ukulelemorfar

Mot alla föresatser har jag hamnat framför TV:n där bröllopskortegen visas. Hur kunde det gå så snett? Jag tröstar mig med att jag höll mig borta under själva vigseln. Konstaterar dock glatt att det inte kan vara många i Stockholm som såg spektaklet på TV. Alla verkar ju stå längs kortegevägen. Mest synd är det nog om de där SÄPO-vakterna som springer bredvid vagnen. Varför kunde inte de få rida som alla andra? Elle sitta med i vagnen?

Har hunnit ganska mycket idag. Byta strängar på elgitarren, stämma 23 ukuleles av tveksam kvalitet, gå igenom låtar inför repet imorgon, rensa en bit rabatt, diskutera marknadsföring med KAOS-festivalens planeringsgrupp och lite till. Och så tjuvstartade vi midsommar genom att äta matjesill och ta en snaps till vid lunch.

Ikväll blir det grillning. Måste bara välja ut ett riktigt gott rödvin till.

Just hemkommen från ett par timmars planering. Vi ska göra en föreställning (som ska ges 2 ggr) i januari 2011 och planeringen har börjat på allvar. Idag gick vi igenom tänkbara uppslag och kläckte nya idéer. Härligt med ett halvdussin kreativa människor samlade runt samma bord. Då behövs inga extra stimulantia, samvaron räcker.
Jag ska inte avslöja något i förväg men Vi som är med överallt-ensemblens återkomst kommer att bli något alldeles extra.

Jag lider med Lagerbäck. Ett idiotiskt infall av en spelare saboterade hela matchen för Nigeria. Ibland undrar man över hur professionella vissa proffs egentligen är.

Blev intresserad av den augsburgska bekännelsen och dess betydelse för lördagens bröllop. Citerar ur Wikipediae:

"Andra paragrafen i 1809 års regeringsform stadgar att hela den kungliga familjen av Sverige måste bekänna sig till den Augsburgska bekännelsen, i annat fall utesluts medlemmarna ur successionsordningen.^[1]

I paragraf 1, om Gud, stadgar bekännelsen att man fördömer ”alla kätterier” såsom ”manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentinianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika”.^[2] I teorin betyder detta att det svenska statsöverhuvudet enligt lag måste ställa sig mot islam och fördöma denna religion, i praktiken har denna lydelse aldrig haft någon praktisk betydelse"
Ska man ta det på allvar innebär det att Viktoria för att bli drottning måste fördöma islam, och på så sätt visa sig vara helt olämplig för ämbetet. Alternativet är att abdikera.

Vägen till mannens hjärta går via magen sägs det. Gäller det även om man lagat mycket av maten själv? Det är förresten tur att det bara är soppa som blir sämre om man är många kockar, så ofta som vi hjälps åt att laga mat. Måste dock säga att det blir bra resultat.

Gårdagens middag: Styckad kyckling, penslad med smält smör och färgsiya, lätt cayennepepparkryddad, ugnsstekt tillsammans med hackad gul lök, bacontärningar och skivade färska champinjoner. Serverad med en blandad sallad, råris och Lindeman Cabernet Sauvignon, alt ett gott tyskt vitt vin.

Dagens lunch: Grillade entrecote-skivor serverade med färsk svensk potatis, grönsallad, marinerade färska champinjoner, rädisor, hemmagjorde bernaise och Mariestadsöl/läsk.

Den överblivna potatisen räcker tillsammans med rädisorna perfekt till en god potatissallad till kvällens grillade korvar. Men då får det bli en burk Boddingtons till.

Inte svårt att hålla vikten uppe i vår familj.

