ukulelemorfar

Igår var en stor dag för oss. Vi tände höstens första större brasa. Plötsligt rusade temperaturen i vardagsrummet upp från drygt 19 grader till nästan 26. Det främsta myset är dock inte temperaturhöjningen, det är elden i sig. Det är bland det mest lugnande som finns att sitta och titta på en öppen eld.

För ett år sedan var jag  på Kulturbruket och såg Anna Lundqvist Quartet, en underbar konsert. Tyvärr hade bandet ingen CD att sälja. Den var inspelad men bolaget hade beslutat att inte ge ut den förrän ny i höst. I veckan kom den. Fina recensioner i en mängd tidningar, releaseturné bokad och ett spår med på Liras senaste CD. Vad händer då? Jo, distributionsbolaget som ska se till att skivan når butikerna (inklusive CDon och sådana) går i konkurs, så skivan är nästan omöjlig att få tag på. Tala om osis. Men gör ett försök. Spåret på Lira-CDn är helt suveränt.

Vad är egentligen entreprenörskap. Jo, att komma på en banbrytande idé, göra en plan och sedan genomföra det hela. Låter precis som värderån med helikopter ....

Lång kväll igårkväll. Hade träff med föreningarna och var inte hemma förrän strax före 21 efter elva timmar arbete. Känner idag att det inte var så klokt. Kroppen är inte riktigt redo för ordinarie tempo. Men plåtslagaren som jag åkte hem för att passa kom nästan på utsatt tid och gjorde sitt jobb snabbt, så jag tar lite extra komp på förmiddagen och går ner i varv innan jag återvänder. Kommer ändå att hamna på ett par övertidstimmar den här veckan eftersom jag har möte i Uddevalla fredag eftermiddag.

Hade en intressant diskussion igår om en av våra kvällstidningar. Tidningens kändis- och dokusåpafixering gör att jag i möjligaste mån undviker att lägga pengar på den. Jag kollar den på nätet då och då, det är allt. Min samtalspartner påpekade, mycket riktigt, att den också innehåller en del riktigt bra artiklar, och att dessa aldrig hamnar på nätet.
Detta sätter mig i ett moraliskt dilemma. I och för sig vill jag gärna läsa t ex kultursidorna i icke nämnda tidning, men om jag köper den för att göra detta kan ju de ansvariga ta det som intäkt för att deras huvudsakliga linje med skräp är riktig. Å andra sidan, om jag inte köper tidningen för att komma åt de få bra artiklar den har kanske de bra artiklarna försvinner. De kanske tror att de ska ha mer sensationer och mer dokusåpastrunt för att få tillbaka läsarna. Hjälp!

Radio Väst måste tro att vi lyssnare är dumma. I morse hade de introtävling. Känn igen låten. Och så spelar de hela det långa introt till "Born in the USA". Påminner om kemin på gymnasiet. Vår lärare ställde ibland så lätta frågor att ingen iddes räcka upp handen, alla (utom läraren) visste ju att alla i klassen kunde svara, så varför ödsla onödig energi (redan då var vi klimatsmarta latmaskar). Detta tolkades av vår lärare som att frågan var för svår, varpå hon förenklade och började ge ledtrådar.
Men ärligt talat. Vem tycker att det är spännande att ringa in och skryta med att man känner igen "Born in the USA", finns det någon hyfsat musikintresserad person som inte gör det? Eller har Radio Väst avtal med telefonbolagen om att öka trafiken?
Jag var på vippen att ringa och föreslå att det handlade om Cheech & Chongs underbara "Born in East LA", en härlig parodi på Springsteen. Men så kom jag på att Bruce fyller 60 år idag, och med gamlingar ska man inte bråka i onödan.

Nu är det höst på riktigt. Tecknen är tydliga. Jag är mest fascinerad av de träd som har vissa grenar där alla löv slagit över i rött eller gult, medan andra grenar på samma träd fortfarande har gröna löv. Frun förklarade det en gång, men jag har glömt vad det beror på. Men fascinerande är det.

