ukulelemorfar

Har just ätit varm korv med en öl (Småland är en riktigt hygglig lager till ett bra pris) och lite frukt. Just nu är det dags för choklad och rödvin. Mina hälsokonsulter har ju föreskrivet vin och choklad. Det tar tid att varva ner efter en sådan häftig konsert som vi hade ikväll.
Av tio artister/grupper hann jag spela med fem:
* Kompade Lena Andersson och hennes dotter Amelia. Lena är en av mina favoritsångerskor. När hon sjunger "Det rodnar i väster" på det sätt hon gjorde ikväll får jag rysningar. Jag bara njuter av att få vara med och spela. Måtte hon behöva kompgitarrist fler gånger.
* Kompade Erika Salomonsson, en av de tjejer jag lärt känna via Kanalyreidolen. "Slipping through my finger" var mitt val, Sonja Ald'en-låten hennes. Det roliga med att spela med ungdomar är att man får lära sig en massa nya låtar man aldrig skulle fått höra annnars.
* Så gjorde Albans Kapell debut. Tomas på fiol har inneburit en kvalitetshöjning. Jag vet att jag är del i gruppen, men jag måste få säga det. Vi svänger enormt. Jag tror på allvar att vi skulle kunna fåp fler att upptäcka hur rolig folkmusik är.
* Mukulele breddade sin repertoar med två nya låtar. Och Anders har gått framåt enormt som sångare. Gillar också vår version av "Jag är det fulaste som finns". Förvandlingen fårn 3/4 till 4/4 med gående bas fungerar bra. Kul också att få spela lite bas.
* Och så en Kanlayreidol till, Viktoria Wikmark, som presenterat hela två nya låtar för mig.
Sög i mig berömmet jag fick efteråt från en som tyckte att jag är duktig på att kompa folk. Kanske något att satsa mer på.
Fler sådana kvällar tack. Ska se hur många jag kan nästla mig in hos under Kulturnatta.

Jaså förlorade Sverige mot Danmark? Vilken tur att jag var upptagen av konserten.

Jag har haft en animerad e-postutväxling med Radio Väst idag. Jag fick nog av deras tjat om Världens Barn. Det är egentligen inte deras tjat mellan varje låt om att ringa och skänka pengar, mer deras självfixering. Här arbetas det i alla kommuner i Sverige för att få in pengar till insamlingen. Kommunala tjänstemän, föreningsmänniskor, frivilliga, alla drar sitt strå till stacken. Men för alla dessa har Radio Väst inget eterutrymme. De är fullt upptagna med att slå andra P4-stationer. Det viktiga är inte hur mycket pengar som kommer in, utan att pengarna slussas via Radio Västs insamling så de framstår som duktiga.
Det är bara ett problem. Om jag ringer till Radio Väst tio gånger kostar det mig 99 kr, men eftersom en del av pengarna går till Telia blir det 85 kr till Världens Barn. Om jag istället lägger mina 99 kr i en insamlingsbössa någonstans går alltihop till insamlingen. Genom att följa Radio Västs uppmaning (och detta gäller alla andra lokalradiostationer också) devalveras min insats med cirka 15 %.
Rent insamlingsmässigt vore det bättre att radiostationerna uppmanade alla att lägga sina pengar i insamlingsbössor. Men då kan de ju inte skryta med hur duktiga de är.

Ibland undrar man. I och för sig sov jag dåligt i natt, men ändå.
Skulle göra mina patenterade pannkakor till mig och frun till middag. Började med att hälla upp rätt mängd mjälk i en behållare och tog sedan fram ett nytt paket mjöl och började öppna. Dte var krångligare än jag tänkt mig. Inte den vanliga fliken, utan limmat lock på något sätt. Jag hade fått upp en springa när jag upptäckte att jag placerat påsen upp och ned. Jag hade öppnat den i botten.
Så i med hälften av mjölken och så vetemjöl. Men blandningen verkade lösare än jag tyckte den skulle vara. Hade jag haft i allt mjölet, eller hade jag, som jag gör ibland, tagit i hälften först för att vispa i innan jag hällde i andra häften? Jag hade inte en aning. Bara att hälla ut blandningen och börja om.
Att det sedan var något märkligt med den lilla gjutjärnspannan, och att jag behöver mycket mer stekmargarin än vanligt, kompletterade liksom bilden på något sätt. Men pannkakorna blev goda.

