och vem jag ska rösta på i riksdags- och kommunalval, men regionvalet har på något sätt varit väldigt anonymt. Vet inte det minsta om vad respektive parti vill där. Dessutom har de under senaste mandatperioden haft en blocköverskridande allians som styrt, och det gör inte saken lättare på valdagen.
Förresten tycker jag att man ska rösta på just valdagen. Förstår inte riktigt vitsen med att förtidsrösta. Givetvis är det OK att möjligheten finns för dem som ska ut och resa under valdagen, men det kan ju knappast gälla 20 % av det svenska folket. Det handlar ju lite om stämningen, att passera alla vallappsutdelare utanför lokala, hälsa på valförrättarna, träffa bekanta i vallokalen och så. Den stämningen går man ju miste om ifall man springer och lägger sin röst innan det är dags på riktigt.

Ibland är det roligt att gå på slak lina. Ett sätt att göra det är att annonsera ut konserter utan att veta hur de kommer att bli. Vi gjorde en sådan igår, "Musikmöte i Väst".
Under eftermiddagen träffades 16 musiker och sångare, varav två trios, en kvintett och ett antal "löshästar". Många hade aldrig ens sett varandra tidigare, än mindre spelat ihop. På ett par timmar satte vi ihop konserten, dels med framträdande från de olika grupperna (ibland med gästspel från andra), dels tre gemensamma nummer.
Det blev kanonbra. Två timmar i Kulturbruket (inkl paus) med musik från Albanien, Frankrike, Turkiet, Peru, El Salvador och olika delar av Sverige. Tänk er en gammal traditionell dalsländsk dans med inslag av kulning, trumsolo och turkisk sång, så har ni bilden framför er.
Det blev som en upptakt till valdagen. Detta går ni miste om ifall ni röstar på SD. Men å andra sidan, de som tänker rösta på dem var nog inte där.

Jag kollade min diabetes i förmiddags. (Jag föredrar beteckningen typ 2 framför ålders.) Jag hade gått ner 4 kilo sedan i maj. Numera är jag inte längre fet, jag är bara överviktig. I alla fall enligt BMI-kurvan. Detta styrks av att byxorna jag köpte igår har vidden 34 tum. Mina gamla är 36- eller 38-or.
Blodtrycket var nere på 115/65, pulsen på drygt 50 och blodsockervärdena fullt acceptabla. Hade jag haft de värdena i våras hade jag inte fått diagnosen.
Faran med att gå ner i vikt är att man slår sig till ro och återgår till de gamla vanorna och sedan går upp alltihop igen. Tro mig. Det har hänt. Men då är en diagnos bra att ha. Den blir, förhoppningsvis, en spärr mot detta.

Posten idag var en leverans med Sting. Fick två skivor med Newcastle-sångaren. En där han tolkar sna gamla hits kompad av en symfoniorkester, det lilla jag hann höra under matlagningen var helt superbt, den andra där han sjunger John Dowland. Udda val för en man som slog igenom under punkeran, låt vara med mer reggea- än punkinspirerat. Karln spelar dessutom in på Deutsche Grammophone nu för tiden. Tala om statushöjning.

Ibland undrar man. Jag tycker "Elfte timmen" är ett kanonprogram, men alla recensenter sågar det. Varför? Vill man klämma åt Peter Settman eller? De klagar på att man inte är tillräckligt elaka i programmet. Och detta skrivs i de tidningar som efterlyser åtgärder mot mobbningen i skolorna. Men på TV vill man tydligen ha mer.

Jag vägrar att se dokusåpor. Men jag måste säga att BBC:s "Come Dine With Me" är roligt. Men med nya deltagare i varje program kan det knappast kallas en dokusåpa. Mer ett gammalt traditionellt tävlingsprogram, fast i hemmiljö. Kolla gärna. Kanal 80 om man har Canal Digital.

