ukulelemorfar

Jag skulle kunna beskrivas som hundrädd, men jag föredrar att uttrycka det som att jag har en naturlig respekt för hundar, speciellt stora sådana, och framför allt schäfrar. Jag förstår nte riktigt vitsen med dem, om man nu inte har dem för att sätta sig i respekt i sin omgivning. Så när en av morgonens huvudnyheter var att man utvecklar konceptet att vårda sjuklingar med hjälp av hundar så var det närmast en uppmaning att jag ska hålla mig frisk och fräsch, oavsett ålder.
Förresten så kan man ju undra hur mina nära och kära tänker. Med tanke på min bekännelse ovan, som är väl känd bland generationen närmast efter min, kan man fundera över varför sonen valde en bild av en hund som man ska klicka på för att komma in i nya datorn. Har han något hemligt i den som jag inte ska upptäcka?

Det har bildats en ny förening nere i Ystad/Simrishamn. Den ska arbeta med att återställa Sandhammarens fyrplats till det den en gång var. Kolla gärna in deras webbplats (under uppbyggna) så blir pappa glad. Adress: www.sandhammarensfyrplats.se

Och i väntan på ett liv sitter v och tittar på krönikan från Melodifestivalen i våras ...

Var lite Bangles i morse innan jag fick ordning på vad jag egentligen skulle göra på jobbet den här veckan. Alltid så efter några dagars semester. Kanske den stora versionen av den Bodil Jönsson kallar ställtid.
(Bangles? Ja, de sjöng ju en låt som heter "Manic Monday".)

Kallt och blåsigt i morse. Det känns verkligen att det blivit höst. Nästan så man får tankar på att stanna hemma från jobbet för att slippa promenaden dit. Och på lunchen var det värre. Regn! Men det höll sig borta på hemvägen.
Men vad händer på morgonen när man kurar som värst? Jo, Radio Väst ska ha pristävling. Inget fel i det. Men vad spelar de för låt man ska identifiera? Jo, Wilmer X:s låt om att våren är här och att fotbollssäsongen just börjar. Jag bärjar förstå känslan Spike Jones hade när han i början av 1960-talet slutade med musik. Han sa något om att "dagens (dvs det tidiga 1960-talets) musik är så dålig att den inte går att göra parodi på". Det är inte lönt att skämta med Radio Västs musikläggare längre. Han/hon gör det för enkelt.

Skinkan vi påbörjade igår gick alldeles utmärkt idag också, denna gång med potatismos som tillbehör. Undrar vad den ska ackompanjeras av imorgon?

Grattis AIK! Även om jag hellre grattat IFK.

Det känns lite som jul. Kyla ute och igår åt vi risgrynsgröt och smakade höstens första julmust. Idag blev det skinka och hasselbackspotatis till kvällsmat, med ris a la Malta som efterrätt. Ganska lyckat även om jag glömde vaniljsockret i grädden. Men det känns lite julaktigt. Undrar bara var mina julklappar tog vägen? Men de kanske dyker upp som presenter på Fars Dag.
Och så lite TV-nostalgi, dock inte av det helt ljuva slaget. Columbo-avsnittet var inte ett av de bättre och just nu flimrar Remington Steele förbi på platt-TVn. Men ett glas Montepulciano D'Abruzzo är inte helt fel.

Om jag gått upp i vikt denna vecka har jag två syndabockar:
1. Kinesrestaurangen på Poseidons Torg i Haninge Centrum. Två stadiga måltider där, med tillhörande friterad banan, är inte direkt viktminskande.
2. Alla de Halloween-ungar som passerade vårt hus utan att knacka på. Skålen med drygt 8 hg godis inleder mig och frugan i ständig frestelse. Och vem är jag att motstå en frestelse, Janssons eller annans?

Kl 1500 idag kommer upplösningen. IFK Göteborg-AIK på Canal+ Sport 1. Under två timmar blir det lätt att avgöra vilka hushåll som har Canal+. Själv hoppas jag på IFK. Vet inte varför, men jag har aldrig lyckat uppbåda någon entusiasm för AIK. Bättre långrandigt än svart.

