ukulelemorfar

Jag funderar över de extra bilagor man ibland får med tidningarna på morgonen. Idag hade två av våra morgontidningar sådana. Den ena var glättat färgglad reklam för ett bilmärke jag inte är intresserad av, så den åkte i pappersinsamlingen oöppnad. Den andra var på vanligt tidningspapper, och den gick samma väg.
Är det någonsin någon som läser dessa extrabilagor? Vet de som betalar stora pengar för att de ska skickas ut att många av dem slänger dem olästa? Som jag ser det handlar det om slöseri, både med pengar och med oskyldiga träd som fälls för att man ska kunna trycka skräpet.

Har aldrig röstat på moderaterna, men Anders Borg stiger i min aktning. Det senaste utspelat i dagens DN om bankbonusar skulle kunna varit skrivet av en man mycket längre till vänster på den poltiska skalan. Jag är inte säker på att Borg tolkar detta yttrande som beröm, men det var tänkt så.

Däremot var det pinsamt att höra hur en annan representant för Borgs parti igår på TV slingrade sig om detta med att ta ut vinster ur privat driva förskolor. Bäst var debattledaren.) Hans kontrahent från det före detta statsbärande partiet var heller ingen stjärna.Det handlar ju faktiskt om de skattepengar vi med gemensamma krafter betalat in. Mona Sahlin sa en gång att det är häftigt att betala skatt, och det är det om pengarna går till vår gemensamma välfärd, men knappast om de går till privatpersoners personliga bankkonton.

Jippi! Ser på Aidensfield parallellt med att jag skriver. Nu spelar de ett klipp ur "Mirrors" hämtat från "21st Centrury Schizoid Man", öppningsspåret på King Crimsons debut-LP från 1969. Återgår nog till TVn.

Jag hatar att vara sjukskriven. har svårt att inte ha dagen fylld med aktiviteter. Sysslolösheten stressar mig faktiskt mer än mycket annat. Men en positiv sida är att man hinner komma ikapp med läsning och DVD-tittande. Har återupptagit tittande på Waterloo Road och hann läsa morgontidningarna på riktigt i morse, inte bara bläddra igenom dem.

Lars Rydbergs krönika i SvD, om hur våra levnadsvanor skulle kunna te sig väldigt konstiga för vissa folk är en pärla. Läs den. Han myntar också begreppet I-fånar. Härligt! Och så berättar SvD om sms-biljetter till toaletter i Malmö. Tekniken går framåt. Men pinsamt nog misslyckades jag med DNs enkla suduko. Den var för enkel så jag kollade inte siffrorna tillräckligt noggrant innan jag fyllde i dem.

Radio Västs musikläggning upphöra aldrig att förvåna och roa. I morse spelade de Lilly Allens "Not fair" medan vi åt frukost. Rolig, struttig låt, men den som satte upp den på listan har nog inte lyssna på texten, vilket man borde eftersom det finns mer än en låt med Lilly Allen som har småfräckt språk. Eller också trodde de att textraden om att hon tillbringar mycket tid "giving head" handlar om att hon agerar frisör åt sin man. Min blygsamhet förbjuder mig att ge en korrekt översättning, men för er som inte är bekanta med engelsk slang kan jag berätta att begreppet involverar orala aktiviteter med ett av mannens mer känsliga organ inblandat. Härlig frukostlyssning.

Paniken för svininfluensan sprider sig och vissa vägrar numera skaka hand, vilket kan vara klokt. Vill dock påpeka att i stort sett all personal på NÄL inleder sina skift med att gå runt på avdelningarna och skaka hand med patienterna. Så det kan inte vara så farligt att vara artig.

1979 var jag i London med en kompis. Bl a såg vi en kväll Albion Band på ett ställer nära Victoria. Det blev en av de bästa konseter jag någonsin sett. Och nu har någon lagt ut en video med just den upsättningen av Albion Band, när de spelar en låt av Richard Thompson. Inte något av hans djupare verk, men ändå.

"Jag har varit och vilat upp mig ett slag, på ett hem för såna som jag" sjöng Hoola för snart 40 år sedan. det kanske inte var NÄL de hade i tankarna, men sången fanns i mitt huvud flera gånger under de nästan tre dygn jag tillbringade där.

Jag ska inte klaga, men dagtid är det svårt att vila på ett sjukhus. Varje gång man bestämmer sig för att sova en timme kommer någon för att ta ett blodtryck eller sticka in en nål i armen för något blodprov, eller så dyker det upp lite medicin man måste ta. Och det är kul med pratglada rumskamrater, men inte alltid. Trots det. tack för både vård och samtal. Det är lite lyxigt att få mat serverad utan att man vare sig behöver laga den eller diska efteråt, och att få sängen bäddad på morgonen. Skulle man inte kunna få lite sånt när man är hemma och är sjukskriven? Jag menar skillnaden blir så stor på en enda gång.

Men nu är jag hemma igen, med ett mindre apotek i väskan. Låt vara att en av medicinerna bara ska tas i sex månader, men de andra är livslånga. En gång kranskärlspatient, alltid kranskärlspatient.
Två veckors sjukskrivning, men sedan ska jag vara igång igen. Men ni får höra en annan speaker på Rådavallen nu på söndag, och Alan får klara sig utan mitt komp på Skållerudsdagen på lördag.