Vi körde teamwork igårkväll. Först städade vi huset tillsammans. Det är en av fördelarna med att bjuda hem folk, man får det rejält städat. Sedan delade vi på måltiden. Hon gjorde en delikat sillpaj till förrätt, och en härlig äppelkaka, med i princip hela skörden från vårt äppelträd, med hemgjord vaniljsås som dessert. Jag stod för huvudrätten, höstens första kåldolmar. De blev riktigt goda, och vi har 11 stycken kvar i frysen.

Snart dags för riksdagsval. Svåraste valet hittills när det gäller att bestämma vilka jag ska rösta på. Nästan klar med kommunalvalet, men de övriga? Är förresten, som vanligt, sur på radio Väst. Det mest anonyma valet är regionvalet. Lokaltidningarna bryr sig mest om kommunalvalet, och TV mest om riksdagsvalet. Här skulle lokalradion kunna spela en roll och intervjua partierna om vad de vill i regione. Men ack nej. Istället pratar de om riksdagsvalet, i och för sig med våra regionala riksdagskandidater. Men ändå.

Igår åkte irländarna hem. Nio intensiva dagar var till ända. Men vi fick till en bra show i förrgår. Med bara två dagars repetitioner, avbrutna av teknikkrångel och en dansare som svimmade, var tiden egentligen för kort. Trots detta 90 minuters god underhållning i 14 scener, där alla utom två innehöll både irländare och svenskar. Man kan inte klaga.
Priset är ungefär 45 timmars övertid på dryga veckan, och 19 dagars arbete i rad utan EUs lagstadgade veckovila. Men där man får till en sådan show är de extra timmarna snabbt glömda.

Timmarna gör sig dock påminda i efterhand och idag var jag rejält trött när jag var på jobbet. Gick hem redan vid tretiden för att klippa gräset, men bestämde på vägen hem att jag skulle sova istället. Fast det låg ett brev i brevlådan som gjorde mig minst sagt sur, så istället för gräsklippning blev det ett ilsket telefonsamtal och ett ilsket mail.
Av bara farten skrev jag ett argt brev till Fotbollförbundet och skällde på dem också. De visar EM-kvalet på kanaler jag inte kan ta in. Fick faktiskt svar. De urskuldar sig med att 80 % påstås kunna se den kanal matcherna visas i. Det hjälper inte mig. Jag tillhör de 20 %.

Så kom då dagen jag arbetat med sedanm någon gång i mars. Den irländska gruppen dök upp. Visserligen en deltagare och en ledare kort, eftersom en av ungdomarna inte hittade sitt pass när han kom till flygplatsen, men ändå tillräckligt många för att det skulle bli high life.
Hämtade på Rygge flygplats. Första timmen lät det mycket i bussen, framför allt av allsång. Sedan blev det tystare och tystare. När jag framåt Ed tittade bakåt sov merparten av våra gästande ungdomar. Helt OK. Många hade varit uppe sedan tretiden på morgonen.
Kvällen var det välkomstparty. De flesta av våra svenska ungdomar dök upp, och lite läsk med tilltugg, och gruppindelning via sönderklippta vykort fungerade. Det blev mycket skratt och snack olika nationaliteter emellan. Jag har läst några svenskars kommentarer på Facebook och de är bara positiva saker som skrivs.
Stort tack dessutom till frun som handlade, lagade mat och organiserade köket tillsammans med min kompanjonledare.

Idag är det spelmansstämma i Åsnebyn. Hoppas att vädret inte sabbar allt för mycket.

I morse kändes det verkligen som höst. Vi hade kallt i huset när vi vaknade, och luften kändes som efter ett höstregn. Då spelar givetvis Radio Väst, med sin osvikliga känsla för timing (fel sådan), en låt med Östen med Resten om att släppa in den nyss ankomna sommaren. Vem sätter egentligen musiken? (Jo, jag vet vem det är, men ...)
Att låten dessutom bjöd på en massa rim som kvalificerat sig för finalrundan i tävlingen om de värsta nödrimmen var väl närmast väntat. Den tävlingen leds förresten av den gamla 60-talsplågan "Is this the way to Amarillo/Every night I've been hugging my pillow".