Har skrivhelg denna helg, dvs ska producera nummer 7 av Nytt om Skola, Skolnytts uppföljare. Konstaterar bekymrat att det inte hänt så mycket i skolvärlden under de senaste två veckorna. Men jag brukar kunna fylla ut fyra sidor med det lilla som finns. Blir mer debattsammanfattningar och utvecklingstips.

Med gitarrfestivalen avklarad började förberedelserna för Kulturnatta om två veckor på allvar igår. Vi ska ha viskväll på Thairestaurangen och då ska det sjungas Taube, Dan Andersson och Vreeswijk. Bläddrade mig igenom en Taubesamling igårkväll. Fortfarande är "Balladen om briggen Blue Bird av Hull" den jag gillar mest, och Olle Adolphsons tolkningar de bästa. Han är så avskalad, bara han och en gitarr. Det behövs inte så mycket mer. Tyvärr hittade jag inga länkar till detta på YouTube, men ni får leta rätt på skivorna.
Vi har annars på VHS ett härligt klipp där OA sjunger "Ellinor dansar" tillsammans med en mycket ung Carola /flera år före Främling). I samma program sjöng han också om briggen jag nämnde ovan.

Dags för frukost och sedan skrivande. Måste vara klar till kl 1500.

Kall morgon, men solen skiner, så det kommer nog att bli varmare. Tolkar det som att vädrets makter vill välkomna mig hem efter fem dagar i Kungliga Huvudkommunen och dess närhet (dvs Haninge).
Att komma till Haninge är lite av en nostalgitripp och lite av att komma hem, även om det Haninge man möts av idag skiljer sig en hel del från det Haninge vi lämnade 1987.
För det första verkar ambitionen där vara att bygga på vajre ledig liten markbit (så när som i Tyrestareservatet). Åtskilliga små bostadsområden och förtätningar av existerande sådana har tillkommit de senaste 22 åren. Och hur kan man flytta en hel skola och förlägga den på fotbollsplanen där jag under ett antal år tränade fotbollslag i Brandbergens IF? Numera ligger Klockarbergsskolan på f d Brandbergens IF, där jag och kompisar en gång i tiden bedrev Haninge kommuns mest kompletta flickfotbollsverksamhet.
Och området där vi i slutet på 1970-talet anordnade Brandbergens musikfestival är numera delvis bebyggt. Inte heller scenen i Brandbergens centrum, där storheter som Egba, Harmony och Timjan har spelat, för att inte tala om alla lokala grupper, och det tomma området runt den finns kvar. Numera är centrat trångt.
"Vårt hus" på Helgebergsvägen i Vendelsö har fått ny modern och läcker exteriör. Men det såg jag redan förra gången jag var där.
Nåja, tiderna förändras och vi med dem (förhoppningsvis). Vi hann i alla fall träffa fruns föräldrar, syster och svärgerska. Och kines- och thairestaurangen vid Poseidons Torg (ett kort stenkast från haningens nya kulturhus = bibliotek med bioytor) är en angenäm bekantskap. Drygt 200 kr för en rejäl trerättersmiddag med en stor stark till. Gott dessutom. (Ja, det är dags att återuppta dieten.)

Överallt syns Rosa Bandet igen, och jag missunnar inte kvinnorna en kampanj till stöd för forskningen runt just den cancerformen. Men ...
... varför just bröstcancer? Det är en cancerform, som om  den upptäcks i tid, är lätt att åtgärda med operation och efterbehandling, och det finns bra och enkla diagnosmetoder. Likaså kan en kvinna själv känna när det föreligger risk.
Den mest lömska av kvinnliga cancerformer är äggstockscancer, som inte ger sympton förrän det "är för sent", dvs ofta inte förrän cancern spritt sig i hela bukhålan. Varför uppmärksammas inte denna cancerform mer? Här borde det till ordentliga forskningsinsatser för att hitta enkla och bra diagnosformer så den kan upptäckas på ett tidigt stadium. I mitt tycke viktigare än bröstcancerkampanjer.

Och som man måste jag påpeka följande:
Varje år dör mer än 2 000 män i prostatacancer. Denna cancerform är mycket svår att diagnosticera och svår att behandla. Den drabbar vad jag förstår lika stor del av den manliga befolkningen som bröstcancern drabbar den kvinnliga. Närt får vi ett band vi kan köpa för att visa att vi stödjer de prostatacancerdrabbade?