Det tydligaste hösttecknet kom igår. Jag gjorde årets första kåldolmar. 900 gram köttfärs, blandad med ris och mjölk och inrullad i vitkål. Det blev 15 stycken. Tre gick igår, resten är frysta för framtida festmåltider. Finns det något godare än kåldolmar, ackompanjerade av kokt potatis, tomat, heminlagd gurka, lite smält smör och lingon- eller svart vinbärssylt. Och vet ni vad? Det går bra med ett glas rödvin till. Tro mig, jag har testat.
Förresten är potatisen också ett tydligt hösttecken. Igår var första gången jag skalade den, i motsats till att bara skrapa den.
Att jag sedan högg upp lite tunna vedbitar för att kunna tända en brasa (som vi inte gjorde) är ett annat tydligt hösttecken.

Dagens höjdare på jobbet var en mailväxling med Göran Söllscher om vad han ska spela när han kommer till Mellerud om drygt en månad. Det blir tydligen lite Bach, en hel del Tarrega och så lite smått och gott. Kommer att bli en höjdare. Boka era biljetter nu!

Det tråkigaste jag vet är när intentioner och yttranden missförstås, framför allt när någon tolkar in elakhet i handlingar och uttalanden som gjorts utan minsta lilla baktanke på att såra. Jag blir lika ledsen varje gång det händer. Ärligt talat blir jag faktiskt djupt sårad över att någon tror mig om sådant beteende, samtidigt som jag börjar grubbla över hur jag kunde uttrycka mig på ett sätt som sårade någon.
Jag hade en sådan erfarenhet igår kväll när en kommentar på Facebook tydligen väckte mycket ont blod. Trots mycket fundering förstår jag faktiskt inte varför personen reagerade så över huvud taget.
Det är extra ironiskt eftersom jag i veckan skrev en recension av David Eberhards bok "Ingen tar skit i de lättkränktas land", en bok där författaren driver tesen att vi har blivit ett folk som är besatta av att vara offer och av att leta efter bevis på att vi blir kränkta. Jag tycker att Eberhard går till överdrift i sin beskrivning och drar lite för långtgående slutsatser, men samtidigt har han en poäng. Om alla kränkningar ska definieras av hur mottagaren tolkar det som sägs kommer vi alla att vara kränkare av våra medmänniskor även om vi ständigt har det godaste och välvilligaste intentioner. Och då blir vi ju också enligt definitionen kränkta. Att bli oförskyllt beskyllas för att vilja kränka en medmänniska är ju också en kränkning.
Shakespear skrev att "skönheten ligger i betraktarens öga". Detta gäller ofta, men absolut inte alltid, också upplevda kränkningar.

Har just skrivit klart texten till helgens "Nytt om Skola"-nummer. Under slutfasen av skrivandet har Katie Meluas underbara "Piece by piece" fått en renässans i min CD-spelare. Härliga låtar och en underbar röst. Borde ha lyssnat mer på den. (Ni minns väl hitten om "Nine million bicycles in Bejing". Minns när Richard Digence i Cropredy för några år sedan drog en förvanskad kortversion av den, "There are twelve million bycyclists in Bejing", och konstaterade att en del saknade cykel.)

Är lite stolt. Löste stora delar av SvD's Profilen-korsord i morse utan att vare sig slå i uppslagsverk eller googla. Men det är klart, dagens profil var Paul Simon, en person jag beundrat i mer än 40 år.

Kniven på strupen. Tre matcher kvar och om man vinner alla tre, och de som ligger före i tabellen förlorar sina tre, hän ger man kvar i serien. Då spelar Melleruds IF sin bästa match i höst och vinner med 3-0. Dessutom några riktigt snygga mål. Så än lever hoppet. Åtminstone till nästa lördag.