Kom hem i hyfsad tid och insåg att om jag inte klippte gräset idag skulle det dröja närmare två veckor innan jag skulle få chansen igen. I avsaknad av lie gav jag mig i kast med uppgiften, bara för att konstatera att bensinen till gräsklipparen nog inte skulle räcka. Och frun hade bilen. Så jag satte en liten mur av fällstolar framför garageporten för att markera att hon skulle lämna fordonet ute när hon kom. Och gissa, hon fattade vinken? Är det jag som är smart i konstruktionen av signalerna, eller hon som är klyftig som tolkar dem rätt?

Vi avslutade med att grilla några korvar och med att äta höstens första kokta rödbetor. Trots drygt 25 minuters koktid var de lite väl hårda. Men det var i alla fall rödbetor.

Ja, jag avstod från Tommy Emmanuel-konserten i Mellerud igår kväll. Det var ett medvetet val av flera skäl.
1. Det har varit mycket ett tag nu. Har knapptast varit hemma en kväll den här veckan. Varje grej i sig en rolig aktivitet, men sammantaget lite väl mycket på en gång.
2. Har mycket idag också. Först sätta ihop och skicka ut ett nytt nummer av Nytt om Skola, och så releasekonsert och efterföljande fest för Dalslands Spelmansförbunds nya CD, Drivved.
3. Jag har sett Tommy Emmanuel två gånger de senaste åren, och han är en vidunderlig gitarrist, tekniskt sett det bästa jag sett, men jag är inte så förtjust i hans repertoar.
Jag tröstar mig med att jag får chans att se och höra både Bob Fox och Martin Simpson, både fantastiska gitarrister, goda sångare och med en förmåga att ständigt presentera intressanta låtar, i London i oktober.

Men vi hade en bra lördag ändå, jag och frun.
Vi inledde med ett snabbt besök i Göteborg (ca en timme i Nordstan) för att träffa sonen som hastigast och handla födelsedagspresenter till äldsta barnbarnet. Sonen hade ett chippat X-box som skulle vidare till dotterns familj, och vi var leverentörer. (Fråga mig bara inte vad ett chippat X-box är.)
Så cirka 15 mil upp till Källby där vi bjöds på god lunch av dottern (helstekt ytterfläskfilé med fransk potatissallad) och upptäckte att chokladpudding, vispgrädde och jordgubbar är en riktigt bra kombination (tack kära dotterson).
Väl hemma igen delade vi ett kilo kräftor, nedsköljt med Mariestad och lite Skåne.

På biblioteket i Mellerud finns ett helt rum med Dalslandslitteratur. Där finns allt, utom just den bok jag skulle vilja ha. Jag tror inte ens att den är skriven. Jag vill ha en bok där myter och sägner kring Dalsland är samlade på ett ställe. Det skulle underlätta enormt när man ska genomföra EU-projekt baserade på just lokala myter och sägner. Någon som kan ge ut en sådan bok senast måndag vid lunch?

Vi hade en härlig spelning med Still No Bagpipes för en skola i Lidköping igårkväll. Detta trots att vi saknade trummis. Kul att spela mer konsertlikt, och för en publik som är hyfsat nykter och som vill lyssna. Kanske det hjälpte en del att vår sångerska arbetar på skolan, men roligt var det. Helt klart värt att inte dyka upp i Mellerud igen förrän vid midnatt.

Man kan ju fundera över platsannonser. I gårdagens Dagens Samhälle hade Manpower två annonser, på samma uppslag, där man för olika kommuners räkning söker högsta chef. Älvkarleby söker blott en "Kommunchef" medan Vännäs vill ha en "Dynamisk kommunchef". Innebär det att dynamiska chefskandidater inte får söka Älvkarleby?