Sitter på hotellet i Handen (bättre ett hotell i Handen än ...) och väntar på att köra in till Centralen för att hämta frun som anländer dit 22.07. Tur att de inte debiterar trängselskatt på kvällarna. Två dagar i kungliga kuvudstaden och jag är slut. Men det kanske beror på svininfluensavaccinet jag tog i måndags innan jag åkte lika mycket som något annat.
Konstaterar att Stockholm är dyrt. Dagens lunch ligger på runt 100-lappen inne i centrum, toabesök kostar 10 kr. Man får hålla sig länge om det ska vara värt besväret. Blev ganska besviken på Skolforum. Glesare än tidigare mellan montrarna, många roliga småförlag saknades och inte mer besökare än att man kunde röra sig fritt överallt. Men lunchlaxen i restaurangen var mycket god.
Idag startade dessutom (s)-kongressen som la beslag på halva mässan.

Har klagt märke till att mängder av Stockholmare har hörselproblem, vilket syn s på sladden från fickan till hörselapparaten de har i örat. De i Mellerud som har hörselapparat döljer den bättre. Ocvh de hörselskadade Stockholmarna går omkring och pratar med sig själva hela tiden, och kallar sig själva för du. Inte bara hörselproblem, likaså en släng av schizofreni.

Prtovspelade gitarrer i tre butiker i eftermiddags, och lyckades röra till det i huvudet för en tonårstjej som var i butik 2 i syfte att köpa en stålsträngad gitarr. Hon var inne på en bra en, men jag påpekade att i den prisklassen borde hon skaffa en med inbyggd mik, annars skulle hon nog vilja byta efter ett par år.
På Jam träffade jag förresten en av gitarrbyggarna som var i Mellerud på festivalen. Han var fortfarande nöjd och menade att för instrumentbyggare var vår festival mycket bättre än gitarrshowen i Stockholm samma helg (och Fuzz guitar show i Göteborg i april också för den delen). Hos oss fanns det nämligen möjlighet för besökarna att i lugn och ro provspela instrumenten.
Men Guitarpeople på Renstiernas Gata var stängt. Det har de alltid när jag är i närheten. Undrar om de har något emot mig.

Hur tror vissa utställare på Skolforum förresten att vi ska kunna köpa de böcker de har mässpris på när de inte tar kort och inte är beredda att fakturera?
Och jag måste säga att priset för en frukost på Ibis är minst sagt hutlöst. 85 kr per person för en frukostbuffé med fil, flingor, ägg, bröd, ett par pålägg, kaffe/te och juice. Och det inte bara i Stockholm. Tur för dem att de ofta ligger en bit ifrån närmaste café.
Och vad sägs om 90 kr för en dags parkering på Älvsjömässan, 30 kr timmen om man står kortare? Rena flygplatspriserna. Någon gör sig en bra hacka på detta.
Mässor måste förresten vara det mest lönsamma som finns (och jag menar inte gitarrmässor). En utställare på Skolforum (jag har varit med och gjort det) får hosta upp med minst 20 000 för en liten monter när allt är betalt. (Och detta är exklusive resa och uppehälla för dem som ska jobba i montern.) Sedan tar man minst 130 kr + moms (det rabatterade priset) av besökarna, plus ytterligare cirka 400 kr för varje seminarium de vill gå på. Plus parkeringsavgift, plus 20 kr i garberobsavgift (av dem som inte är så klyftiga att de lämnar jackan i bilen, som jag). Man kanske skulle bygga ett mässkomplex. Vad tror ni om Mellerud som nytt centrum för utställningsverksamheten i västra Sverige?

Stackars Muriel som blev fast på Landvetter igår kväll. Hoppas planet kommer iväg ordentligt nu på morgonen.
Rolig ankedot:
Vi var där tidigt, men incheckningen skapade en del problem. Dels hade Muriel ett byte i Helsingfors för vidare färd mot Åbo, men hon ville inte utnyttja sista delen av biljetten,utan att få sitt bagage i Helsingsfors. Det var lätt ordnat.
Problem nummer 2 tog längre tid. Hon hade två bokade platser, en för sig och en för "Guitar Anderson", och eftersom Finnairs bokningssystem kräver en titel av något slag hade hon bokat gitarren som "child". Nu uppstod problem. Givetvis skulle gitarren ha ett eget säte, men skulle den få ett eget boardingkort också? Många telefonsamtal blev det, och tillkallande av högre makter (någon form av halvchef).
När vi kom till incheckningsdisken var vi de enda där. När vi gick var det en hyfsad kö bakom oss. Muriel sa: "Vi hade tur som kom när det inte var kö." Jag nändes inte påpeka min teori om vad kön berodde på.