Har frusit om händerna på väg till jobbet på morgnarna hela veckan. Alla gamla handskar är trasiga. Så vi tog oss upp till Bloms för att kolla efter ett par nya. Vilken besvikelse.
Jag vet att jag har varit inne på temat förut, men Bloms är en av de butiker som tydligt bevisar att mannen är det, om inte förtryckta så i alla fall förbisedda könet. Hundratals kvadratmeter kvinnokläder, en liten futtig yta med lite för män, mest ditslängd som alibi.
Och handskarna då? Inte ett enda par handskar för män i hela butiken. Inte nog med att korgarna med handskar i var märkta "Kvinnor" det stod "For women" på lapparna med firmamärke. Men de av storlek large passade även mina händer, och när man slitit bort lappen kan det lika gärna vara manshandskar, så jag trotsar genuspolisen.

Nästan hela förmiddagen gick Winnerbäcks nya i CD-spelaren. Riktigt bra. Men oj vad Kent-inspirerat det låter. fast om man som jag gillar Kent så är det knappast negativt. Ska lyssna lite mer intensivt imorgon.
På tal om lyssnande. Vår nya bilradio driver oss till vansinne. Den letar hela tiden efter nya kanaler och det verkar vara omöjligt att få höra en hel låt utan avbrott. I och för sig har P4 tre nästan lika starka sändare som i Mellerud tävlar om uppmärksamhet, men det förlåter inte att radion helt plötsligt spottar ur sig P1 eller P2. I våras hade vi en bilstereo som var utmärkt radiomottagare men som vägrade spela var och varannan CD-skiva vi stoppade i. Nu har vi tvärtom, en suverän CD-spelare som vägrar oss rätten att lyssna på radio.

Ibland har man ett härligt jobb. Håller på att sammanställa och analysera alla synpunkter som kommit in på förslaget till ny översiktsplan. Insåg att jag måste se några av de platser som verkar vara mest kontroversiella. Så idag var jag på två timmars rundtur i nordvästra Mellerud och såg ett par verkligt vackra platser, en med åkrar som letade sig ner mot sjön via några mjuka sluttningar, en med vild skog som sträckte sig ända ner till sjön, en av de få sjöarna som har kvar flodkräfta. Och allt detta bara någon halvannan mil från jobbet och bostaden. Dalsland är verkligen sjöarnas landskap.
Att sedan rockfestivalen KAOS har fått EU-pengar och nu med all sannolikhet blir av nästa sommar, och att vi fick två nya utställare till gitarrfestivalen var sedan det grädde på moset jag egentligen inte bör äta. Men symboliskt mosgrädde går bra.

Väl hemma låg Lars Winnerbäcks nya i brevlådan. Tjusigt jobbat CDon. Är nästan beredd att inte bli sur för att Martin Simpson-CDn jag beställde i måndags, och som skulle levereras på 2-3 arbetsdagar in te har kommit än. Men bara nästan beredd att förlåta, inte riktigt. Hade sett fram emot den som arbetsmusik under helgen. Men med lite tur kanske det blir Winnerbäck i pausen på morgondagens MIF-match. Har lovat att vara tillbaka vid speakermikrofonen då.

Vi köpte den första julklappen idag. Ska bara bestämma om det är dottern eller sonen som ska få den. Jag tror en av dem kommer att uppskatta den mer, men jag upplever att den andra är i större behov av den. Spännande, eller hur? Och lyckas de lista ut vad det handlar om lär de ha glömt det till julafton.

Dags att ställa sig vid spisen och helsteka kvällens fläskfilé. Och njuta av att biljetterna till en härlig konsert på Barbican i London den 28 december också dök upp i dagens post.
Livet är inte bara en lek, ibland är det en dans på rosor också. (Favorit i repris.)

Länge leve sköterskan vi träffade på NÄL idag. Inte nog med att jag fick svar på alla mina frågor, och att min andfåddhet är fullt normal utifrån läkningsprocessen, hon berättade också att det är bra för hjärtat att äta 70 %-ig mörk choklad och att dricka ett glas rödvin om dagen. Fler sådana råd och jag kommer att må riktigt bra.