Så var det dags för kvällsmöte igen. Idag vet jag inte riktigt varför jag är kallad och vad jag ska bidra med, men jag får väl åka dit ändå.

Hade en härlig eftermiddag idag, med ett dussin musikintresserade tonåringar som ska vara med i vårt Irlandsprojekt. De var på plats för att lära sig lite irländska låtar. Och vi hann en hel del. Men ibland undrar man.
Jag tyckte att de skulle kunna Calle Schewens vals och i samband med att vi sjöng den frågade jag om de kunde namnge några andra låtar av Evert Taube. Totalt fick vi ihop två titlar, Sjösala Vals och Rosa på bal, och det var en och samma person, en av de äldsta, som nämnde båda. Vem för egentligen vårt kulturarv vidare?

I övrigt en hel dag nästan utan regn. Det kom tydligen lite stänk för det syntes på bilen i eftermiddags. Och inga räkningar i brevlådan heller. Bara ett kontoutdrag om Volvokortet. Lycka över all lycka. Vi fick 19 öre i tillgodoränta förra månaden. Tror vi ska unna oss något riktigt gott ikväll.

När jag var yngre var ordet dansband i de musikaliska kretsar jag rörde mig betraktat som en svordom. Men åren går och igår kväll stod jag på Bohusläns museum och spelade i 80 minuter medan paren dansade framför mig och mina medmusikanter. Jag tröstar mig med att vi var på Uddevalla Folkmusikfestival och att jag var en del av Dalslands Spelmansförbund som spelade polskor, valser, schottisar och annat som folk dansade till. Vi lät tydligen bra, för många satt kvar på läktaren och lyssnade, och av tillströmningen på dansgolvet kunde vi utläsa att vi hittade rätt rytm och tempo.
På vägen dit lyssnade jag i bilen för första gång på CDn vi spelade in i januari, Drivved. Har haft den i drygt en månad, men jag drar mig alltid för att lyssna på sådant jag själv spelar på. Tänk om jag hittar några misstag?

Tidigare på dagen arbetade jag på emigrantkonferensen här i Mellerud. Tyvärr inte så välbesökt som arrangörerna önskade. Jag hann med att lyssna på ett utmärkt föredrag om emigrantvisor. Det är tydligen så att emigrantvisorna mest sjängs i Sverige. Sverigeamerikanerna sjöng helt andra svenska visor, som Barndomshemmet, Tryggare kan ingen vara (används som begravningspsalm over there) och Hälsa dom därhemma.

När vi var på bröllopsresa i Bulgarien för många, många, många år sedan var alltid centralstyrt. Det såg man i kioskerna med frukt och grönt. En dag hade alla jordgubbar, och då bara jordgubbar. Var man sugen på dylika dagen efter kanske det inte fanns en gubbe i hela Sunny Beach. Då kanske det var tomater, eller körsbär, som gällde.
Jag får samma känsla i år när jag åker genom jordbruksdistrikt. I år verkar det vara majs som gäller. Alla, och jag menar alla, verkar odla just majs. Och det är inte bara i Sverige. Vi gjorde samma observation på semestern.
Måste vara ett EU-påbud.

Vi avslutade gårdagen med en sen (22-tiden) supé. Superjumbokräftor, sådana där det inte blir så många på ett kilo. Goda, men ruskigt hårda skal. I det närmaste inbrottssäkra klor.
Som snaps tog vi Skåne. Första, men absolut inte sista gången i mitt liv jag druckit den. Mycket mild och fin. Perfekt till kräftor.