På vägen hem från Landvetter stannade vi i centrala Göteborg (första gången vi har parkerat vid Lorensberg) och åt middag med sonen på Lilla London. Hinner man inte till stora L får Lilla duga. Fin pubatmosfär och god mat, men inte direkt billigt.
På kvällen var vi så trötta att vi la oss innan Midsomer-mördaren var avslöjad. Men jag har sett avsnittet två gånger förut och visste redan att det var hushållerskan och hennes dotter (dvs flickan på puben). Så det så.

När jag var tonåring skrev jag en låt som heter "Dagen efter", som vi spelade med i hela Vendelsö världsberömda gruppen Julius Krojk. Kom att tänka på den i morse. Vaknade vid 6-tiden och försökte somna om i en timme innan jag gav upp och gick ut för att hämta tidningen. Tips: dagens SvD-kryss handlar om Umeå. Resten av ledtrådarna får ni fixa själva.

"Dagen efter" är ett begrepp med negativ klang. Det symboliserar baksmälla och huvudvärk. Jag förnekar bestämt det första, men kan till viss del instämma i det andra, dock mer på grund av antalet timmar jag la ner igår mer än överdriven alkoholkonsumtion. (Javisst, ett par glas rödvin sent på kvällen, but that´s all.)

Nu är det dagen efter gitarrfestivalen, en festival som innehöll massor av plus och bara två minus. De sistnämnda först:
1. Varför kommer det inte mer folk på konserter med världsnamn? 100 betalande för att se Göran Söllscher. Jag skäms! Har inte publiksiffran för Muriel Anderson, men något liknande.
2. En efterhängsen typ som förpestade tillvaron för en massa folk genom att springa runt och försöka övertala dem att köpa ett affärskoncept. Varför kan vissa inte se signalerna när andra markerar ointresse? Varför kan de inte respektera att artister är där för att framträda och att diskussioner med dem ska handla om framträdandet eller ämnen som de själva vill ta upp? En av dagens uppgifter är att rädda en av artisterna från fortsatt kontakt med typen.

Plussen är mängder, för många att räkna upp, och här finns guldkorn att leva länge på, händelser som kommer att stanna i minnet livet ut. Ett kort axplock.
1. All fantastisk gitarrmusik. Allt från klassiskt till tuff hårdrock, och allt av verkliga experter på sitt område. Jag höll på att skriva ingen nämnd, ingen glömd, men Göran Söllschers konsert i fredags var en av mitt livs häftigaste musikupplevelser. Muriels igår kommer inte långt efter, och det var tur att jag satt tryggt parkerad bredvid frun, annars hade jag nog blivit förälskad.
2. Alla positiva människor, artister som tackar för att de fick vara med och som försäkrar att de gärna kommer tillbaka, utställare som talar om hur roligt det var, och som också gärna kommer tillbaka, och besökare som spontant kommer fram och tackar.
3. Samtalen med gitarristerna. Tänk att få skaka hand och prata med stora idoler som Söllscher (lunchen i fredags tog 90 minuter) och Jojje Wadenius, eller att ha eftersnack hemma i soffan med flamencoexperten Richard Hirsch och en av mina nya idoler, Muriel Anderson. Och när Muriel tog fram en av mina gitarrer (samma gitarr som Emil Ernebro skämde bort för några veckor sedan) och återgav de första låtar hon någonsin spelade offentligt stannade klockorna för en liten stund.
Sammantaget är allt detta klart värt ett års jobb, och 14 timmars arbete igår. Jag är trött, mycket skönt trött. Och bilresan till Göteborg idag, för att leverera Muriel till flyget känns mer som ett nöje än arbete.
Hoppas jag och Bele (och de andra) får chansen att jobba liver ur oss för en gitarrfestival nästa år också.

Tack alla som bidragit på något sätt!

