ukulelemorfar

Och varför inte också Matildas tolkning av The Christmas Song. Minst lika bra.

Vädergudarna borde ta mer hänsyn. Vad är det för sätt att snöa på julaftonsmorgonen? Jag tröstar mig med att det var lätt puder och att den vall plogen ställde till med var högst minimal. Men -15 gjorde att det bet ordentligt i kinderna.
Egentligen är jag emot att handla på julafton, men vad gör man när en av gästerna vill ha revbensspjäll på julbordet, något vi tidigare hade valt bort. Samtidigt hann vi skaffa det äppelmos vi inte kom på att vi ska ha till skinka imorgon förrän efter ett glas vin.

Ordet Mellandagsrea verkar vara försvunnet ur det svenska språket. Idag annonseras det i tidningarna om en rea som börjar kl 0800 imorgon, på juldagen! Skäms! Är det meningen att man ska åka till varuhusen direkt efter julottan?
Kanske dags att återinföra någon form av lag om när butiker får ha öppet. Jag vill inte tillbaka till det tidiga 1960-talet när inte ens kioskerna fick ha öppet medan det pågick högmässa, men någon måtta får det vara. Vad blir det annars härnäst? Varför inte julklappsbytar timmar på julaftonskvällen?

Jag lämnar er med lite musik. Filmat på Torget i mellerud för drygt en vecka sedan. Det var kallt att spela gitarr den dagen. Men sångerskan är underbart bra. Matilda Lundström heter hon, bara 19 år.

Mobilen rignde igårkväll strax efter mitt insomnande. Ingen i andra änden när jag äntligen svarade. Kollade numret i morse. Går till en fotbollsklubb i Växjö (dock inte Öster). Andra eller tredje gången de har ringt fel till mig. Eller är det felringningar? De kanske är ute efter att värva mig. Knappast som spelare, men kanske som spe4aker, eller rent av som tränare. Jag är ju ändå Steg II-utbildad.

Hörde lillbrorsan på radion imorse. Han frick en mening i nyheterna. "Man får räkna med förseningar." Eller något sådant. Inget citat han kommer att gå till historien för. Roligare var den lutytrade tågresenär som intervjuades, som sa att allt under två dygn var OK. Han hade med sin flaska att kissa i och nödproviant så han inte skulle behöva äta sina medresenärer, som han tvingats till förra året.
Förresten är det fel att skylla allt på SJ. Andra brorsan skulle till Skåne igår med ett av de privata tågföretag som ska öka konkurrensen och på så sätt höja kvaliteten. De lyckades inte öppna dörrarna på sitt tågset, så det blev buss från Stockholm till Malmö och ankomst ca 9 timmar försenade. Informationen var enligt brorsan inte dålig, den var obefintlig. "Tur att de inte hade med en representant på bussen, för han/hon hade nog blivit lynchad."Ja, julen lockar fram det bästa ur oss alla. Fridens högtid.

Dan för dan och dags att storstäda. Går tyvärr inte att skjuta upp längre. Men jag har ett tips så man kan känna hur det går framåt. Skriv INTE bara "Städa!" på dagens göra-lis5ta. Dela istället upp det i delområden. T ex dammsug hallen, vattentorka sovrummet, damma trappan osv. Då kan man efter hand känna sig duktig, och även om man inte blir helt klar ser man att man gjort något.

15.30 igår packade jag ihop för julen och gick hem. Inte för att jag tycker illa om mitt jobb, men ändå. De närmaste 19 dagarna ska jag totalt göra två halvdagar och ett kvällsmöte. Dags för lite seriös avkoppling. Men först ska jag bara städa huset, skotta snö, betala räkningar, ta in julgranen ... Kanske hade varit lugnare att stanna på jobbet.

Att de båda Idol-idolerna Jay och Minnah får urusla betyg för sina skivor i dagens SvD är väl ingen högoddsare. Så går det när man ska snabbproducera skivor. Men de säljer nog som smör i solsken ändå. Ibland är det ju inte musiken på skivorna som avgör.
Glädjande att Rolf Jardemark får så fint betyg (4 av 6) för sin nya platta. Rolf var med på vår gitarrfestival i höstas och bodde en natt hyemma hos oss. En supertrevlig herre och fantastisk gitarrist. Den improviserade duett han och Matti Norlin avslutade fredagskvällen i vårt vardagsrum med var helt fantastiskt. Och detta av två som aldrig spelat ihop förut. Kolla in skivan!