Så var veckans femte och sista repetition avklarad. Nu är det bara individuell övning kvar, och kanske en kort stund med en av Kanalyreidolsdeltagarna för att välja tonart.
Ikväll var det ukulelegängets tur. Vi spelar numera alldeles för sällan, och vi saknar bassist. Men en timme in i repetitionen fungerar det ändå. Hårdrocksmedleyt når gamla höjder och vi löser det ptopurri som egentligen kräver fyra sångare för att funka.
Innan de kom hann jag lite eget gitarrspel. Det ska bli kul att 4 juli få spela "Man of the world" live för första gången. Det är ju faktiskt 41 år sedan jag köpte noterna till låten. Måste också börja öva låtarna jag ska spela på folkmusikfestivalen i Warwick. Det är lite motsägelsefullt. I Sverige spelar jag då och då svenska översättningar av engelsk folkmusik, i England engelska översättningar av svenska visor.

Vilken musikalisk blandning jag utsatte mig själv för igårkväll. Jag inledde med en repetition med barnkören till Barnens allsångskonsert på Kanalyran. Det är inte jag som leder, det gör Camilla. Min roll är att vara med att plocka fram låtar, ta emot anmälningar till kören och att spela bas. Så det blev till att stämma upp den femsträngade bas jag på hustruns inrådan köpte (dvs om jag ändå skulle köpa en bas var det den hon rådde mig att köpa, men hon ifrågasatte samtidigt vårt behov av bas) tidigt i höstas. Det är faktiskt andra gången den används, så köpet kan inte betecknas onödigt.
Så det blev en timme med barnvisor som "Räkan Ragge", "En elefant balanserade" och dito. Faktiskt inte så enkelt som man tror alla gånger. Jag fick inte riktigt till svänget på "Apans sång".

Därefter slänga sig i bilen hem till vardagsrummet för repetition med Albans Kapell. Oj, vad det svängde., speciellt slängpolskorna och den sista valsen. Det går faktiskt att göra rock'n'roll av gamla dalsländska valser. Eftersom vi startade sent blev det bara halvannan timmes rep, mot de vanliga tre, men bättre än inget.

Nu sitter jag och väntar på att Elin ska dyka upp för kvällens övning. Vi ska sätta ihop en konsert betecknad som "Ett musikaliskt generationsmöte": Hon sjunger sådant som är populärt nu, jag sådant som var populärt när jag var i hennes ålder, dvs åren runt 1968-1970. Måste vara något fel någonstans. Så gammal är jag väl inte?
Frun har tagit det säkra före det osäkra och rymt till sin skola, där hon ska övernatta med sin klass. Måste vara något fel även där, elever som frivilligt stannar hela natten i skolan, och så dåliga är väl inte jag och Elin att man måste fly hemifrån när vi övar.

Vi kör "Jag är ute när gumman min är inne ..." just nu. Det är sällan vi är hemma båda två på kvällarna. Vilket i och för sig innebär ökade chanser för mig att äta kyckling och fisk. Men det är inte alltid så roligt att äta ensam. Viss tröst fick jag igårkväll när jag kunde ägna en hel timme åt att spela låtar ur Richard Thompson Songbook, en liten box i tre volymer med drygt 150 låtar, ett litet urval. RT är ett av frugan favorithatobjekt. Själv när jag en dröm att sätta ihop ett helt konsertprogram med bara hans låtar.

Veckorna som kommer blir knappast bättre. Men nu blir det jag som är frånvarande. Massor av repetitioner inför juli månads alla scenframträdanden. Vad sägs om följande schema:
Fr 2 juli - Bassist i husbandet på Kanalyrans allsångskonsert för barn
Lö 3 juli - Gitarrist i kompbandet till Kanalyreidolen
Sö 4 juli - Konsert på Dalslands Center tillsammans med Elin, min gitarrelev. Vi kallar det ett musikliskt generationsmöte. Det skiljer bara 41 år mellan oss.
Ti 6 juli - Konsert på Dalsland Center med Albans Kapell
To 8 juli - Konsert på Dalsland Center med Mukulele
Fr 9 juli - Både Still No Bagpipes och Albans Kapell spelar på FolkFest i Lidköping. 60 + 20 minuter per band.
Och så ska jag ju spela och hålla workshop på Warwick Folk Music Festival. Men det är ju inte förrän 24-25 juli, så det är lugnt.