Bara en kortis för att tala om att det kan bli glest med bloggandet dryga veckan framöver. (Vem vet, jag kanske hinner klämma in några kortisar.)
Ska på läkarbesök på förmiddagen. En uppföljning av hjärtbesvären. Tillbaka i Mellerud startar arbetet med helgens festival på allvar. Första gästartisten dyker upp ikväåll och mycket ska vara klart tills dess, och sedan är det genomförande och efterarbete fredag, lördag, söndag, måndag, då jag sen eftermiddag beger mig mot Stockholm och Skolforum.
Men som sagt, man vet aldrig. Det kan dyka upp inlägg ändå. Annars ses vi väl i Kulturbruket fredag-lördag? Ett antal av världens bästa gitarrister på plats. Missa inte!

Debatten om att förstatliga skolan har blossat upp igen, denna gång med ett utspel av fp. DN stämmer in i deras kör. Har just skickat följande till vår största dagstidning för att i viss mån vrida debatten rätt.

Jag inledde min skolledarkarriär i maj 1986, i den så kallade statliga skolan. men var den så statlig?
Det staten styrde var antalet lärarveckotimmar. Detta räknades ut med två decimalers noggrannhet och styrde exakt vad vi fick lägga ut i tjänstefördelningen. Vi fick inte lägga ut mer, för då åsamkade vi staten pensionskostnader, vi fick inte lägga ut mindre. Men hur lägger man ut 0,23 lärarveckotimmar? Har man en lärare som stannar 9 minuter på lektionen?
Allt annat styrdes, och bekostades av kommunen, och skillnaderna var enorma mellan olika kommuner. Jag flyttade från Haningen till Skara 1987 och kunde konstatera detta med egna ögon.
Kommunen stod till exempel för läromedlen. Den kommun som satsade mest spenderade här 3-4 gånger mer än den som satsade minst. I Haninge lappade vi böckerna i det längsta, i Skara köpte vi nya.
Kommunen stod för skolmaten. Min då nioåriga dotter tyckte det var ett himmelrika att komma till Skara och varje dag få riktigt god mat.
Kommunen stod för huvuddelen av lärarnas fortbildningskostnader. I Haninge fanns inget annat än den lilla statliga pengen, i Skara fanns pengar till studieresor och föreläsare.
Kommunen stod för elevassistenter, skolvärdar, kanslister. I Skara hade vi till exempel en lärarsekreterare.
Kommunen stod också för lokaler, skolskjutsar, skolsköterskor, skolkuratorer, skolpsykologer med mera.
Så hur statlig var egentligen skolan? Staten stod faktiskt bara för lärarlönerna (och även där var kommunen tvungen att skjuta till medel). Men arbetsgivaransvaret för lärarna var kommunalt.

"Ur led är debatten. Ack ve att jag är den att vrida den rätt igen." (Fritt efter William Shakespear)

Hur ska man få folk att fatta vad de håller på att missa? Här drar man ett antal av världens bästa gitarrister till Mellerud och så säljer biljetterna dåligt. Det borde redan vara utsålt på konserterna med Göran Söllscher och Muriel Anderson, men i morse fanns det fortfarande gott om biljetter kvar. Hoppas annonsdriven vi kör denna vecka får effekt. Och det är artiklar utlovade i flera tidningar.
Glädjande dock att vi har hyfsat med anmälningar till workshopsprogrammet.

Håller på att läsa "Djävulens märke", en ungdomsbok i skolmiljö Har kommit snart halvvägs, men det är runt 500 sidor så det är en bit kvar. Fängslande berättelse dock, och en författare som tydligen kan en del om skola. Han styr sig fri från de vanligaste schablonerna. Rekommenderas.

Jobbade vidare med översiktsplanen idag, och fick den förankrad i kommunstyrelsens arbetsutskott. Det mest fascinerande var offerterna för att trycka samrådsupplagan. Att det kan skilja så mycket i pris på en och samma produkt. Jag undrar hur olika de räknar.

Spelar mig igenom en bra samling av Dan Andersson-låtar just nu. Har hittat en hel del tonsättningar jag aldrig hört förut. Har flera på gång som jag kanske sjunger på Kulturnatta i november, när en Dan Andersson-timme är en del av den visklubb vi ska ha på Thai-restaurangen. Vi kör i tur och ordning en timme var av Taube, DA och Cornelis. Den sista timmen lär nog Stellan lägga beslag på merparten av.