Och om allt gick som planerat röstade riksdagen igår igenom betyg från årskurs 6. Men ingen av tidningarna orkar ens nämna det idag.
Jag var med när betrygen i sexan avskaffades. I den sjätteklass jag hade våren 1979 röstade föräldrarna igenom att vi skulle be om dispens från Länsskolnämnden för att eleverna skulle slippa betyg. Vi fick dispensen. Året efter kom Lgr 80 och melloanstadiebetygen försvann. 30 år senare är de tillbaka. Verkligen ingen som kommer ihåg de starka argument vi hade för att ta bort dem?
Enda gången jag satt betyg i sexan var våren 1976 då jag betygsatte fem sjätteklasser på Fornuddens och Hanvikens skola i musik. Jag hade totalt 19 klasser och det var lite svårt att hålla alla mina 419 elever i huvudet. Speciellt gällde detta sexorna som jag bara träffade 40 minuter i veckan.
Så när jag någon timme för deadline satt och fyllde i betygskatalogen på en av skolorna upptäckte jag att mina anteckningar var ofullständiga. En av eleverna i betygskatalogen saknades i mina papper. Vad skulle jag göra? Det fanns ingen hemma som kunde leta fram uppgiften åt mig och betygen skulle in nu!
Jag tänkte hårt och kom fram till följande: Om eleven antingen varit en stjärna värd femma, eller så dålig att en etta var motiverad skulle jag minnas honom. Detsamma gällde stark fyra eller svag tvåa. Eftersom jag inte gjorde det kunde en trea inte vara helt fel. (Och detta stämde visade det sig)
Så nmoggrant satte vi betyg förr i tiden.

Har träningsvärk i både armar och ben. Två dagars intensivt skottande tar ut sin rätt. Inser att jag inte är tonåring längre. Men man får se det positivt. Vem behöver betala för gymkort när den aqllsidiga muskelträningen finns precis utanför dörren.

Var i Göteborg i förrgår och spelade in TV. Ska få vara med i "Vem vet mest". Får dock inte avslöja hur det gick. Alla deltagare fick före inspelningen skriva på kontrakt om detta. Men det var roligt att studera organisationen kring inspelningen, och framför allt hur väl SVT tar hand om sina deltagare.
Vi deltagare lärde också känna varandra (eller några av de andra) och vi hade en hel del roliga diskussioner före och i pauserna. Som det där med rättvisa. I Postkodmiljonären vinner man 10 000 kr efter fyra löjligt lätta flervalsfrågor, med möjlighet till hjälp från publiken och vänner, samt obegränsad betänketid. En av 48 deltagare vinner 10 000 kr i Vem vet mest, efter två hela program, ett otal frågor där man på varje får tänke i 3 sekunder innan man ska svara. Inte konstigt att vi kände oss lite överlägsna de potentiella miljonärerna.
Förresten är frågesport på TV som riktig korsordslösning. Man gör det inte för pengarnas skull, utan för utmaningen.

Läser med stor sorg i hjärtat att Tommy Koverhult, en av Sveriges bästa tenorsaxofonister, har dött. I min relativa ungdom spelade jag mycket med visprästen Lars-Åke Lundberg. Då och då hade han även med andra musiker, och då ofta Tommy K och kontrabassisten Torbjörn Hultkrants. var en underbar upplevelse att få spela med dessa herrar. Det mest njutbara var det avsnitt i gudstjänsten/konserten där de improviserade fritt över en bibeltext. Tänk att sitta mitt emellan, med tenorsaxofonen i ena örat och kontrabasen i den andra, och lyssna på två av Sveriges bästa musiker. Tala om stereoeffekt.
Jag minns särskilt en inspelning i en studie på Sveavägen under tidigt 1970-tal. Vi skulle göra ett kassettband till en sångbok. På några få timmar satte vi med Lars-Åke och en väl repeterad barnkör 17 låtar. Allt gjordes live. Trots att de inte sett noterna i förväg klarade Tommy och Torbjörn det mesta i första tagningen. Det var tider det.