Vilken musikdag det kan bli 1 oktober. Fairport på Brewhouse i Göteborg på kvällen och idag kom ett mail om att Vägus, Västra Götalands ungdomssymfoniker, ger sig på Våroffer tidigare samma dag, också i Göteborg, och med fri entré. Tar nog dagen ledig för musik och gitarrbutiksbesök i Götet.

Datorproblemet startade igen när jag satte på den idag. Ska försöka installera layoutprogrammet i en av de bärbara istället, i väntan på att vi fixar den där uppe. Är säkert någon roterande del som jäklas och låter.

Det är lätt att ta det kallt när man bara har 19 grader i vardagsrummet när man kommer hem. Tur att jag har gott om varma tröjor. Kanske ska sätta på värmen så det är lite varmare när frun kommer hem från kvällens föräldramöte. Även om det kan gå hett till på föräldramöten, ha ha ha!

Den stationära datorn, som jag gör allt layoutarbete på och som tar emot all e-post till min huvudsakliga e-postadress började plötsligt tjuta okontrollerat igår kväll. Stängde av och valde att inte förstöra kvällen med att ge mig på den. Tjöt lika mycket när jag kom hem från jobbet idag. Efter två omstarter lyckades jag säkerhetskopiera några dokument jag är beroende av, och så helt plötsligt slutade den tjuta och allt fungerade normalt. Den kanske bara ville skrämmas lite, den är ju trots allt snart fem år, närmast pensionsålder för en dator. Men skärmen är fantastisk när man layoutar.

Härligt timing TV8 har. Just nu visar de ett julavsnitt av "På heder och samvete". Bara tre månader för tidigt. Men vad väntar man sig när de visar dagliga repriser av en gammal amerikansk serie.

Jag kanske har lärt mig något av hjärtinfarkten ändå. Ställde in ett liten projekt idag. Insåg att jag hade för mycket kring mig för att få ihop en bra ungdomskör till en konsert 10 oktober. Synd om tjejerna bara. Har också insett att jag inte bör köra hem ensam från Göteborg sent efter Fairport Convention-konserten 1 oktober. Om jag inte hittar någon som åker med hem tror jag att jag utnyttjar ett presentkort vi fick i julklapp och stannar kvar på hotell. Jag tror t o m jag tar sovmorgon dagen efter och inte springer till 0700-tåget från Göteborg.
Jag får nog ta och kolla tempen ändå.

Var på föreläsning om energibesparing idag. Sparade massor av energi under de två timmar föreläsningen varade. Behövde inte anstränga mig över hövan. Lärde mig inte speciellt mycket heller. Att man förbrukar mindre energi om man släcker lampor och kör lite mindre bil vet jag redan. Hann dock med en hel del i pausen och på vägen tillbaka.

På tal om energisparande. SAAB presenterar sin nya bil idag. Den påstås lyfta fram miljötänkande. Men den nya bilen ska samtidigt vara SAABs största och tyngsta modell hittills. Har de inte lärt sig att ju tyngre bil desto mer bräsnle. Det räcker inte att bara låta dem drivas av sprit.

Orkade faktiskt stryka tvätt en halvtimme igår utan att bli alltför trött. Tillfrisknandet går framåt. Och det kändes bättre på jobbet idag än igår, men jag blir fortfarande andfådd när jag går upp i trappor och cyklar uppför backar. Ska nog hålla mig plan.

Då var det slut på sjukskrivningen och dags att börja arbeta igen. Försöker ha en plan för hur jag ska komma ikapp utan att stressa. Drömde t o m om jobbet inatt, och kläckte en mycket bra idé kring översiktsplanearbetet. Inte illa att kunna utnyttja sömnen. Vill minnas att Paul McCartney en gång på 1960-talet i en intervju uttryckte intresse för att på något sätt kunna utnyttja sömnen till komponerande. Vet inte om ÖP-arbete smäller lika högt. Lär ju i alla fall inte ge några royalties.