Vilken härlig födelsedag frun fick idag. Hon fick eftermiddagen ledig, inte för födelsedagens skull, utan för att håla mig sällskap.
Vi inledde på Thairestaurangen med lunch. Som tur var för frun var det bara en av rätterna hon var allergisk mot. Fläskfile verkade vara dagens huvudsakliga ingrediens. Den starka var utmärkt, den friterade likaså.
Så iväg till Bäckefors för fotografering av mina ögonbottnar. Det stod på kallelsen att man skulle komma tidigt, och det tog en kvart för dem i kassan att komma fram till oss, så det stämde.
Jag hatar att få vätska i ögonen, och de dropar jag fick nu för att förstora pupillerna sved dessutom. Men på en halvtimme var pupillerna stora nog för att skapa misstankar om långvarigt drogbruk, och perfekta för fotografering.
Tänk er att sitta med huvudet helt stilla och låta ögonen följa en blinkande röd liten lampa, samtidigt som man lyser in i ett av ögonen med en stark lampa, då och då förstärkt av en blixt. Inte konstigt att man knappt ser något strax efter.
Värst var dock hemresan. Starkt solsken och förstorade pupiller är ingen idealisk kombination. Jag blundade med händer för ögonen för säkerhets skull nästan hela vägen. Nej, jag körde inte. Det var därför frun hade ledig eftermiddag. Och det var tur. Jag hade knappast kunnat ta mig från sjukhuset till busshållplatsen, bara att gå från mottagningen tll bilen var plågsamt.
Men ögonen var tillräckligt OK för att vi skulle kunna grilla (tredje gången på två dagar) på kvällen.

Ska man se Eurovisionsschlager ska det ske i goda vänners sällskap, gärna efter en god middag och lite god dryck. Så också igår.
Vi var dessutom väl representativa för Europa som helhet, trots att vi är födda i SWverige allihop. Värdparets yngsta dotter förde protokoll över de poäng vi gav, och av länderna på vår topptrelista kom Tyskland etta och Turkiet tvåa. Det enda land vi satte betydligt högre än Europa var Albanien.
Men vad har hänt med Storbritannien? Sist om jag uppfattade slutet rätt. Deras representant påstod att han hade en vinnarlåt. Med en annan sångare kanske ...
Vitrysslands fjärilsvingar var annars, tillsammans med Rysslands grova ironi över hela tävlingen (för det var väl inte på allvar), kvällens roligaste. Alla tankar på en hög placeringen viftades bort kan man säga.

Ägnade en stor del av gårdagseftermiddagen åt att stryka tvätt. Valde mellan gräsklippning och strykning. Vädret såg en stund för hotfullt ut så det blev det senare. Faktiskt ett utmärkt sätt att skapa lite värme. Såg samtidigt Concert for Bangla Desh på DVD. Konstaterade att den har åldrats väl. Det är ju snart 40 år sedan, men mycket står sig. Lite förvånad över Claptons gitarrval, en stor halvakustisk, och sedan får man väl säga att Dylans set var väldigt orepeterat. Basspelet var ungefär som man kan vänta sig av en nybörjare i musikskolan. Men det var fräscht och jag gillar det ändå.

Fick en stund över som jag ägnade åt första volymen av The Richard Thompson Songbook. Vad många låtar jag måste lyssna på. Men en av mina absoluta RT-favoriter stod först. "A Heart Needs a Home" WOW!

Så fick Melleruds IF stryk igen. 0-4 mot IF Warta igår. Hur kan man låta deras farligaste spelare göra 3 mål, trots att man var förvarnade om hans målfarlighet? Och hur kan man åka på en idiotisk, solklar utvisningen IGEN. Fjärde utvisningen på sju matcher. Måste vara ett nytt rekord.

Egentligen var det inte överraskande att Sverige inte nådde ESC-finalen. Om man bortser från Carola, som kom femma, har de senaste årens finalplaceringar varit 18, 18, 19, 21. Minst en av gångerna har vi tagit oss till finalen med ett nödrop.

Läste att man tydligen ska satsa fullt ut på ur-och-skurförskolor i Stockholm. SvD skriker på första sidan ut att taket för barngrupperna ska slopas.