Försöker dra ner på min datoranvändning, framför allt minska beroendet av "ansiktsboken". Blev så avvänjd igår att jag glömde blogga. Usch på mig.
Eller var det så att jag inte hade så mycket att skriva om? Vem vet ...

Har en väldig röra i arbetsrummet hemma. Håller på med datorbyte och använder två datorer (men bara en skärm) parallellt (+ den bärbara på nedervåningen som jag skriver detta på). Måste flytta skärmsladden hela tiden. Och skrivaren står en bit därifrån, inte inkopplad. Så alla utskrifter görs via USB-minnen och nedervåningsdatorn.
Grunden för problemet är att den nya datorn har för nytt operativsystem, och ett par av de program jag är beroende av inte har gått att flytta över.

Mellerud ökade i år sin insamling per invånare till Världens Barn med cirka 50 % jämfört med förra året. Dags att låta pressen veta detta!

Grattis till Emil som vann en gitarrtävling i Uppsala. Och till Jonna som är en av melodifestivalens webbjokrar. Tänk att man känner så duktiga ungdomar. Nåja, blev man inte stjärna själv kan man hjälpa de som tydligen har större förutsättningar.

Kvällsmaten uppäten. Nytt om skola utskickat till abonnenterna. All tvätt utom dukarna struken. Lite blogg och Facebook och sedan äntligen lite helglunk. På TV:n ljuder programmet om Dansbandskampen. Men det beror mest på att ingen varit i närheten av fjärrkontrollen sedan Rapport och lokalnyheterna slutade.

Såg andra halvlek av Vasalund-Åtvidaberg när jag strök tvätt. Inte mycket till fotboll. Precis så nervöst som man väntar sig av en match som gäller så mycket för båda lagen. Lite symptomatiskt att det var topplaget som avgjorde i 91:a minuten. Det finns ett skäl till att ÅFF slåss i toppen med Vasalund kämpar för att hänga kvar. Och grattis till ÅFF som nu kommer tillbaka till Allsvenskan efter många år.
Det är faktiskt lite lillebror härskar i fotbollen i år. Storebror IFK Norrköping håller sig kvar i Superettan. Lillebror ÅFF går upp. I Göteborg klarar sig lillebror Häcken kvar med glans, medan en av storebröderna, Örgryte, lever riskabelt. I kungliga huvudstaden har lillebror Brommapojkarna klarat kontraktet med två av tre storebröder (Hammarby och Djurgården) just nu ligger på nedflyttningsplats. Upp och nervända värden. Men man kan ju minnas att både Westermalm och Billingefors en gång i tiden tillhörde fotbollseliten. Det gör de knappast längre.

Så har nedräkningen inför gitarrfestivalen börjat på allvar. Dagens städning har mest handlat om att förbereda gästrummen för de gitarrister som ska bo där över helgen, och vi har diskuterat vad vi ska bjuda den besökande på för middag på torsdag. Huset börjar bli vant vid stjärnor, efter besök av sådana som Bob Fox, Tom Paley och Ukulele Orchestra of Great Britain.

Vi var och tittade på möbler idag. Ska köpa nytt matbord och ny soffa till vardagsrummet. Möbelbutiken i Brålanda är god tvåa av de som vi kollat in hittills. Men de hade en tjusig TV-bänk som vi kanske satsar på. Bara jag var säker på att fjärrkontroller fungerar genom glasrutor.

Vi passade på att besöka Systemet på vägen tillbaka, dels för att köpa födelsedagspresent till en kompis (vad är bättre än några goda engelska öl?), dels för att fylla vinstället. Jag körde en ny princip. Vi köpte alla de rödviner under 60 kr som fick +++ i DNs senaste test, fem stycken, varav en förärades två flaskor. Och så köpte frun ett lite dyrare italienskt vin i svart, smal flaska med en liten mugg på toppen. Hon väljer vin på det sättet, utifrån flaskan. Ska testas tillsammans med nachos med smält ost på senare under kvällen.

Var ute och satte upp gitarrfestivalsaffischer. Det närmar sig. Varför är de fåtaliga affischtavlorna i Melleruds kommun alltid fulla med affischer för aktiviteter i Uddevalla och Stenungsund? Och varför hade någon tagit bort de affischer jag för två veckor sedan satte upp på rastplatsen vid Bergs kullar? Det föds många frågor.