Det finns regn, ösregn och det vi fick igår. På morgonen varnade radion för att vissa vägar var översvämmade. Jag gick ut och kollade. Vi hade fått 10 mm över natten, men eftersom jag inte tömt regnmätaren på nästan en vecka kan det har varit mindre. Men de 10 mm hamnade på gräslöken och sedan åkte jag till jobbet.
Hela förmiddagen och över lunchen hade vi växlande väder. Det växlade mellan duggregn, ordentligt regn och kraftiga skurar. Vi klagade inför varandra, men detta var inget mot vad som väntade.
Var uppe på Kroppefjälls Spa vid 1430-tiden för att förhandla priser för en grupp irländare som ska komma på besök om två veckor. Fick en underbar blåbärspaj som inledning på förhandlingen, men lyckades ändå komma överens om den med ett pris som mer än väl ryms inom vår budget.
På vägen hem vred någon där upp på kranen. Det öste ner. På Torget i Mellerud var det så blött som man hade behövt stövlar för att kunna gå över det och behålla strumporna torra. Jacka och byxor blev blöta på de få metrarna från parkeringsplatsen till jobbet.
Vid 1730 tömde jag regnamätaren igen. Uppskattningsvis 44 mm. Skalan slutar vid 40 så det är svårt att säga exakt.

När det är konsert på dalslands Konstmuseum känns det som artist bra om det är 25-30 personer där. Igår var det 130, utsålt långt innan affischerna kom upp. Anledningen hette främst Anne Sofie von Otter, men kanske också i viss mån Bengt Forsberg (piano) och Bengt Henryson (cello). Och ingen kan ha ångrat att man satsade 350 kr på en biljett. Det var briljant.
Första halvan ägnades åt klassisk och halvklassisk repertoar, med bara sång och piano. Bland annat dammade de av lite av det som spelades på de musikaliska salongerna i Uppsala i början av 1800-talet, även om höjdpunkten var den avslutande visan om göken, fast på ett språk vi inte kunde identifiera. På von Otters min kunde man utläsa att herr Forsberg spela åtminstone några toner som inte stod i noterna.
Andra halvan inleddes av Henryson ensam på sin cello. "Han kan göra allt", sa damen på min högra sida. Jag håller numera med. Jag har aldrig hört någon hantera en cello på sådant sätt. Ibland klassisk stråkföring, ibland funkigare än den funkigaste elbassist. Sakta vi går genom stan med bara rytmisk cello och sång var en av många höjdare.
Många klassiska sångerskor låter väldigt konstalde när de ger sig på jazz och pop. Inte von Otter. Hon behärskar båda stilarna och verkar ha två röster, en för vardera. Hon kastade sig lugnt mellan t ex Schubert och Beatles utan att någon tyckte det var märkligt.

I övrigt har det mest varit Irland och irländare sedan jag skrev sist. Vi hade tre stycken på besök förra helgen för planering, och sedan har jag jobbat med uppföljning. Men jag lovar att rapporterna ska komma tätare framöver.

Med frun på väg till Stockholm och regnet ösande ner utanför satte jag mig med videokameran och datorn, och under över alla under. Utan att ringa sonen en enda gång lyckades jag föra över två filmer från semestern, redigera fram fyra filmklipp och lägga ut dem på YouTube. Ett av dem är den filmsnutt där pappa berättar om Sandhammarens fyrplats. Den kommer här:


Dessutom la jag ut tre snuttar från ett av mina framträdanden i Warwick:

Det var inte igår jag skrev ett inlägg. Jag ursäktar mig med att vi kom hem från semestern efter midnatt natten mellan onsdag och torsdag och att jag från torsdag lunch till söndags dito (3 dygn) jobbade cirka 43 timmar med KAOS-festivalen, och igår hade vanligt jobb på jobbet att göra. Plus givetvis MIF:s strålande 7-2-seger i söndags kväll. För en gångs skull var det riktigt roligt att påannonsera målskyttar. Robins 2-1-mål var det snyggaste jag sett på Rådavallen på många år.