Man tror inte sina ögon när man ser temperaturen bilens datasystem tar fram. -21. Vi lever väl inte i Sibirien eller? Nåja. När jag körde hem var det bara -16, så det kanske är en värmebölja på väg.

Skulle egentligen åkt till Uddevalla för en ukuleleträff ikväll. Men har sovit lite halvdåligt ett par nätter så en timme i bil i varje riktning och sen hemkomst verkar inte så lockande, även om ukulelespelet är det. Dessutom skule jag i så fall tvinga frun att gå hem från stationen ikväll. Dryga kvartens promenad i cirka -20 är inget jag vill utsätta henne för.

Nu återstår det stora problemet. Vad ska jag äta? ag kan göra ugnsstekt fisk, a la engelsk fish@chips, värme en portion ärtsoppa, eller ta lite av den överblivna fläskkotlett biten och pasta till. Livet är fullt av svåra val.

Man planerar och planerar. Sedan är det över i ett kick. Jag talar om helgen gitarrfestival, något vi har hållt på att planera sedan tidigt i våras. Så började vi ställa fram prylarna kl 1200 i fredags, och igår kl 1915 var allt bortstädat igen. (Men det är klart, den klassiska gitarrkonserten i Kyrkans Hus hade precis börjat då.)
Vi lyckades, tycker jag, få ihop en hejdundrande festival rent musikaliskt sett. Massor av bra gitarrister och grupper, med en del världsnamn, som t ex Andreas Öberg och Oleg Ponomarev, som grädde på moset. Och allt från klassisk gitarr med Per-Owe Solvelius, över flamenco med Emil Pernblad (vilken rytmkänsla!), jazz med ovan nämnde Andreas och Rolf Jardemark till hårdrock med Thomas Larsson och hans gäng, samt gitarrgruppen Plankton som slog nytt volymrekord i Kulturbruket. Och då har jag inte nämnt klillarna från G2, Johan Randén och Emil & Zandra. Hoppas jag inte glömt någon nu.
Och så utställare. Bara att få gå upp på övervåningen och hålla en äkta Mikael Sandén-gitarr i händerna. Det var nära att jag blev 39 000 kr fattigare (men en gitarr rikare). Eller ett av Thomas Fredholms mästerverk, eller Heiki Rousos underbara mandola (men den hade han redan en köpare till).
Nedervåningen hade också en del pärlor. Som retroutställningen med Hagströmgitarrer. Kommer ni ihåg försöket att lansera 8-strängade basar? Jag tror Jack Bruce i Cream hade en ett tag. Cole Clark-gitarrerna var en nyhet för mig. Deras ihåliga röda stratakopia var en annan gitarr jag gärna hade köpt om frun och ekonomin tillåtit det. Och äntligen får vi en musikbutik i Mellerud. Han hade smygpremiär på festivalen.

Det är bara en sak jag saknar: Publiken.
En konsert som i fredags ska vara minst fullsatt. Maken till musiker får man leta efter, och inte var det svårlyssnat heller. Drygt 3 timmar musik (och två pauser) med tre internationellt kända konstellationer för 250 kr. Och så kommer det inte ens 100 betalande.
Och gårdagens gitarrmässa, med alla workshops, alla de andra artisterna och utställningarna, drog bara en liten bit över vad vi brukar ha på ukuleledagarna (som är betydligt mer opretentiösa). Vad tänker folk på? Och så har de mage att klaga på att ingenting händer.
Fy på sig.