Hemma igen efter 3,5 timmar med styrelsen för Dalslands konstmuseum. Dags att slapna av framför TV:n. Lite Eurovision på gång. Klart bättre standard än i tisdags. Å andra sidan var tisdagens program mer underhållande. Höjdpunkten var när tjejerna i 3+2 (gruppen som anlitade Robert Wells för att låtsas spela piano) fällde ut fjärilsvingarna. Det roligaste inslaget i TV på länge.

Hade en höjdarkväl igår. Tre Kanlyreidolskandidater på besök för att välja låtar och öva. Fick lära mig många nya låtar. Häftigast var den obskyra Duffy-låt Elin hade letat fram. Den kommer inte att sjungas på Kanalyran, men jag hoppas att kunna övertala henne att sjunga den på den konsert hon och jag ska göra tillsammans 4 juli. En 16-åring och en 57-åring tillsammans på scen. Tala om generationsklyfta.

Vi valde låtar till Barnens alsångskonsert idag. Listan finns på Kanalyrans hemsida. Och så bokade jag flygbiljetter för personalresan till London i höst. Jag och åtta damer. Hoppas frun släpper iväg mig.

Nog visste jag att jag hade viss påverkan på sakernas tillstånd, men till en så hög grad?

I månadsskiftet augusti/september, i efterdyningarna av min hjärtinfarkt, fick jag rådet att ett glas rödvin om dagen är bra för hjärtat, men att jag ska hålla igen på öl. Detta råd upprepades någon månad senare, och det underströks då att detta förfaringssätt också är bra för vikten. (Egentligen borde man se det tvärtom. Det är dåligt för vikten. Den faller om man lyder rådet.)

Nåväl. Jag har varit en duktig pojke och dricker inte alls så mycket öl längre, men ett litet glas vin var och varannan dag. Och vilken skillnad det gjort. Läser i dagens SvD att ölkonsumtionen förra året sjönk med 2,5 % i Västeuropa. Kan det faktum att jag slopat 1-2 flaskor öl i veckan betyda så mycket?

Gräsmattsgödslingen var lyckad. När jag igår premiärklippte gräset var det på vissa ställen mer än en decimeter högt. Men med en relativt ny gräsklippare, och gott om tid, gick det att forcera. Jag misstänker dock att dagen kommer att uppvisa vågor i mattan, och kanske några åsar.
Fortsatte också häckansningen, men timmen började bli sen så vi övergick till grillning istället. Då kom regnet, inte mycket, men korta skurar. Det är något visst att sitta under altantaket grillandes Vedums grillare och grillspett med tomat, paprika och champinjoner, medan man hör hur regnet sakta faller mot nämnda tak.

Vi inledde dagen med Trollhätte- och Överbybesök, och hittade nästan allt som stod på listan. Vi misslyckades egentligen bara med att finna jeans till frun. Men hon köpte tre toppar istället, så hon var lycklig ändå.

Det blir glest mellan bloggarna nu. Men skyll inte på mig. Skyll på Facebook, en klart vanebildande webbplats. Det borte finnas någon sorts Facebook-antabus. Jag har i alla fall slutat med spelen där. Alltid ett steg i rätt riktning.

Stackars Anna Anka. Utslängd ur sitt hus, eller om det var Pauls. Hur ska det gå för henne? Hon är i alla fall inte välkommen att låna något av våra gästrum.

Nu ska prickskyttar skydda bröllopsparet 19 juni. Det låter farligt. Tänk om de inte är så pricksäkra? Och när ska de skjuta? Om de väntar med att skjuta tills den de ska skjuta på redan har skjutit mot dem som ska skyddas från beskjutning så är det ju lite i senaste laget. Å andra sidan kan de väl inte skjuta mot någon som inte har skjutit bara utifrån en misstanke om att de tänker skjuta.
(Jag var tydligen borta den svensklektion när vi lärde oss att undvika upprepningar. Eller också gjorde jag nyss ett medvetet stilval.)