Vi övervarade Rostocks Manskörs 90-årskonsert. Måste säga att jag beundrar de av medlemmarna som varit med sedan 1945. 64 år i samma kör. Måste vara något av ett rekord. Och samma körledare i 41 år. Kontinuitet är ett nyckelord.
Men delar av konserten var lite av en besvikelse. Jan Johansen var gästsolist, och trots att han är en duktig sångare ber jag att få lägga in en skarp protest. Jag hoppas att jag aldrig, aldrig, aldrig igen får höra en sångare sjunga singback (dvs sjunga till en förinspelad bakgrund) i en av västra Sveriges bästa konsertsalar. Det är liksom ett hån mot hela idén med en bra konsertsal. Singback hör hemma vid framträdanden i shoppingcentra och i mindre seriösa talangtävlingar, inte på riktiga konserter.
Jag garanterar. På gitarrfestivalen blir det live på riktigt på konserterna.

Ibland studsar man högt. Har just för Nytt om Skola refererat Barn- och elevombudets senaste skadeståndskrav. För två elever kräver han totalt drygt 140 000 kr. Det intressanta är att eleverna har kränkt varandra. Det handlar alltså om en konflikt som skolan, trots hjälp från polis och socialtjänst, inte lyckats lösa, och där skolan utkrävs ansvar, inte eleverna eller deras föräldrar.
Tänk att du och en arbetskompis ständigt bråkar och är på varandra. Arbetsgivaren försöker lösa konflikten er emellan, men trots ingripande från både företagshälsovård och andra fortsätter ni bråkar. Ni anmäler arbetsgivaren och får ut skadestånd. Vore detta klokt?
Tala om att ta bort det egna ansvaret från elever och föräldrar. Budskapet är tydligt. Börja bråka med varandra i skolan, sluta inte vad skolan än vidtar för åtgärder och något år senare kan ni kvittera ut en saftig ekonomisk belöning för bråket. Hoppas Järfälla kommun står på sig och vägrar att betala.

Jag är ingen rojalist, tvärtom. Jag kan inte förstå hur man i ett demokratiskt land kan låta vissa födas till vissa yrken. Men när jag såg dagens framsida på Expressen blev jag upprörd å vår kronprinsessas vägnar. Man hänger inte ut en sörjande människa på det sättet på framsidan av en tidning. Jag hoppas alla låter bli att köpa Expressen tills de har bett om ursäkt offentligt.

Min fru gillar inte Elfsborg. Det beror på att vi för så där 10-11 år sedan var på en pojklagsturnering i inomhusfotboll som Elfsborgs killar vann överlägset. Det var 7/8-0 i de flesta matcher. Det som retade henne var att spelarna inte log när de gjorde mål. De visade ingen glädje eller entusiasm. Därför hejar hon fortfarande alltid på Elfsborgs motståndare i varje match. Vi har en tydlig ansvarsfördelning i familjen. Jag står för närsyntheten, hon för långsintheten.
Det var därför med största tveksamhet hon idag följde med mig in på Hemköp för att handla. Någon hade hissat Elfsborgs klubbflagga på affärens tak, mellan butikens egna fanor. Men det var i alla fall den butik vi handlade minst i.
Och inte nog med detta. På Konsum hade de Radio Väst på, och Framåt Fredag-gänget sjöng "Hej Du" med textraden "Djälva noll-åtta" när vi klev in. Gissa vem av oss som är född i Stockholm.

Även om det har slutat regna tror jag vi kör en stor brasa ikväll. Det passar bra till revbensspjäll, bakad potatis och rödvin.

Alla säger man ska ta det lugnt, men ingen säger hur man gör ...

Hade en bra dag på jobbet idag, med en liten utflykt till Vänerkusten, en del skrivande, härlig Thailunch med sonen och så. Kommer hem och öppnar posten. Brev från förlaget. De ska sluta sälja Read about-serien och tänker makulera det som är kvar (vilket är en hel del). Vilken kapitalförstöring. Varför rear de inte ut dem istället? Varje krona är en krona mer än man får när man makulerar. Men det är klart, näår man inte gör reklam för grejer så säljer de inte. Serien har inte exponerats på varken bokmässan eller Skolforum sedan Gleerups tog över ansvaret.
Jag får i alla fall, mot fraktkostnaden, så många jag vill av varje titel i serien. Kommer troligen att ta hem åtminstone 100 av varje, och sedan dela ut en del av dem till skolorna i Mellerud och till dotterns skola.
Alltid något gott med de onmda.