Hann med tre repetitioner igår kväll. Sju härliga låtar till lördagens konsert. Allt från en gammal Louis Armstrong-hit, över ABBA till den underbara "Det rodnar i väster", en av mina absoluta favoritlåtar från förra året. Det blir en skön konsert.

Dags för lite offentlig psykoanalys.
Ett av mina problem genom alla år har varit en bristande impulskontroll, en oförmåga att tänka efter innan jag får/hoppar på nya idéer och projekt. I detta ligger väl en stor dos tidsoptimism, en känsla av att det går att klämma in det här också i en redan fullpackad almanacka.
Jag ska inte klaga. Med bättre impulskontroll och mer tänka efter före hade jag aldrig gett mig in som tränare för ett flicklag i fotboll 1977, och då aldrig fått 16 härliga år som ungdomstränare i fotboll och basket och möjligheten att skryta med att jag träffat fotbollskändisar som Hasse Backe, Tommy Söderberg och Anders Limpars pappa.
Med bättre inpulskontroll hade jag inte haft drygt 30 böcker i min CV. Jag menar, bara en idiot ger sig in i sju skrivprojekt samma år. Den idioten var jag för drygt 10 år sedan. Jag hade nog inte heller åtagit mig att bli ordförande i Haninge Musikförening (5-6 underbara år), sitta i en kulturnämnd eller gjort en massa andra saker som berikat mitt liv.
För oförmågan att säga nej kan leda till viss stress när allt sedan ska genomföras, men den leder också tlll att man får uppleva en massa saker som de mer försiktiga och eftertänksamma aldrig komer i närheten av. Alla säger till mig att ta det lugnt efter infarkten, men vill jag bli utan upplevelserna?

Men jag har bättrat mig. Igår höll jag mycket tyst när de i Fyrbodals kulturgrupp ville ha medlemmar till en högintressant arbetsgrupp. (Och ser man på, de fick medlemmar ändå.) Och vid ett möte på kvällen drog det kraftigt i gamla fotbollstränartarmen. men jag bet mig i tungan och nöjde mig med att diskutera vad som skulle kunna göra för att nå önskad utveckling. Jag kom från mötet utan at vare sig åtagit mig konsult- eller tränaruppdrag. Jag är stolt över mig själv.
Jag har haft några återfall senaste tiden. Men jag tror att uppdragen kommer att ge mig minst lika mycket som de kräver. Och jag har faktiskt inför dem inte svarat ja direkt, utan tänkt efter först.

Inspirerad och instruerad av sonen (tack!) öppnade jag bloggen Ukulelemorfar den 7 oktober 2009. Samma dag skrev jag mitt första inlägg. Därefter har det blivit drygt 400 texter, och en del musiklänkar.
I början kollade jag noga varje dag hur många läsare jag hade. Numera vägrar jag att titta på statistiken. Jag skulle bli så besviken om det var för få läsare. Samtidigt har bloggen blivit mycket för min egen skull, ett sätt att samla tankarna varje dag, och skriva ner lite det som rör sig i huvudet på en morfar med faiblesse för ukulele.
Innan jag påbörjar mitt andra år som bloggare vill jag tacka alla er som hängt med och läst de första 365 dagarna. Låt oss se om jag orkar 365 dagar till.

Två roliga repetitioner igår. Först med Mukulele på lunchrasten. Vi fick ihop ett härligt set med för oss helt nya låtar till lördagskvällens Världens Barn-konsert. Min omformning av en av de svenska barnviseklassikerna fungerade över förväntan och låten Anders kom innebar återuppväckandet av en kultklassiker.

Sedan på kvällen Albans Kapell i vardagsrummet. Utökningen från trio till kvartett är en höjdare. Tomas fiolstämmer adderar det där lilla extra. Och ilken sväng det blev, både i polketten och i Olle Dals Polska. Även det lovar gott inför lördagen.