Fy för att vara sjuk. Febern har legat strax över 38 hela dagen och det enda jag fått i mig är en minibit hårt tunnbröd, en skorpa, en banan och någon deciliter dryck. Magen verkar inte vara intresserad av mer påfyllning än så.
Samtidigt är det ju en bra dag att vara sjuk på. Snöstorm utanför och frun ä ndå ledig för studier. Så hon fick skotta och passa upp.
Egentligen borde man ta en liten whisky för att få bort det molande illamåendet. Men jag brukar må rejält illa av whisky, så det är inte en så bra idé som det först verkar. Men med 50 sorter i fruns whiskyskåp borde det gå att hitta någon jag tål. Kanske inte rätt dag för en större provning bara.
Och hela dagen har telefonerna ringt. Så jag har nog jobbat närmare två timmar. Så det blir bara delvis sjukskrivning. Nu gäller det bara att bli frisk till helgens gitarrfestival.

Ytterligare en bit från jubileumsshowen. Här inleder Mikke andra akten med den känslofulla "Mellerud i mitt hjärta", med text av far sin, dvs jag.

Och på tal om missbruk. Här en sketch om ett dylikt, fast inte stegräknare denna gång.

Mitt stegräknande har närmat sig missbruksnivån. Jag måste ständigt kolla vad stegräknaren står på. Hur mycket har jag kvar till 11 000 som är mitt mål att nå varje dag? Hur ska jag nå det? Frun har reagerat, så nu för tiden försöker jag kolla när hon inte märker det. Jag smyger med stegkollen på samma sätt som vilken alkoholist som helst.
Tur att det bara är 25 dagar kvar.

Har blivit nostalgisk. Har äntligen på allvar börjat lägga ut delar av jubileumsshowen vi gjorde för två år sedan på YouTube. Vi har bra filmupptagningar, men på något sätt har det aldrig blivit av. Har redan lagt ut fem delar, en har ni länk till här på bloggen. Mer är på gång.
Och jag måste konstatera: Vi var bra, jäkligt bra.

Var på Överby och shoppade med frun idag. Har nog tappat stinget. Köpte inte speciellt mycket. Ett par handskar för 69 kr, några julservetter och lite frukt. Det kanske är åldern som slagit till.
På Coop Forum (dvs Obs) reagerade jag på en skylt vid kassan. Det stod: "Hade du använt ShopExpress hade du suttit i bilen nu". Dels var det en ren lögn. Det var inga köer i kassorna, så det gick snabbt att handla traditionellt. Dels såg jag framför mig en annan skylt: "Hade du använt ShopExpress hade kassörskan som just slår in dina varor varit arbetslös."

Det är inte alla söner som tillåts bryta av och skälla på sina fäder, speciellt inte när sagde fader står på scen och framför sin egen text till en vacker Taube-vals. Men det fick min son i föreställning vi båda var med i på Kulturbruket för drygt två år sedan (april 2008).
Här kommer filmbeviset. (Jag skrev faktiskt hans sångtext också, så det så.)

Måste konstatera att helgen, trots uruselt väder, blev riktigt lyckad. Eller vad sägs om följande:
* Bra och kreativt folkmusikmöte i Vara. God lunch också.
* Trevligt besök hos dotter och barnbarn. Deras pizzeria är kanon! Dagens replik kom från 8-åringen. Vi förklarade att vi måste åka innan det blev mörkt. Vi ville inte köra hela vägen i mörker. "Men ni har väl lampor på bilen?"
* Nya avsnitt av Kommisarie Frost på TV9. Ruggigt spännande. Frost motsats måste väl vara kommisarie Morse. Han spelades ju av John Thaw. (Thaw = töa)
* Hittade en tjusig tröja på Bloms. Frun hittade flera stycken plus en tjusig jacka.
* Trots dåligt väder har jag lyckats gå mer än 20 000 steg på två dagar.
* Vi fick till ett bra program till gitarrmässan 12 november.
* Två nya kursplanereflektioner (religions- och hemkunskap) klar för Nytt om Skola.
* Gefle IF vann!
Att jag inte hann spela något får man ta med fattning.

Är inte 21/22 oktober lite tidigt för den första snön? När vi såg flingorna falla igårkväll tänkte vi: "Borta imorgon." Icke, sa Nicke. Morgonpromenaden till jobbet gick i snö, om än inte så djup sådan, och tjänsteärendet till Trollhättan och Uddevalla på förmiddagen gav mig chansen att köra genom ett snötäckt Dalsland. Man hade till och med haft vägplogarna ute.
Vi kanske skulle passa på att fira jul medan det vita ligger kvar. Det är redan på väg att smälta nort.