Nu ska jag stämma gitarren och förbereda mig för den första gitarrlektion jag givit på över 30 år.

Nej flickor. Gör er inga falska förhoppningar. Jag är fortfarande gifte, men ...
Svenska Fotbollsförbundet söker en efterträdare till herr Lagerbäck. Look no further. Man säger att man kan betala upp till 10 miljoner per år. Jag gör det för mindre än hälften. Och, som man uttryckte det när Svennis blev engelsk förbundskapten: "Look at my proven track record"
* Steg 2-utbildad (med Tommy Söderberg och Hasse Backe som instruktörer) redan 1982.
* 16 års erfarenhet av att träna flicklag, bl a ett 15-årslag som spelade i division 1 för tjejer i Stockholm.
* Flera års erfarenhet av att åka runt och bli utskälld på fotbollsplaner över helgerna. (Ja, jag har varit domare.)
* Massor av kloka kommentarer framför TV-n under helgmatcherna.
* Varit på guidad rundtur på både Old Trafford och Wembley.
Som sagt: Look no further. Om de inte har mitt nummer så har de i alla fall sonen. De kan kontakta mig genom honom.

Var på Bilprovningen idag. Första gången på mer än sex år. Kändes lite som att gå tilltandläkaren. Men det gick bra. Godkänd utan anmärkningar. Bilen alltså.
(Förresten, visst är det härligt när man dragit sitt kort i kassan, saligt koden och så kommer beskedet på den lilla skärmen i kortterminalen: "Godkänd" Man växer liksom lite grann.)
Firade med att köpa en kyckling till kvällsmat. (Sonen hemma på besök.) Den är i ugnen medan jag skriver bloggen. Det är så kyckling ska tillagas. En hel kyckling som penslas med smält smör som man blandat i lite färgsoja i. Sedan kryddar man med mycket pengar och slänger in den i ugnen. Enkelt och gott.

På väg till Bilprovningen hände det. Telefonen ringde. Jag körde nästan av vägen när den uppringande presenterade sig. En av mina största idoler. Han ville diskutera sin Mellerudsresa nästa vecka och vilka tider han skulle uppträda. (Nu kan ni få gissa.) Verkade genomsympatisk. Men så är det. De riktigt duktiga musikerna och stora stjärnorna är sällan diviga.

Dags att skära sallad och skala potatis.

Var på Arvsfondskonferens i Göteborg igår. Gick vid lunch av medicinska skäl. Nej, inget med hjärtat. Men första timmen satt vi åhörare i Världskulturmuséets stora trappa, något som fick min rygg och mina knän att ta så mycket stryk att jag knappt kunde resa mig upp efteråt. När jag i samband med lunch insåg att  eftermiddagsprogrammet skulle innebära trappsittande att cirka tre timmar valde jag att istället åka runt till musikaffärer i Göteborg och dela ut affischer och information om gitarrfestivalen. Stort intresse från alla.

Annars är jag stundtals lite fakir. Läste under resorna 90 sidor i en bok om kunskapsteori (ganska tråkig sådan) istället för att lyssna på Ipoden. På vägen hem gav jag upp och började istället läsa nyutkomna Djävulens märke, en ungdomsbok i skolmiljö på dryga 400 sidor. Faktiskt för en gångs skull en bra och trovärdig skolsklidring.

DN roar sig på morgonen med att totalsåga två föreställningar. TV4-kändisarnas krogshow saknar enligt tidningen i stort sett allt och recensenten undrar hur de medverkande kan ha någon trovärdighet kvar efter detta, och den nya Pelle Svanslös-musikalen på Intiman lyckas tydligen vara ännu sämre än den föregående, något som DN liknar vid en bedrift.

Utifrån en morgonrubrik kom jag på mig själv med att undra om stor glädje över internationellt samarbete skulle kunna kallas EU-fori. Så rlolig man kan vara när man sovit bra.