Nu sitter jag och för över semesterbildernafrån kameran till datorn. Det blev 350 stycken. Det viktigaste är att sortera dem i mappar direkt. Annars kommer jag aldrig att hitta de bilder jag söker. Spännvidden är stor. Från kanonen på Sandhammarens fyrplats över en fransk omelett och statyer på torget i St Niklaas till katedralen i Norwich.
Det roliga med semesterbilder är att de väcker så många minnen. När man ser på dem kommer man ihåg hur roligt man hade. Annars verkar det som semestervärlden försvinner i samma ögonblick som man kommer in genom dörren hemma. Just nu återupplever jag den fantastiska belgiska staden Brugge. Dit måste vi återvända. Vi hann bara drygt en timme på väg till Calais, men den är värd flera dygn.

Utanför växer gräsmattan, och den får nog växa lite till. Regnet förhindrar vettig klippning. Detsamma gäller häcken. Häcken går att klippa även om det regnar, men jag vill inte ta ut en elektrisk häcksax när det är blött. Och gräset mellan plattorna. Tja ... Det blir lättare att ta bort om det blir så långt att man får ett stadigt grepp när man rycker.

Dagen ska istället ägnas åt Evert Taubes värld på Liseberg!

Desserterna sinar p[ Eight Bells i Dover. Igar bestamde vi oss for var sin Chocolate Fudge Cake, jag mest for att min alskade Apple, Pear and Raspberry Crumble var slut. Och vad hander? Chokladdesserten var ocksa slut.

Om ni nagonsin far for er att kora South Circular i London, don't do it. Vi skulle spara in ett par mil pa vag fran Dover till Fuller's Brewery i Chiswick. Ja, det blev kortare, men genvagar ar senvagar. Vi har i alla fall sett alla Londons sodra fororter, och lyckats overhetta bilen. Och vi fick tag pa sonens London Porter.

Nu sitter vi pa ett raststalle och har avnjutit lunch. Runt deras food court fanns ett Kentucky Fried Chicken (for me) och ett bra smorgasstalle (for the missus). Efterratten ordnades via Marks & Spencers harliga fruktsallader.

Ursakta prick- och ringbrist, men detta skrivs pa en dator pa biblioteket i Dover.
Vi har just slagit ett nytt rekord. Vi startade fredag kv'll i Trelleborg, med Sverige som land nr 1, for att tidig sondag kvall befinna oss i Dover, med England som land nr 6. Sex nationer pa mindre an 2 dygn. Sla det den som kan. For att citera en god van till oss: You are worse than the Americans.

Nagra betraktelser fran landerna.
- Tyskland ar Europamastare pa rastplatser. Tatt mellan dem, tydligt skyltade, bra toaletter. Vi svenskar har mycket att ta efter.
- Holland ar vi kluvna till. Att kora langs IJselmeer med havet pa hoger sida och den konstgjorda sjon pa vanster ar en maktig upplevelse. Vi hann med tre stopp pa den korta strackan for att filma och fota. Men att stanna for brooppning nar man kor pa motorvag ar inte sa roligt. Och priserna sedan. Bensin drygt 15 kr litern, en kaffe pa McDonalds lika mycket och en femma for en liten klick ketchup pa samma stalle ar bara for mycket.
- Det ar svart att vara allergisk turist i belgiska Sint Niklaas. Alla menyer ar pa flamlandska och bara det. Vi hittade dock en kinesrest. med meny pa engelska. Utsokt mat och inte dyrt. Pa IBIS-hotellet fick man koka sina egna frukostagg, en nyhet, och varma sina egna forgraddade pannkakor. Medeltida Brugge i samma land ar en stad alla borde besoka. Vi klarade av den pa dryga timmen. Men ska man sla rekord ska man.
- Franska omelletter ar delikata. Vi tog var sin Omelet Complete, dvs med skinka, champinjoner och ost, i Calais medan vi vantade pa farjan till Dover. Mycket gott.

P&O:s farjor har de haftigaste taxfreebutiker vi sett pa sjon. Och vilka priser. £15 for 6 flaskor Jacobs Creek, £17 for en liter Cointreau och £ for lika mycket god Jura-whisky var frestelser som inte kunde motstas. Daremot kopte vi inte en massa god ol trots att ett flak med 24 50 cl-burkar bara kostade £14, och trots att det handlade om ol som Spitfire och Old Speckled Hen. Men man kan ju inte fa allt.