Känner faktiskt hur konditionen blir bättre och bättre dag för dag. Klarade av halva gräsmattan plus biltvätt igår utan att flämta ihjäl mig. Men man ska ju anstränga sig lite extra för att få upp flåset.
(Fick ett gott skratt i lördags när jag zappade förbi Comedy Central. En kvinnlig komiker berättade hur hennes läkare sagt åt henne att då och då göra något som fick henne att bli lite andfådd. "Så jag började röka." I managementtermen hade vi talat om bristfällig måldefinition.)

Svensktoppen tar sig. Hörde sista 20 minuterna (med de fyra bästa) igår. Bara en låt som legat mer än ett år. En nykomling på fjärde plats (och hur mycket jag än gillar Jessica så måste jag erkänna att "Wake Up" inte är en låt som får mig att vakna till rejält) och en etta som bara har legat på listan i två veckor. Vad har hänt? Tryggheten som bortspolad.

Såg början av "Notting Hill" innan vi gick och la oss igårkväll. Fortfarande en av mina favoritfilmer, men jag kan den nästan utantill vid det här laget, så jag kan nöja mig med snuttar. Märker fler detaljer varenda gång. Som denna gång, en liten griffeltavla med texten "Clean up Spike". Den fanns där med säkerhet inte när jag såg filmen förra gången, eller ... Blit lite som att för första gången upptäcka Gösta Ekmans snillrikt förklädda rollfigur i Sällskapsresan 1.

Man vet att hösten är här när det är 18 grader i vardagsrummet när man går upp på morgonen. Sätta på värmen? Nja ... Vi har kört värmepumpen någon timme då och då, men permanent, knappast än. Om det är av omtanke om miljön eller ren snålhet får ni bedöma själva.

Erkände ett av mitt livs stora misstag i morse. SvD tipsade om en sajt för feluppfattade texter (www.saltmannen.se) och jag har storsint, utan angivande av mitt fulla namn, rapporterat in en av mina mer pinsamma felhörningar. Det var jag som skrev av texterna till bandet vi hade i gränsen mellan 60- och 70-tal, och vi var stora Creedence-fans. Men vår sångare tyckte inte riktigt att texten på Lodi stämde. Framför allt reagerade han på det jag uppfattat som: "If I only had a daughter for every song I've song" Om resten av texten stämde borde karlen i sången varit mycket barnrik.
Det var väl inte mitt fel att John Fogerty's engelska var otydlig, eller?
Men jag gillar fortfarande låten, oc sjunger den faktiskt då och då. Men numera har sångaren fått dollars som belöning.

Ludde och Jeppe kom igår (med mamma i sällskap). Det blir lite mer fart med barnbarn i huset. Kanske lite väl mycket fart ibland, men jag ska inte klaga. Så snabbt man vänjer sig vid tystnaden när barnen flyttat ut.

Tyvärr ingen film till, men ni kan ju alltid lyssna.

Dagens lättnad. Kollade instruktionsboken för oljebyte på gräsklipparen. Ska inte göras förrän efter fem timmars klippande. Jag klarar ett klipp till innan det är dags. Skönt! Det finns vissa saker man gärna uppskjuter i det längsta. Däremot går nog inte gräsklippningen att skjuta upp längre. Det börjar bli långt därute. Tyvärr är vissa delar av baksidan fortfarande nästan kvalificerade för EU-bidrag till våtmark, men i valet mellan två onda så ...

Men dock måste städa lite först. Dotter med barnbarn på ingång i eftermiddag och det får se lite presentabelt ut. Föräldrar ska ju vara förebilder sägs det.

Helgen på ingång, men när man är sjukskriven spelar det ingen större roll om det är vardag eller helg. Räknar dock med att detta är sista arbetsdagen jag är hemma. Gick två promenader igår och det kändes bra. Ska dessutom göra ett kort besök på jobbet i förmiddag. (Återinskolning.) Ska också försöka samla krafter till lite gräsklippning lördag/söndag. Måste desvärre byta olja i gräsklipparen först, och har en liten mental spärr mot sådana aktiviteter.