Ikväll ska man ha Beatles-tema i Idol. Så besviken jag blev när jag såg listan på låtar de ska framföra. Bara de stora hitsen. Ingen fantasi här inte. Och hon som nyss blev utröstad och nu kommer tillbaka för att någon fick nog av kraven TV4 ställde ska sjunga Twist & Shout. Men hallå! Det är ju ingen Beatles-låt egentligen. Det var ju en cover Beatles spelade in. Det var inte ens de som hade en hit med den.
Jag har faktiskt en gång sett ett helt Idol-avsnitt. Det ska inte upprepas ikväll. Jag lovar. Länge leve Dobidoo. Och så har vi faktiskt både Bröllopsfotografen och A Life With Bells på DVD som vi inte tittat på än.

Det är sällan jag tar mig för att skriva blogg nu för tiden. Skyll på Facebook. Det är både vanebildande och tidskrävande. Egentligen dyker det inte upp så mycket av intresse där, men man måste ju ändå in och titta flera gånger om dagen. Man kan ju missa något.

Och kvällarna när jag skulle ha tid att sitta ner är ofta fyllda av annat. I måndags möte om biodigitalisering, igår helkvällsrep med Albans Kapell. Idag en hel del arbete med att göra reklam för ukulelekvällarna vi kör igång om två veckor. Alldeles för få deltagare anmälda hittills.

Men jag har i alla fall kunnat konstatera senaste veckan, efter London, att mitt hjärta sköter sig. Fick faktiskt beröm av doktorn för att jag gått ner i vikt (håller sakta på att försvinna ur denna världen) och för att jag motionerar. Över 10 000 steg om dagen anses tydligen fullt godkänt.

Steg förresten. Den där stegkampanjen gör mig manisk stegräknare. Under promenaden på morgonen kalkylerar jag hur jag ska få ihop stegen under dagen. Hur mycket kommer jag att röra mig dfrån skrivbordet? Hur långt är det till fikarummet? Hur långt hinner jag gå på lunchen? osv. Jag misstänker att alla de fördelar mitt hjärta får av mitt gående äts upp av stressen det utsätts för när jag funderar på hur jag ska få ihop minst 10 000 under dagen.
Trottoarerna i Mellerud börjar faktiskt se ganska slitna ut av alla som deltar i kampanjen. Undrar om ny asfaltering av dem ingår i kampanjbudgeten?

Who is the best guitar player in the world? Well, who cares? When you hear someone like Martin Simpson you realise that all such comparisons are a total waste of time and effort. No because he is better than everyone else, but because you realise there are a number of superb guitar players, each one capable of handling whatever to do in such a superb manner you do not wish for anything else at the moment they are on stage. Martin Simpson is one of those guitar players. And I saw him at the Croydon Folk Song Club yesterday evening.

What I like most about Martin is that he does not let his guitar expertise get in the way of his songs. And that is one crucial angle for me. What matters first and formost is the music people play. How they play is obviously important, but to a lesser extent. What you do is more important than how you do it, and I would rather have an evening of superb songs in the hands of a mediocre musician than an evening of rubbish in the hands of a superb musician. And I am sorry to say that some superb singers and musicians seem so content with the high level of there musicianship they forget about performing good music.

With Martin Simpson you get both the wonderful songs, and them played in the best manner possible. He really is an expert guitar player, a master of his craft, and a more than adequate singer, with a great feeling for the songs he sings. He has also turned into a very good songwriter over the last decade. Songs like Never any good with money are turning into classics, and there is a number of them on the latest CD, True Stories. And he also has a knack for pickuing other people's songs and turning them into his own, like Randy Newman's Louisiana. Yesterday he also did a wonderful version of Palaces of Gold (Leon Rosselson), and surprisingly The Bridge by Bruce Springsteen.

Martin has the courage not to play fast at times. When he turns down the speed and puts on his slide the whole world slows down with him. His I Can't Keep from Crying Sometimes was one of those moments yesterday. Croydon stopped for a few minutes. You could have heard a needle drop.