Kvallen igar ledde till ett gott skratt. Vi tog en halv pint var pa puben vi bor ovanpa och pratade med ett aldre par stammisar. Damen gav oss goda rad om var vi kunde ata. Det var nagot hotell med en pub-liknande restaurang. Vi skulle dock undvika puben Eight Bells, "It's a real dive", till varje pris.
Vi promenerade nerfor High Street och fick syn pa en Wetherspoon-skylt. Dar stannade vi och at gott och billigt. Pa vagen ut kollade vi pubens namn. Just det: Eight Bells.

Det är inte jag som har samma födelsedag som Viktoria. Det är hon som har samma som jag. Jag firade födelsedag för 24:e gången när hon föddes, så det så. Så om jag äter princesstårta på min födelsedag så har det blott två orsaker:
1. Jag gillar princesstårta.
2. Jag tycker att jag på min födelsedag för en gångs skull kan lite lätt på vad min diabetssköterska har givit mig i förhållningsorder.

För övrigt har det varit en dag i fiskens tecken. Vi åt lunch på en trevlig restaurang på Storgatran i Simrishamn. Jag åt en delikat spättafilé. och inte ens det faktum att jag lyckades krossa en kaffekopp med tillhörande fat kunde förmörka upplevelsen. Till middag ordnade min far en delikat ungsbakat lax, ackompanjerad av ett gott vitt vin en av mina bröder valt. Till efterrätt lite ost och kex nedsköljt med Fuller bästa öl ES B (korat vid en inofficiell tävling i augusti 2009 med mig och sonen som domare). Nu väntar fika med repris på tårtan.

Nu planerar vi för fullt inför fredagens avresa miot utländska nejder.
I väntan på nästa inlägg kan ni lyssna på lite musik. Vad sägs om Albans Kapell i Håverud 6 juli?

Eller jag och Elin Bergsman på samma ställe två dagar tidigare:

 

Eller varför inte Still No Bagpipes på Folkfest i Lidköping 9 juli:

Nu är förråden vid garaget och på övervåningen, mitt arbetsrum och bokhyllorna i vårt sovrum städade och rensade. Frun har gjort nästan allt avseende de två första, jag de två senare (de enklare bitarna). Jag har också kört skytteltrafik till soptippen. Cirka 8 stora sopsäckar + lite annat varje gång, och jag är snart uppe i 10 rundor. Dessutom 3 rundor till sorteringsstationen med kartong. Men oj vad fint det blev. Och trots att vi ställt in en massa nya saker, som alla gamla VHS-band och alla Read about-böcker jag fick när de drog in försäljningen av dem, så är förråden så tomma. Man ser golvytan och delar av väggarna. Är det meningen att man ska göra det i förråd?

Har högsäsong för konserter. Kort summering:
* Basspelet på Kanalyrans allsångskonsert för barn i fredags gick så där. Måste träna mer på bas om jag på allvar ska kunna hävda att jag spelar det instrumentet.
* Gitarrspelet i kompbandet för Kanalyran i lördags gick bra. Det gjorde hela konserten. Och så kan jag ju numera skriva i CV:n att jag kompat Magnus Carlsson (ex-Barbados och ex-Alcazar). Låt vara bara en vers och en dubbel refräng, men dock. Magnus visade sig dessutom vara en riktigt trevlig typ.
* Konserten med Elin i Håverud i söndags var en höjdare. Ett av de roligare projekt jag vafrit inblandad i. Dessutom gick det äntligen upp för frun (efter drygt 37 år) att det var jag som skrev "Dagen efter", som Julius Krojk spelade på det tidigae 1970-talet. Som beundrare av den gruppen trodde jag hon hade full koll på sådant.
* Konserten med Albans Kapell i Håverud i tisdag var också kanon. Jag vill inte skryta, men jäklar vilket tryck och sväng vi får till ibland. Och när det är vackert och skirt, då är det verkligen vackert och skirt. Kapellet har potential.
Idag väntar konsert med Mukulele i Håverud och imorgon både Still No Bagpipes och Albans Kapell på Folkfest i Lidköping.
Både Elin- och Alban-konserterna finns filmade. Även Mukulele och SNB ska filmas. Räkna med att delar dyker upp på YouTube så småningom.