Kvällen blir en höjdare. Jessica (länge sedan jag nämnde henne, men ni vet vilken Jessica jag menar) är med i Diggiloo, en av ljuspunkterna i det annars så kompakta TV-mörkret. Lite skamligt när det mest sevärda som på dagarna visas är Tillbaka till Aidensfield-avsnitt från långt tillbaka och repriser på Fredrik Lindströms dialektserie. Den senare är dock en riktig höjdare, där varje program är värt att ses flera gånger. Roligt och kunskapsrikt på en gång, och massor av härliga paralleller som dras. Mer sådant.

Efter att ha läst morgonens TTela konstaterar jag att det är tur för de ledande politikerna i Vänersborg att det inte är val i år. Uppgifterna om att en byggentreprenör redan för två år sedan skulle beräknat bygget av ishallen till 230 miljoner är mycket graverande. Det är när sådana uppgifter kommer i ljuset som politikerföraktet gror, ett förakt som drabbar även de politiker som tar detta med kommunens ekonomi på allvar. Allt snack om att en satsning vars kostnader skenar inte ska drabba andra områden i kommunen är ju rent nys. Varje kommun har ett bankkonto, och höjda utgifter inom ett område genererar direkt sparkrav inom andra. Tur att man inte bor eller jobbar i Vänersborg.

Ställde mig på vågen före frukost. Första målet uppnått. För första gången på flera år kan min vikt skrivas med två siffror. Bara 13 kilo kvar sedan har jag ingen övervikt alls enligt BMI-systemet. Men det är kanske ett för högt mål att sätta inom en rimlig framtid. Men nu gäller det att hålla emot. Inköp av bakelse eller tårta är inget lämpligt sätt att fira.

Det är lite märkligt. På alla andra områden strävar vi efter att öka våra tillgångar, men när det gäller vår egen kropp vill vi minska dem. Annars vore min fru en lycklig kvinna. Trots den nu konstaterade nedgången har hon fortfarande drygt 30 % mer äkta man nu än när vi gifte oss 1976.

Deltog nästan en timme på spelträffen med spelmansförbundet igår. Ser det som en del av min rehabilitering. Och det gick bra, även om jag valde att sitta ner och spela hela tiden. Dessutom slapp jag se första halvlek av bedrövelsen mot Malta. Hur kan ett lag spela så bra på lördagen och sedan kommande onsdag ha glömt allt? Såg första halvlek på England-Kroatien. Vilken skillnad i intensitet jämfört med det som hände i Valetta. Och så känslan av att se en match från Wembley och tänka att "där var jag förra månaden".

Det är svårt att inte förvånas av alla märkliga Swenglish-kombinationer vi använder, och alla anglicismer som dyker upp i vårt språk. Den senaste osannolikha kombinationen är det som nyligen serverade i Melleruds skolor, "kyckling nuggets".

Varför tror alla att mycket att göra är det samma som att vara stressad? Vissa av oss vill ha en relativt full almanacka och en ganska inrutad tillvaro. Det finns de som tycker att den perfekta avslappningen är åtta timmar i skolen på en sandstrand, och så finns det sådana (som jag) som ryser vi blotta tanken. En timme eller två max, förutsatt att vi har tillgång till en god bok eller en välladdad Ipod. För oss är den perfekta avkopplingen en musikfestival med 3-4 konserter per dag, eller en lång fotopromenad i London. Vi blir stressade av att inte göra något.

Det är detsamma med planering. Vissa tycks leva i tron att man blir stressad av att planera vad man ska göra. Och de kanske blir det. Andra, återigen som jag, ser planeringen som avstressande. Om jag har en lista på vad som ska göras under dagen, där jag efterhand kan pricka av det som är klart, slipper jag gå och oroa mig för att jag glömt något viktigt. Jag får också en rimlig chans att välja ut det som är viktigt för mig och göra klart det först, och faktiskt mer tid att göra det jag gillar.