Ikväll rullar vi igång vårt nya projekt, eller rättare sagt Mia Palms nya projekt. Hur som helst, det ska bli skoj att samla "Vi-som-alltid-är-med-ensemblen" igen. Går allt vägen får Mellerud en ny trettonhelgstradition.

Ibland har man väl orsak att känna sig nöjd, eller? Jag har idag:
* Blivit klar med den troligen sista bearbetningen av Melleruds kommuns nya översiktsplan.
* Skrivit de där texterna till Kulturbrukets höstprogram som jag borde skrivit förra veckan.
* Gjort den grovöversättning av texterna till spelmansförbundets kommande CD som jag borde jobbat med i helgen. Bara finputser kvar. Någon som vet vad vedbacke och springdans heter på engelska?
* Påbörjat häcktrimningen. Hann hälften.
* Bytt ut vinterkläderna i garderoben mot sommardito. Av bara farten sorterade jag tomma galgar.
Och så grillade vi hamburgare till kvällsmat. (Igår fuskade vi och gick på Thai istället för att laga mat själva.)

Igår bestämde vi datum för höstens personalklubbsresa till London. Just nu är det jag och åtta damer. Undrar om frun släpper iväg mig?

Återstår bara at starta reklamkamanjen för Nytt om Skola. Men det kan vänta tills imorgon.

Vi tog vår årliga familjeresa till Fredrikshavn igår. Tur och retur över dagen, med bil. Det senare av praktiska skäl. Det är skönt att när man handlat öl och annat på utvägen kunna stuva in det i bilen och ha det säkert förvarat på hemresan. Och som vanligt frukostbuffé på ut vägen, och lunchbuffé på vägen hem.

På utvägen var det gott om folk på båten, på vägen hem väldigt glest. Verkade som många som åkte dagtripp skulle stanna en stund på badhotellet och åka hem med någon av de sena båtarna.

Stora plus för (ingen inbördes rangordning):
* Den karibiska buffén som serverades på hemvägen. Laxen var utsökt och kycklingklubborna härligt kryddade. Våra små deltagare smakade också på den friterade bläckfisken. De tog den i tro att det var lökringar, men åt med god aptit även när de fick reda på vad det egentlgen var.
* Trubaduren i baren. Han hade en härlig sarkastisk humor och var riktigt bra på gitarr. Hans engelska däremot lämnade en del att önska.
* De roliga gratiscyklarna turister kan låna i Fredrikshavn.
* Stena Danicas spelautomater. I alla fall för oss gav de tillbaka mer än vi stoppade i.
Minus för:
* Fredrikshavn som shoppingort. Damsgaard är blott en skugga av vad det var. De viner jag hade sett fram emot fanns inte längre, och antalet extraerbjudanden var starkt reducerat. Men deras gratis provsmakning av vin var inte så dumt. Något för Systemet att ta efter.

Och idag har just Melleruds IF tagit poäng för andra gången i årets serie. Tyvärr bara en denna gång.

Igår hade vi tolvdag, dvs den som ville offra lite av sin surt inarbetade flextid kunde gå hem efter lunch. Själv blev jag intervjuad av Provinstidningen Dalsland för matpausen, och intervjun (som skedde hemma) drog ut på tiden och jag var inte tillbaka på jobbet förrän strax före 13.00. Snabbt imundigande av den medhavda matlådan (risotto är bra som sådan) och så ner till kontoret.
Utanför hopade sig molnen och 13.30 beslöt jag mig för att ta promenaden hem innan det började ösa ner. Väl hemma var det fortfarande nästan uppehåll och jag kom på att nu (dvs just då) vore ett bra tillfälle att gödsla gräsmattan. Så på med en regntät jacka och en keps för att skydda glasögonen och ut att gå med den lilla löjliga blå vagnen som sprider stroller.
Cirka 3000 steg senare var jag klar. Det var fortfarande bara lite duggregn från himlen, så jag var snarare lite fuktig än blöt.