Jobbade 15 timmar i fredags och drygt 8 igår. Mycket lyftande och bärande, och massor av svett. Spenderade en förmögenhet på alkoholfria och osockrade drycker. Lyckades ändå hälla i mig en liter starkare varor och massor av melon igårkväll för att återställa vätskebalansen. Men det var värt det.
Barnaktiviteterna i fredags blev en succé. Kanalyrerocken höll tidsschemat, och juryn gjorde en modig val av vinnare, och Kanalyreidolen var minst lika bra som vanligt. Grattis systrarna Larsson som vann. Att se tjejernas reaktion på överraskningen, när Magnus Carlsson (Barbados/Alcazar) dök upp och sjöng tredje versen i deras gemensamma sång "För kärlekens skull" var häftigt.

Väl hemma slappnade jag av med andra halvlek av Tyskland-Argentina. Jag har aldrig variot någon stor vän av Tyskland när det gäller fotboll, men jag får nog ändra mig. Vilken uppvisning. Vilken precision och kyla i de avgörande ögonblicken. Tre vackra mål.
Om någon för två veckor sedan hade sagt att det enda sydamerikanska laget i semi skulle vara Uruguay hade vi nog skrattat rått.

Idag är det musik igen. Vid 10-tiden kommer Elin hit för att repa och kl 1500 ska vi ha gemensam konsert i Håverud. Nog den konsert i sommar, alla kategorier, som innehar det största åldersspannet. Det är 41 år emellan oss. Spännande.

En härlig midsommar har just passerat. Den plötsligt inställda resan och en tom kalender ledde till en av de vilsammasta helgerna på länge. Vi hann med två längre cykelturer, lite trädgårdsarbete, fortsatt rensning i mitt arbetsrum, en hel massa giotarr- och ukulelespel, besök av dotter och ett barn, härliga grillstunder, mat på Thais och mycket fotbollstittande. Allt detta utan att någon gång känna sig stressad. Vädret bidrog också till vilan och ron.

Och så var vi uppe i Brunnsparken i Dals Rostock och såg midsommarstången resas och ortens drängar dansa Oxdansen. Härligt det också.

Idag tillbaka på jobbet. Det är mest Kanalyreförberedelser just nu. Idag löste vi praktiska problem med el och ljud, imorgon är det 5-6 timmars repetition.

Man nästan glömmer att gräma sig över det klara mål England berövades igår.

Ena stunden är man på väg för att fira midsommar i Kiel, andra stunden har något strulat till sig kring bokningen av hotellet och man är på väg hem igen. På minussidan en inställd resa, två uteblivna härliga middagsbuffeer och möjligheten att köpa lite gott tyskt vitt vin billigt. På plussidan tre dagar med helt tom almanacka och möjlighet till slappande och färdigstädning av arbetsrummet. Dessutom hade jag varit mycket skäggig vid hemkomsten på måndag. Jag hade glömt att packa rakapparaten. Och så slipper jag bli frestad av de härliga bufféefterrätter som en man med mina blodsockernivåer ska undvika.

Fick en till ett intressant möte på torsdag kväll nästa vecka. Kommer att tacka nej. Enda lediga kvällen under hela nästa vecka stannar jag hellre hemma. Med alla repetitioner och spelningar som är på gång gäller det att spara på krutet. Sju spelningar med sex olika grupper på åtta dagar. Nytt rekord.
Förresten ger den inställda resan möjlighet att öva lite extra på låtarna jag ska spela med Elin nästa söndag.