Om jag får skryta är jag en jäkel på att planera semestrar. När vi åker är alla boende och mycket av resorna emellan dem bokade och klara. Det är bättre att lägga en kväll eller två på hemmaplan på att leta efter hyfsade hotell till bra pris än att ägna tid när man är på plats till att göra det. Jag har också koll på vad som är sevärt på platserna vi ska besöka, och om det är några bra konserter eller så när vi är där. (Ofta är biljetterna i så fall inköpta och klara i förväg.) Sedan ska det givetvis i planeringen finns tid för spontanitet och omprioriteringar. Men det är lättare att ha en grundplanering som man avviker från, än att varje morgon börja grubbla över vad man egentligen borde göra under dagen, och var man ska hitta inkvartering för nästa natt.

Jag är jättetacksam för alla samtal, mail och blommor jag fått den senaste dryga veckan. Allt detta värmer enormt, men om jag framledes kommer att ta det alltför lugnt blir jag inte långlivad. Då kommer jag att dö snart, uttråkad. Men jag ska trots allt försöka dämpa tempot något.

Har just haft besök av sotaren. Dags att leja en plåtskagare för att fixa till skortstenen. Hur ska man veta att den börjar rosta på toppen om man själv aldrig vågar sig upp på taket? Inte visste jag heller att det finns isolering i röret. Man lär så länge man lever.

Så startar Idol igen. Mitt intresse är inte ens måttligt. I tidningar och annat påpekas att man måste vara allsidig för att vinna. I SvD säger en i juryn att varken Madonna eller Håkan Hellström skulle haft en chans, vilket är tillräckligt skäl för mig att hålla mig borta. När jag söker efter artister att lyssna till letar jag inte efter sådana som kan göra allt alla andra också kan. Jag söker efter sådana som gör något ingen annan gör.

Börjar bli rastlös av all sjukskrivning. Klarar nog inte av sysslolösheten län ge till. Har i alla fall börjat spela lite på dagarna. Försökte få till ett snyggt intro till "My Love Is Like a Red Red Rose" av Robert Burns. Tricket är att spela melodin på bassträngarna och lägga ackorden på toppen, inte tvärtom som jag brukar. Även mandolinen har åkt ner från veckan, för att känna lite på alla hornpipes, jigs och så vidare i "Hardcore English" en bok jag fick av George Hinchcliffe i höstas.

Ibland undrar man hur folk tänker, eller om de inte gör det alls. Hörde Lili&Sussies nya låt på radion i morse. Tyvärr lyssnade jag på texten. Vilken smörja. Verkar som någon fått ett nytt engelskt rimlexikon och plockat ihop en massa ord utan att tänka på att de ska passa ihop och bli någotsånär meningsbildande. Lyssna själva och få er ert gott skratt.

Inte nog med att jag sov dåligt i natt. Har glömt att kolla om jag får ta ryggmedicinen parallellt med alla mediciner jag fått för hjärtat. Måste ringa. Men så saknades två av morgontidningarna, TTela och GP. Den senare bryr jag mig inte så mycket om, men jag ville läsa om MIF-matchen igår, första hemmamatchen jag missat i år. Och så skulle det vara upplyftande att gotta sig i gårdagens fiasko för FC Trollhättan. 0-7! Haha! Får en nästan att glömma att MIF ligger på nedflyttningsplats.
Det är extra illa när tidningar inte kommer på måndagar. På söndagarna slänger vi nämligen alla sorterade sopor, bland annat förra veckans tidningar, där bland annat numret dit man ska anmäla utebliven tidning står. Så en utebliven måndagstidning innebär extra jobb, att hitta numret man ska ringa. Men tack för Internet!

Så kom nästa chock. Det är härligt att ladda upp för lunch med att se "Tillbaka till Aidensfield" på TV4 kl 1055. Men en blick på dagens TV-tablå visade att det sista avsnittet för denna gång tydligen visades i fredags. Inte minsta hänsyn tagen till att jag är sjukskriven en vecka till.
Trösten kom dock. TV4 Guld återupptar sina sändningar av gamla Aidensfield-avsnitt nu i eftermiddag.

Nu ska jag fundera över dagens fråga. Varför betalar man som helårsprenumerant av TTela 250 kr mer per år om man betalar med autogiro jämfört med om man betalar på faktura?