Inne var lite lite kylslaget tyckte jag. Så fram med strykbrädan och -järnet, pålitliga värmehöjare. Inte mycket tvätt att stryka, men det blev drägligt i vardagsrummet. Halvvägs inne i eftermiddagens första avsnitt av "Tillbaka till Aidensfield" var allt klart. När andra avsnittet började vräkte regnet ner utanför, något det fortsatte med hela kvällen. Jag riktigt kände hur gödfslet sköljdes ner i vår gräsmatta. Ibland är man extra nöjd med sig själv.

För första gången sedan kommunens stegtävling började misslyckades jag i söndags med att gå mer 10000 steg på en dag. Jag stannade på bleka 6685. Orsak? Lite för mycket att göra samt en irriterande svullnad i halsen kopplad ttill lite feberkänslor gjorde att jag på eftermiddagen sov istället för att ta den där lilla promenaden som hade räddat siffrorna. Eftersom jag mådde bättre igår, och tack vare en manuell brevutdelning till företagare i Mellerud nådde 18000 steg, var det nog ett riktigt beslut.
Men vi hann i alla fall under söndagen att besöka fyra museer till. Den animerade filmen på Dalslands konstmuseum var både spännande och annorlunda. Och frun blev förälskad i Eds skola och såg genast potentialen i ett kommande projekt där dagens elever får möta gårdagens skolverklighet. Eds skola (i Forsebol) las ner 1952 men har bibehållits mycket väl.

Gårdagens stora begivenhet var givetvis konserten med Jessica Andersson och Bengtsforskören Song of Joy. De senare är en härlig bekantskap, mer sånggrupp än kör. Framför allt gillar jag att deras ledare, som själv är en mycket duktig sångerska, släpper fram körens medlemmar så frikostigt. De står för vissa presentationer, och ofta har låtarna solister eller smågrupper som står i förgrunden. Och så har de ett superbt kompband. Bandets "Spanish Rhapsody" var en av gårdagens verkliga höjdare.
Den andra höjdaren var det avslutande Melodifestivalpotpurriet. Enligt uppgift klämde de in cirka 35 låtar i det, ofta med härliga kopplingar mellan dem. Men inte har väl Lasse Berghagens "Ding Dong" någonsin förekommit i Melodifestivalsammanhang?
Och Jessica då? Jag tror det var Lasse Holm som beskrev henne som "vacker som en dag". Bara att instämma. Och dessutom en vacker blondin som kan sjunga. Hon gjorde en härlig icke inspelad låt som Niklas Strömstedt askrivit svensk text till, och kvällerns version av "I Did It For Love" var klart bättre än den avskalade Melodifestivalvarianten. Så blev det en del 60-tal också, även om hennes val av låtar från den perioden skiljer sig en hel del från det jag skulle välja.
Min främsta kritik mot gårdaqgskvällen var dock ljudet. Minns hur Göran Söllscher i höstas pratade om att man antingen kan köra över publiken med 150 decibel, eller dra ner volymen och bjuda in dem. Tyvärr var man närmare det förra, och körljudet blev lite för vasst.
Givetvis stående ovationer från ett fullsatt Kulturbruk.

Nu har vi haft tre lokala körer med gästartister i Kulturbruket den gångna säsongen. Dags att sätta ihop en topplista:
1. Skållerudskören och Py Bäckman. En helt magisk kväll. Bästa kören av de tre, och vilka låtar Py har skrivit.
2. Song of Joy och Jessica Andersson. Jessica sjunger bättre och är betydligt vackare att se på än Py, och musiker av toppklass, men magin infann sig aldrig riktigt.
3. Rostocks Manskör och Jan Johansen. Inte illa, men herr Johansens oskick att sjunga till förinspelade bakgrunder i vår underbara konsertsal är fortfarande den gångna säsongens största besvikelse musikaliskt sett.

Efter att ha läst morgonens tidningar konnstaterar jag två saker:
1. Jag borde hålla ögonen öppna så jag inte missar fler fynd. Nu sålde de Harrods utan att jag e4ns fick lägga ett bud. Bara £1,5 miljarder. Som hittat. Undrar om de accepterat en handpennning på ett par tusen.
2. Dalsland ÄR bortglömt. DNs officiella Sverige-resebilaga innehåller inte en enda sevärdhet från vårt landskap. Man har t ex med ett tomtemuseum, men inte Sveriges största som ligger i Mellerud, flera musikfestivalen, men inte KAOS, osv. Skäms! (Eller är vi dåliga på att marknadsföra oss?)