Avslutade kvällen med att träffa några lärare i kommunen samt en gästande tysk lärare. Har aldrig tidigare hört en tysk prata så bra engelska, eller vara så kunnig i engelsk öl. Men han verkar ha samma intresse som jag, dvs Englandsresor.

Jag fortsätter mitt gradvisa försvinnande från denna jord. Vägde in inför arbetsveckan på 97 kg i morse. -9 jämfört med toppnoteringen sent i vintras. Första etappmålet, 95 efter jul och nyår, verkar inte ouppnåligt.

Höstmarkörerna står som spön i backen nu. Ytterligare tre igår. Först ställde vi in alla trädgårdsmöbler under tak på baksidan, och svepte om de ömtåliga med en presenning. Sedan handlade vi både gravljus (till ljuslyktorna vid entrén) och ljung. Det senare känns bra i dessa Anka-tider: "I'm so ljung and you're so old" (Usch! Det var urdålig. Platsar inte ens på badjokes-bloggen.)

Hanne Kjöller har en bra fundering i dagens DN. Beror resultatet i Kamratpostens undersökning, att var sjätte elev någon gång blivit mobbad av en lärare, på att Sveriges lärare är en samling galna mobbare eller att vi totalt sett blivit mycket känsligare, och tolkar minsta tillsägelse som en kränkning? Jag håller med Kjöller om att det senare är en starkt bidragande orsak till siffrorna.
Om man jämför hur det ser ut i våra skolor nu jämfört med när jag var grundskoleelev är det en enorm skillnad till det bättre. Har själv upplevt hur en lärare effektivt mobbade ut en av klasskamraterna från sina studier. Och läs den nya boken om Hoola för att få en beskrivning hur en av medlemmarna på flera skolor i rad fysiskt trakasserades för sin dialekt.

Ikväll ska vår trio, som nu blivit en kvartett, öva. Stor debut på Melleruds Världens Barn-gala på lördag. Samtidigt ska Mukulele spela igen. Så vi övar också idag, fast på lunchen.

20 mm regn igår och i natt. En hel del av det kom under MIF:s sista division II-match på ett tag. Kändes lite symboliskt. Dagens hjältar var de 76 tappra åskådarna och de stackars linjemännen som ofta fick stå still i regn och blåst i bara kortbyxor. Det kan finnas roligare sysselsättningar. Huvuddomaren och spelarna är i alla fall i rörelse hela tiden.

Är halvvägs igenom en nyutgiven bok om Hoola Bandoola Band. Mycket intressant, både om bandet och om Malmös utveckling. Stör mig dock på enstaka faktafel och stundtals dålig korrekturläsning. Ser fram emot att höra på CD.n som medföljde.

På tal om CD så gick solo-CDn med Will från The Ukulele Orchestra of Great Britain i spelaren när jag satt och skrev igår. Härlig och omväxlande. Inte ofta man hittar en CD som har med såg som ett soloinstrument. Precis så lekfullt som jag hade väntat mig av den mannen. Hela tiden jag lyssnar kan jag se honom framför mig. Någonstans på någon hemsida finns en vädjan från honom: "Köp min CD, jag har två barn att försörja." Inte enda skälet att kolla in den.

Avstod "Här är ditt liv" och valde en gammal Lynley på TV8 istället. De första avsnitten av deckarna är oftast bäst, de som är baserade på böcker, inte på romanfigurerna skapade av ... Man kan reta sig på alla reklamavbrotten, eller också kan man utnyttja dem. Han se några roliga stand up-inslag, plcoka undan disken, ta min kvällsmedicin och lite annat smått och gott.

Morgonens SvD-kryss har Dick Harrison som tema. Den enda bok jag läst av honom är "Mannen från Barnsdale". Intressant, men inte direkt lättläst. Läste den för att samla fakta inför en tänkt bredvidläsningsbok i engelska om Robin Hood. Hade massa intressant plus en rad bilder när förlaget beslöt sig för att backa ur. Så kan det gå.
Det var flera år sedan, men några av bilderna jag tog på resan i Robins fotstpår kommer till användning. Fruns elever har ett kapitel om Robin Hood i sin engelskbok, och bilderna kommer att ge dem lite mer närvarokänsla när de ska läsa kapitlet. Ska bara lägga över dem på ett USB-minne till frugan först.