Tack till alla för alla blommor och hälsningar i samband med min sjukdom.

Zlatans mycket sena mål igårkväll visar att det trots allt finns någon rättvisa i världen. För tänk om Sverige, efter att ha spelat sin bästa fotboll på år och dag, inte skulle fått med sig mer än oavgjort från Ungern. Det borde ha stått åtminstone 3-0 till oss innan ungrarna fick sin straff. Hur kunde t ex Holmén missa öppet mål? Och Källströms två skott, det strax över i första och det i ribbans underkant i andra, var båda värda bättre öden. Men slutet gott, allting gott. Utom för magyarerna. De drömmer nog mardrömmar om Zlatan.
Jag undrar bara varför herr Ibrahimovic skulle vänta så längemed målet. Hade han inga tankar på vad han utsatte mitt stackars hjärta för?

Igår lånade jag en skönlitterär bok på biblioteket för första gången sedan jag vet inte när. (Jo, jag läser skönlitteratur då och då, men för det mesta i böcker jag själv äger.) Fick tag på Salingers "Räddare i nöden". har hunnit de första 40 sidorna. an förstå uppståndelsen. Helt eget språk.

På tal om räddare i nöden. Hade lite småtråkigt igår eftermiddag. Vi satt och Facebookade och slötittade på Eastenders (ett säkert uttryck för att man inte har något vettigt att göra) på BBC när det ringde på dörren. Det var ett par vänner med en blomma till sjuklingen. Vi skulle just fika, så plötsligt var vi fyra istället för två, och hade jättetrevligt en stund. Länge leve spontana möten. (Återkommer senare med bild på alla blommor jag fått.)

Litet går långsamt när man är sjukskriven. Än långsammare när TV4 Guld slutat sända "Tillbaka till Aidensfield" på eftermiddagarna. Ersatt av Baywatch. Tror inte en person med hjärtproblem ska se den serien. Alldeles för många damer i tajta baddräkter för att hjärtat ska hålla sig lugnt.

Såg de tre sista avsnitten av Waterloo Roads andra säsong igår. Nu får jag vänta till efter nästa Londonbesök innan jag ser vidare. Serien finns inte att få tag på i Sverige. Ska försöka få tag på Salingers "Räddaren i nöden" som bok istället. Det stod sex sidor om författaren i en av morgontidningarna idag. Kul att någon kan gå till historien som en av seklets stora efter 1 (eller var det 2) roman och ett par novellsamlingar. Någon som noterat att även jag skrivit en roman? (För ungdom, men ändå. Kanske dags för en notis i någon litteraturhistorisk översikt.)

Engelsmän är roliga. Vi var på konserter på The Spa Centre i Leamington Spa i våras (Fairport så klart) och sedan dess skickar stället regelbundet reklam till oss. Har de inte noterat att vi bor i Sverige? Hur ofta tror de att vi kvistar över?
Konstaterar att engelsmännen har en viss fabless för tribute band. I höst bjuds det, förutom Martin Simpson, Eliza Carthy (båda nästan orsak att kvista över), en rad musikaler på turné och lite gamla överlevande 60-talsband (ibland med bara en originalmedlem, och vad sägs om The Dreamers utan Freddie, då har det liksom förlorat sin mening).
Här kommer listan på de tillägnasnband som ska spela i leamington Spa under hösten: (Och för vissa kan ni ju gissa vilket band de "tributerar", ibland är det uppenbart.)
* Spirit of Pink Floyd (redan nu på onsdag, så det är kort om tid Glenn)
* Abba Mania
* One Night of Queen
* Rocket Man (tänk stora glasögon och flygel)
* A Vision of Elvis
* Stairway to Zeppelin
* Talon - The Best of Eagles
* Homeward Bound
Sedan kan man ju undra över reklamen för "Sensational 60's" som ska innehålla "some of the most influential bands of the time". Gissa vilka! Jo, Tremeloes, Marmalade och Dreamers (utan Freddie). Vad skulle rockhistorien varit utan dem.