SvD har en lång intervju med Izzy Young, Folklore centrums grundare. Fascinerande man, still going strong vid 82 års ålder.
Jag har flera personliga minnen av honom. Det var via honom jag på halvtidigt 1970-tal köpte mina första skivor med riktig engelsk folkmusik. Det var skivor utgivna på Topic, folkmusikskivbolaget nr 1. I den första laddningen vill jag minnas att jag beställda "The banks of the Sweet Primroses" med Shirley Collins, på den tiden gift med Fairport Conventions grundare Ashley Hutchings, och "The Great Australian legend" med A L Lloyd och bland annat tre Fairport-medlemmar. Det var på den senare jag hittade "Holdup at Eugowra Rocks" som finns på Still No Bagpipes skivan. Och det var hos Izzy jag hittade boken med Karl Asplunds översättningar av engelska ballader. "De två korparna" finns fortfarande i min repertoar, och Kai Sy Teknon, kortlivad grupp jag hade på 1970-talet, sjöng texter från den.
Men största upplevelse med Izzy var nog i mitten på 1980-talet när Rod Paterson, underbar skotsk sångare, var i Stockholm. Jag och en av sångerskorna från min dåvarande grupp Both Sides the Tweed var och såg honom på ett fik i stan en kväll. Bra, men inget mot konserten ett par dagar senare, i rummet bakom Izzys butik. Vi var ungefär ett dussin åhörare. Vi satt i en stor ring, med Rod som en i ringen. Och så helt utan förstärkning sjöng han för oss i vad som verkade vara en evighet av välljud. Wow.
Ni kan lyssna på Rod när han sjunger Robert Burns om ni klickar på länken.

Nu har jag lyssnat på hälften av de anmälda till Kanalyreidolen. Många roliga nya bekantskaper, och många kära återseenden. En sak som slår mig är hur tydligt man ser vilka som driver själva och vilka som är drivna av sina föräldrar.
Jag gillar inte det sistnämnda. Givetvis ska föräldrarna backa upp sina barn, och givetvis kan man ibland knuffa på lite extra, men det ska vara barnets mål att komma med i Kanalyreidolen, inte föräldrarnas.

DN hade en hel bilaga med restips inom Sverige idag. Först allmänna reportage, så uppdelat landskapsvis. Givetvis saknades Dalsland. Landskapet nämns inte i någon vinjett eller rubrik. Vad är detta? tänkte jag. De har glömt oss som vanligt? Men det är klart för Stockholmarna ligger vi lite gömda bakom Vänern. För oss å andra sidan ligger Stockholm gömt bakom Vänern.
Så började jag kolla noggrannare. (Faktiskt första gången jag på allvar bläddrat i de där annonsbilagorna som man oänskat får med morgontidningen. För det mesta slänger vi dem oöppnade.) Vi var inte ensamma. Vi en hastig påsyn saknar jag bl a även Blekinge, Ångermanland och Jämtland också.
Efter moget övervägande har jag kommit till en annan slutsats än att de tagit bort oss. Det är ju en annonsbilaga och vi som bor i dessa tre landskap (och kanske något mer) inser att folk bara slänger dem olästa. Så vi beslutar oss klokt nog för att inga kasta dyra annonspengar i sjön. Vi lägger våra reklampengar där det märks.
Hoppas jag har rätt.
Förresten är hela förstasidan en bild av ett par som ska gifta sig i sommar. (Gissa vilka.) Bra turistbild (obs ironi), speciellt eftersom det inte finns något i bakgrunden som skvallrar om var den är tagen.

Det blir en rörig helg. Ska försöka besöka åtta museer, genomföra sju auditions och boka hotell och resor till sommaren. Just nu är det mycket Lasse Winnerbäck och hans låt "Jag får ingen riktig ordning på mitt liv" i luften. Men det ordnar upp sig så småningom.