He gave us almost two full hours. Ending his set with his version of Little Musgrove (Matty Groves to some of us) he was called back for one more. We certainly forgive him for taking out his banjo for that one.
A marvellous evening with one of the world's top guitar players. I do not know any other guitar player that gets such a full, smooth sound out of an acoustic. Let us bring him to Sweden soon. He has never played in our country, but we cannot wait much longer for him to do it.

The weather is still good. Temperatures around 20 and no rain. Today we have visited St Paul's Cathedral. Five of us (that is 55 %) reached the top, Golden Gallery. Lovely views.
And I must say a pub lunch at the Lord Raglan pub, close to the Museum of London, was a perfect end of the visit. Good food, in spite of the Sharpe's beer being out of stock. But Bombardier was an aaceptable replacement.

Walthamstow Folk Club was a new experience for me. Ideally situated opposite the street from Wood Street Rail Station and with draught Fuller's ESB it will become a regular haunt for me on Sundays. Good room for a folk club, and some very good resident performers. And then of course Bob Fox. No folk club can miss out with him as their guest. Discussed a Swedish tour with him. Hope we can set up something next autumn.
Will return to the Plough Inn tomorrow for the session thay will run. Have promised to teach a few Swedish tunes to them.

Yesterday we had a full day. Before the folk club we first visted the Tower of London. I have seldom seen it so crowded. Luckily we got there quite early. Around noon the queues for the jewel house were horrendous. Then we took Dockland's Light Railway out to Greenwich. We had lunch in a rather worn down pub close to the indoor market. Then some of us went uphill to check the observatory. I was lucky to find they had abondoned the entrance fee. First time I got inside!
Then we took the boat back. One of the crew members commented on places we passed. He was quite a good guide, but how could you guide people on the river without mentioning The Monument or Royal Festival Hall?

Time to get back to the hotel to get ready for Croydon and the Martin Simpson concert tonight.

Idag har vi varit på vernissage, eller rättare sagt förvernissage. Som medlemmar i museets vänförening blir man bjuden på sån. Det innebär att i lugn och ro kunna se utställningarna. Den här gången var det Georg Suttners måleri, en härlig broderidam på 80 år och lite Dalslandshistoria. Dessutom goda laxsnittar och gott rödvin, men frun körde hem så hon fick nöja sig med cider. Men vi köpte inget. Det billigaste broderiet kostade 2000 kr, och ingen målning hade mindre än fem siffror på prislappen.

Klaga inte på ungdomen. Tre av eleverna på det lokala högstadiet har fixat praktikplatser (och värdfamiljer att bo i) på Irland. Kanske ett resultat av projektet med irländare och svenskar vi hade för ett par veckor sedan. Häftigt är ordet.

Jag har som resultat av projektet börjat träna tin whistle. Har kommit på att spelmanslåtar från Dalsland går alldeles utmärkt att spela på whistle. Men bara D-dur-låtar. Hittills är repertoaren 5 låtar, två polskor, en polkett, en schottis och en bröllopsmarsch. Är nog dags att hitta en vals också.

Det var synd att vi inte hade fullsatt på konserten i lördags. Då hade nog SD fått färre röster i söndags.

En stor del av dagen har gått åt till att diskutera digitala biografer. Den svenska biografvärlden är utsattför utpressning. De som håller fast vid de gamla rullarna och maskinerna kommer snart inte att kunna visa ny film. Den utrustning de amerikanska bolagen kräver för att hyra ut sina filmer kostar åtskilliga hundratusentals kronor. Men det finns inget val.
Vi har nog politikerna med på tåget. Orten behöver en biograf.

Skulle gått hem vid 16.15. Men då låg det ett intressant brev i mitt postfack som jag var tvungen att kolla upp. Tänk om vi kunde få en av Sveriges största sommarturnéer till Mellerud i sommar. Nej, jag pratar inte The Ark-repris. Jag tänker på något större.

Har just skrivit en sammanfattning av Skolinspektionens skarpa kritik av svensk skola. Hårda ord. Kopplarav med lite Aidensfield på TV4 Guld. Kan jag alltid säga att vi har varit där, dvs i Goatland och Whitby där serien spelas in.