Usch. Nu regnar det igen ...

Steve Gibbons har humor. För ett antal år sedan gav han ut en skiva betitlad "Maintaining Radio Silence". fairport Convention skulle kunna göra något liknande, men alludera på tidningar. "Sällan har så många skrivit så lite om en så bra konsert" skulle man kunna säga. Inte ett ord i någon tidning jag har läst de senaste dagarna, vare sig före eller efter konserten. Men alla är väl upptagna med att skildra svenskamerikaner som försöker bekräfta myten om blondiners dumhet och framgångstörstande ynglingar i TV4.

Positiva nyheter:
* Trötta som bara dem släpade vi oss igårkväll iväg till förvernissagen på Dalslands Konstmuseum och hade hur trevligt som helst. Bra presentationer av konsten, många bekanta och goda snittar. Men det blev dyrt. Ett utställande par i konstverksbranschen hade gjort några ljuvliga stämningslampor i trä. Hänger snart i fönster i Mellerud.
* Martin Simpsons nya CD "True Stories" dök efter lång väntan upp i brevlådan igår. Har redan hunnit till spår 3. De fyra senaste skivorna har varit superba, särskilt "Bramble Briar" och "Prodigal Son", som tillhör höjdpunkterna i vår stora skivsamling, så förväntningarna är skyhöga.

Några kommentarer till dagens tidningar:
* Alla verkar ha bommat den uppenbara rubriken: "Munther vinnare i Lilla Melodifestivalen".
* Jag blev orolig av en ingress i DN. Om man sms-ar ökar risken för en krock med 23 %. Och jag som sms-ar så mycket, hela Göteborgsvistelsen åkte jag t ex på sms-biljetter. Läste hela artikeln och blev lugnad. Det gäller bara om man sms-ar samtidigt som man kör bil. Men så dum är väl ingen?
* Myndigheterna har tydligen hittat ett nytt sätt att spara. Genom att fördröja influensavaccinet kommer en stor andel av befolkningen att ha haft sjukdomen när det är dags för sprutor, och på så sätt går det färre doser. Smart.

Vill bara säga att spår nr 4 på Martin Simpsons nya är helt ljuvligt. "Home again" lär så småningom dyka upp i min repertoar. Javisst. Män har simultankapacitet och kan göra flera saker samtidigt. Simon Nicol hävdade i torsdags kväll att det finns bevis för detta. "There are reports of men dying in their sleep."

Solen skiner, men molnen tornar olycksbådande upp sig på horisonten. Är på stationen i väntan på att Nordstans butiker ska öppna. Kanske tar ett varv bort till Musikbörsen också.

Konstaterade i natt att det är bra att sonen skaffat gästsäng. Klart sovvänligare än soffan hans.

Ingen är väl överraskad om jag säger att jag gillade Fairport igårkväll. I en mer akustisk version (skillnaden är storleken på Gerrys trumset) körde de en god blandning av gammalt och nytt. Inga direkta överraskningar, men det är alltid kul att höra vilka låtar de väljer. Nya "Festival Bell" (hur många andra rockband har en kyrkklocka uppkallad efter sig?) och så hade de kopplat inhop John Gaugie med Bowman's Retreat. Det funkade. Och så var inledningen till Matty Groves ny. Hur många gånger kan man hitta nya varianter av den?
Roligast var Simons konstaterande att män visst har simultankapacitet, och att det är bevisad att de kan göra två saker samtidigt. Den kan t ex dö medan de sover!
Hade samtal med hela gänget i pausen och efteråt. Dave Pegg var säker på att läkarrådet om ett glas rödvin skulle tolkas som att det är OK att dricka upp till en flaska om dagen och Ric förordade ett vegetariskt leverna för att rädda hjärtat. Men det var väl inte helt oväntat från honom.
Men Brew House är inget bra musikställe för dem i min ålder (och jag var väl runt medelåldern igår). Det finns bättre sätt att lyssna på musik för en som samlat oerhört mycket ungdom än att stå på ett hårt betonggolv, utan möjlighet att sitta ens förrän stund, i cirka 4 timmar. Och akustiken lämnade en del att önska. 65 kr för en flaska pale ale är också i häftigaste laget. (Men den ölen var god, vilket inte kan sägas med entusiasm om den Sofiero i plastglas som kostade 50 kr.)
Flera ur publiken kom fram att sa att "det är mycket roligare att se Fairport i Mellerud". Håller med.

Hittade också ett par bra hösthandskar på Dressman av alla ställen. 99 kr är ett pris jag gillar! Men 10-årsalmanackorna är dyrare här än i Mellerud.

Facebook släpper inte in mig just nu, så det får bli blogg istället, från ett Göteborg med kyliga vindar och växlande molnighet och nederbörd. Vi har tillbringat dagen med att springa runt i musikbutiker och dela ut info om Melleruds gitarrfestival.5 stycken har vi hunnit med. Det skulle varit 6, men JAM var stängd när vi dök upp. De öppnar tydligen inte förrän 1100.

Västtrafiks system för lokalresor i Göteborg är smådumt för oss som bara kommer hit då och då. Sms-biljetterna à 21 kr per 90 minuter fungerar bra, men blir ganska många till slut. Och vill man ha ett dagkort à 65 kr, som skulle innebära en reell besparing, jag kommer att lägga ut 105 kr på sms-biljetter idag, måste man betala 100 kr i pant för det laddningsbara kort man måste ha. Dvs, summa 165 kr. OK om man är här då och då, men för oss som inte ser en förestående resa med ett laddningsbart Västtrafikkort inom det närmsta året en onödig utgift.

Vi hann med konsert med Vägus också. Våroffer och An American in Paris. Det sistnämnda, som jag gillar minst av de två, gjorde de riktigt bra. Om man slöt ögonen och bara lyssnade kunde man inte tro att det var en ungdomsorkester på scenen. Det andra, ett av mina all-time-favourites inom den klassiska repertoaren, gjorde de ett mycket aktningsvärt försök på. Men de nådde inte riktigt ända fram. De starka partierna var stundtals strålande, men i vissa av de mer skira avsnitten sken orutinen och ungdomen igenom. Men kul att höra trots det. Och avslutningen, Mambo ur West Side Story var fullkomligt lysande.

En kort vila i sonens lägenhet innan det är dags för den egentliga reseanledningen, Fairports konsert här ikväll. Har passat på att stränga om sonens nylonsträngade gitarr under väntan. En nyttig påminnelse om varför jag nuförtiden föredrar stålsträngat. Och så har vi hämtat upp ett ex av West of Edens kommande CD som jag lovat att överlämna till Fairport ikväll. WoE själva repar nför releaseturnén. Se dem gärna på den. Datumen finns på deras hemsida.

Några snabba rader. Tåget til Göteborg går om 70 minuter och frukost och packning återstår. Ska bli spännande att se Fairport igen, även om det bara var ca 8 månader senast. Men ni vet, återseendets glädje.

Orkade två timmar med spelmansförbundet igår kväll. Vi var bara ett halvt dussin så det blev ganska intimt. Men den, för oss, nya bröllopsmarschen från Västergötland var en pärla, och visst är versionen i Svenska låtar bättre än den i allspelshäftet. Bl a har man i allspelshäftet kortat första reprisen med två takter. Helt obegripligt.

Ukulele Orchestras nya live-CD dök upp i posten igår. Har inte hunnit lyssna, så jag kan inte ge ett omdöme. Ska se om jag hinner ladda ner den i Ipoden innan jag åker.

Göteborgsrapport kommer säkert.

Ibland känner man att Mellerud håller på att bli känt i omvärlden. Hade inom loppet av drygt en timme två långväga samtal igår, ett med en Södertäljebo som tyvärr meddelade att han inte skulle komma till Mellerud i år, men gärna nästa år, och en Umebo som däremot tänkte komma hit och undrade var man kunde bo. Båda samtalen handlade givetvis om gitarrfestivalen 23-24 oktober. Parallellt förde jag en mailväxlingen med en stockholmare som inte heller kunde komma i år, men funderade på nästa år.
Hoppas nu bara att det blir gitarrfestival nästa år också.

Ibland blir man sannspådd snabbt. I måndags satt vi på eftermiddagsfikat och diskuterade att vi normalt sett så här års har haft minst en frostnatt. Varför inte i år? Vädret replikerade snabbt med att ha frost på vissa ställen i Mellerud natten till igår, och i morse var det is på brevlådan.
Idag tror jag att jag ska ta upp ett samtal om varför vi så sällan har +20 i början av oktober. Kan löna sig.

Dryga dygnet i musikens tecken väntar snart. Eller vad sägs om följande:
ons 1830 Spelträff med Dalslands Spelmansförbund
to 1215 Vägus spelar Våroffer och En amerikan i Paris på Artisten i Göteborg
to 2000 Fairport Convention på Brewhouse i Göteborg
Hoppas att hjärtat håller.

Det talas mycket om hummer på lokalradion just nu, och humrar säljs till hiskeliga priser. Själv har jag ätit hummer en gång och bestämt mig för att aldrig mer göra det. Inte för att jag inte gillade det, tvärtom. Alltså ...
För drygt tio år sedan var jag med en grupp som under en vecka besökte skolor i St Johns, Newfoundland, Canada. Det var sent på våren, när hummersäsongen där har börjat. Eftersom seafood av olika slag är typisk mat för området fick våra arrangörer i uppgift att ordna en hummerafton för oss, vilket de effektuerade på ett underbart sätt.
Vi forslades ut till ett lite värdshus långt utanför St Johns där värdinnan på förmiddagen hade varit i hamnen och köpt ett antal helt färska humrar som hon tillrett och serverade med tillbehör. Det var underbart gott. Några äldre damer (ungefär i min nuvarande ålder) försäkrade att detta var den godaste hummer de någonsin ätit, och de verkade ganska hummervana.
Då bestämde jag mig: Aldrig mer. För om denna delikata hummer var den godaste man kunde få, jag hade ju ingen anledning att betvivla utlåtande, då skulle jag ju i fortsättningen bli besviken varje gång jag åt hummer. Logiskt eller hur?
Till efterrätt fick vi något man på Newfoundland kallar Backapples. Det visade sig vara varma hjortron med glass. Det finns en historia bakom det namnet också, men det får bli en annan gång.

Efter att ha lyssnat noga på texten till Jessica Andersson senaste hit är jag alldeles konfys.
Först sjunger hon "Wake up, wake up", vilket är en rimligt uppmaning till den som sover vid hennes sida. (Dröm vidare!)
Sedan lägger hon till "Before we break up". Men vem vill vakna om hon tänker göra slut när man gnuggat sömnen ur ögonen?
Men det kanske ska tolkas som ett hot om att göra slut om man inte vaknar, för sedan kommer "I'm going on a holiday with you". Inte kan man väl först göra slut och sedan åka på semester tillsammans?
Jag blir som sagt alldeles konfys.

Ibland undrar jag om jag gör saker av lust eller av tvång? Gillar jag att lösa Sudokos eller har det förvandlats från en trevlig vana till ett beroende? Ingen vardagsmorgon blir komplett utan en attack på TTelas nummerkvadrat. I morse som tur var med lyckat resultat.
Och hur är det med Facebook? Trevlig sysselsättning eller ett tvång att hänga med på allt ens (Facebook-)vänner gör. Har i alla fall begränsat mitt MindJolt-spelande till ett (nåja ibland två-tre) försök om dagen.

Vaknade tidigt (0517) i morse och hann med ett tidningssvep.

Fick en förklaring till mitt hjärtproblem. Måste haft en olycklig skolgång. En undersökning på personer födda 1953 som gick i skola i Stockholmstrakten på 1960-talet (jag gick i Haninge) visar att de som var populära i klassen då är friskare nu än de som inte var det, och det visar sig i hög grad på hjärtat. Har dock inget direkt minne av att jag var mobbad eller så, men med tanke på att tidningen måste ha rätt får jag försöka minnas bättre.
Tröstade mig genom att spela igenom "Jag är det fulaste som finns" av Jojje Wadenius och Barbro Lindgren medan datorn laddade. Ni vet den som slutar "Jag ser ut så in i Norden, och ändå, tänk är jag bäst på jorden". Kanske att gå lite till överdrift, men känslan ...

Inte konstagt att den stackars sextetten som anhölls igår kände sig tvingade till ett rån. Enligt DN är tre av dem nolltaxerare och ytterligare två har mycket blygsamma deklarerade inkomster. Det är säkert regeringens fel om mn tittar riktigt noga, det brukar det vara. Oc h stackars Leif Silbersky. Tänk att polisen inte genast slängde sig på telefonen för att informera honom när en av de misstänkta gav hans namn som den han ville ha som advokat.

Och så fick jag bekräftat vad jag misstänkt. Tolkien och CS Lewis (han med Narnia) var kompisar. Båda gillade dessutom Wagner. (Något jag inte misstönkt, men kul att veta.) Tolkien steg i min aktning, han hade på 1940-talet kallat Hitler för en fjant som förstört värdet av de nordiska sagorna och legenderna. Bra talat!

Tänk vad livet ändras när barnen har flugit ut. Det har tagit oss drygt ett år att fatta att vi inte ska köpa så mycket mat varje fredag. Men steg för steg har vi slängt mindre och mindre. Men ibland får man återfall.
Igår gjorde jag kalops på dryga kilot högrev. Givetvis räckte den till middag både igår och idag, och inför morgondagen finns det en matlåda till mig och en kastrull med tillräckligt för att ha som bas i en shepherds pie till kvällen, som säkert också blir matlåda på onsdag.
Mjölk är svårare. Även om den räcker långt efter bäst före-datum så är det inte så bra när den öppnas och sedan har som enda funktion att knappt en deciliter om dagen hällas i fruns kaffe. Till frukostflingorna tar jag fil, och det som är över efter en veckas användning får resten slängas. Varför kan de inte ha mjölk och fil i halvlitersförpackningar?

Har ägnat del av dagen åt gitarrfestivalsarbete. En av höjdarna var när en man från Umeå ringde och frågade om vi har biljetter kvar (ja) och var man kan bo på hotell om man kommer med tåg och måste ha gångavstånd mellan hotell och konsertlokal. Där är Mellerud dåligt, med bara ett (ganska litet dessutom) hotell i centralorten.
Och visst är det roligt att maila med sina idoler. Idag har jag och Muriel Anderson kommit överens om hur hon ska ta sig från Oslo till mellerud och var hon ska bo under festivalen. Det sista får förbli en hemlis. Men det är många karlar i organisationskommittén som har erbjudit sängplats ;-)

Har glömt att skriva ikväll. Men vi har varit i Överby, tittat på matbord och handlat en del. Nu väntar ett nytt gitarrfestivalsmöte. I brist på blogginlägg får jag väl bjuda på lite gitarrmusik med Muriel Anderson. Vad sägs om detta, med en lång introduktion kring tekniken hon använder i stycket.

Detta är mitt 400:e inlägg, så jag får nog försöka skärpa mig lite. Jag kan ju inte hävda orutin längre.

Vi var nere i Göteborg för bokmässa och IKEA-besök idag. Som vanligt helt tjockt med folk på mässan. En gång per år verkar alla jätteintresserade av böcker. Eller är det egentligen böckerna? Köerna ringlade som längst till Camilla Läckbergs seminarium om att Fjällbacka drabbats av nya brott, och när Lill Lindfors skulle berätta om sin bok var det så mycket folk att det inte gick att ta sig fram i närheten av den montern.
Men vi gjorde en del fynd. Bibliotekstjänst sålde barnböcker med 7 för 100 kr. Och så sålde Ginza Aftonbladets samling med de 101 bästa schlagerfestivalbidragen för 5*10 kr. men hu kan man ge ut en sådan samling och inte ha med Nannes "Avundsjuk" eller Cayennes "Stanna hos mig"? Och så fick vi tag på några notsamlingar, bland annat en med Allan Edwall-sånger. Men jag avstod från Peter LeMarcs bok med låttexter. Vill gärna ha med åtminstone gitarrackord också om det ska vara intressant. Men en bok om den keltiska varianten av kristendom slank med, likaså en av min favoritkomiker Lasse Eriksson.
På IKEA blev det efterrättsvinglas och en ny bokhylla till hallen. Den ska dock inte monteras förrän det nya golvet är på plats.

På vägen ner skrattade vi gott åt ögontjäneriet i trafiken. Oj vad vissa bromsar så snart det står en stolpe framför dem. Kom på att Vägverket borde ändra taktik. De kunde väl fota oss som håller farten istället. Tänk vilken uppmuntran att få hem ett kort på sig själv med ett tack för att man håller hastigheten.
Vi blev mobbade av polisen strax utanför Göteborg. Vid Agnesberg hade de stor kontroll. Utan att ha blivit invinkade svän gde vi in där för att byta chaufför och kissa. Tror ni de brydde sig om oss? Inte alls. Vi som längtade efter att få testa lungorna och bevisa hur nyktra vi var. (Det var innan vi var uppe på baren i Heaven 23 med en bekant.) 

Winnerbäck gick på hög volym i bilen till Göteborg. Varje gång jag lyssnar på den slås jag av hur inspirerad av Kent han låter. Men Kent är ju bra så jag klagar inte. Blandningen funkar. Inte som Brasse Brännström förslag att blanda falukorv i sockerkakan.

En kort extrablogg innan vi drar till bokmässan.
Ibland undrar man över intelligensen hos vissa. En känd friidrottare blev nyligen av med sitt körkort. Han hade kört 125 km på en 90-sträcka. Hans ursäkt: Jag trodde det var 110. Fortfarande inte helt laglydigt eller?
Vi har fått en ny möjlighet att förolämpa varandra. Kopplingen barnaga/bristande intelligens leder till att en av de elakare frågor man kan ställa till folk är "Fick du mycket stryk som barn?"

Har just konstaterat att skärhuvudet på min rakapparat har en spricka. Inte konstigt att det har gjort ont att raka sig, och att jag haft lite småsår i ansiktet de senaste dagarna. Allt har en förklaring, och korven har två, som de säger.

Hade en höjdarkväll igår, trots att frun var borta. Övade med två flickor som ska vara med på vår Världens Barn-konsert 10 oktober. Första repet var enkelt. Viktoria hade en klar idé om vad hon ville sjunga, och det handlade bara om att kolla att den fungerade, och javisst. Och så lite korrigering av engelska ord. Både "bruises" och "fragile" är svåra för en 13-åring.
Så dök Erika upp och det tog längre tid. men efter genombläddring av en stadig hög med sångböcker och diskussion kring ABBA och annat hade vi hittat två passande sånger. Vilka? Kom 10 oktober så får du höra.
Och inte blev kvällen sämre av att Henke Larsson gjorde två mål, och att Brynäs spelade oavgjort på bortaplan.

Jag konstaterade att jag har fallit djupt. Hemköps "klistra ner"-kampanj måste vara något av de löjligaste och mest påklistrade (ha ha) som uppfunnits. Jag har i det längre värjt mig mot dumheterna. Men idag föll vi. Jag skriver vi och skyller på frun. Det var ju hon som ville ha flytande margarin (utmärkt att hälla i små mängder på nykokt pasta, men hopplöst att steka i) och det verkade löjligt att avstå från prissänkningen på 5 kr (drygt 30 %) av principiella skäl. Så jag blundade och lät henne klistra på den där löjliga lappen.

Men jag slog nästan rekord idag. Vid nästa möte med kommunstyrelsens arbetutskott ska jag vara föredragande i fem ärenden. Jag och sekreteraren trodde igår att det var fyra, men när jag läste referatet från onsdagens kommunfullmäktigemöte kom jag ihåg att det fanns ett till.
Varje ärende tarvar ett tjänsteutlåtande, i min dator döpta till TJUT. I förmiddags levererade jag två stycken inom loppet av en halvtimme. Det gör fyra i timmen, och måste vara någon form av rekord. Jag undrar om Guinness är varskodda.

Och kommer det ingen blogg imorgon beror det på att vi blev sena hem från bokmässan och IKEA.