I Monty Pythons "Meningen med livet" kommer döden på slutet och hämtar middagsgästerna. En av gästerna säger något i stil med "That is a rotten way to spoil an evening". Lite så kändes det i söndags kväll. Jag fick ont i bröstet och gick och la mig för att smärtan skulle släppa. Jag somnade till kort, men vaknade av att det blev värre och värre. Till slut ringde jag, på min kloka hustrus uppmaning, sjukvårdsupplysningen.
En stund senare hämtade ambulansen mig för snabb transport (dock utan sirener) till NÄL och akuten.

36 timmar senare börjar jag hämta mig, och på läkarens order är jag uppe och rör mig. I en av korridorerna hittade jag denna dator som patienterna får använda. Och med lite tur, och om proverna är bra, får jag åka hem imorgon, men har ett par veckors sjukskrivning att vänta.

Men man får se det positiva:
* Jag har fått åka ambulans för första gången i mitt liv. (Och hade jag varit 20-25 år yngre hade jag nog blivit förälskad i sköterskan som tog EKG och gav mig nytroglycerin.)
* Jag har genomgått kärlkransröntgen (med vidhängande ballongsprängning) och det var inte alls så hemskt som jag hade väntat mig utifrån beskrivningarna. Jag har t o m fått med mig tre kort från röntgen. Ska ramas in och sättas upp på väggen hemma.
* Ultraljudet visar att hjärtat är tämligen oskadat.
* Jag hann se "Tillbaka till Aidensfield" igår (och ska se den idag också.)

Sedan får jag väl stå ut med att mina armar liknar dem på en bättre begagnad heroinist (sällan har så många stuckit så mycket på ställen så nära varandra) och att jag troligen kommer att vara medicinberoende i resten av livet. Det blir i alla fall en resten av livet.

Söndag kväll. En sista nedvarvning framför TV:n innan det är dags att sova och samla krafter inför arbetsveckan. De sista vinslattarna från helgens måltider glider villigt ner genom strupen (vi hade en halv flaska tyskt vitt kvar). I valet mellan Brottskod försvunnen och Doc Martin blir det den senare, och sedan sista kvarten på IFK Göteborg-Elfsborg.
Doc Martin bjuder på så härliga bilder från Cornwall. Och så är Martin Clunes härlig i rollen som den närmast asociale doktorn med blodskräck. Minns med glädje Martin lunes insatser i Men Behaving Badly, en komediserie som gick sex säsonger i England (gissa vilka som har alltihop på DVD) men aldrig riktigt slog i Sverige.

Har varit en riktigt bra helg. Som jag tidigare konstaterat var lördagen härlig, trots regnet, och söndagen blev också bra. Kort shopping i Överby, inklusive en dammsugare. Den gamla är helt OK, men det är skönt att ha en på varje våning, så slipper man släpa den upp och ner i trappan. Inte för att det städas så ofta på övervångingen sedan sonen flyttade, men ändå.

Och så 7-årsfirande med äldsta barnbarnet. Blev närmast en orgie i Legobyggande. Både den äldre och den yngre dottersonen är helt fångade av Lego, och vill gärna bygga själva utifrån instruktionerna. Dessutom var dotterns hemmagjorda tårta delikat, klart bättre än dem man köper för dyra pengar på konditorierna. Kladdkakan (och lasagnen) var också god.

Att Sverige vann båda finnkamperna var inte heller helt oangenämt. Vi hörde slutet på Sportradion, och deras kommentatorer är underbara att lyssna på. De blir så härligt entusiastiska när det går bra för Sverige. Dessutom kommenterar de idrotten istället för att pladdra om allt möjligt under tiden det pågår.

Födelsedagsbarnet bygger Lego.


Lillebror har också byggt på egen hand.


Den godaste tårta jag ätit denna sommar.

Vi hade glömt att prata med SMHI, så vädret gjorde sitt bästa för att sabotera spelmansstämman igår. Men vår plan B fungerade. Åsnebyn har gott om lokaler, och Danslogen vi använde som scen var stundtals full med folk. Även visstugan och Dittes workshop var välbesökt.

Som vanligt när man är med och arrangerar hinner man inte lyssna på så mycket själv, men jag hann höra det mesta av Albans och Jonas set (superba musikanter), delar av Clas-Göran och hans kompisar (tre riksspelemän och en ännu ej riksspelekvinna på scen, kan det bli annat än bra) och så självklart Habbadam. Formidabel succe.
Dessutom hann jag dra två visor, min nya Richard Thompson-översättning och Tom Lehrer "Jag har din hand i min" och spela lite med Stellan och Lotta i visstugan, och så givetvis workshopen, där Sigurd lärde mig och Glenn att spela en bornholmsk reel.

Roligt att höra hur många redan pratar om nästa år. Men då ska vi cokså sluta avtal med SMHI. Spelmansstämman har kommit tillbaka till Åsnebyn för att stanna.

Och väl hemma hade frun gjort köttfärsfyllda crepes. Mums-mums. I brist på bra TV bestämde vi oss för att se nr 12 i serien av Morse (nu har vi bara 21 avsnitt kvar). Delar av det var rätt blurriga, jag tror jag missade minst en kvart p g a trötthet.
TV förresten. Sommarkrysset är patetiskt. Tomas Ledin på sen med sin löjliga 500 dagar om året (tacka vet jag Eight Days a Week med Beatles) och första ledtråden. "Tycker Tomas sommaren är (4 bokstäver)" Tror de på TV4 att vi är idioter?
(Själv funderar jag på svaret. Det kan ju inte vara "regnig" för det har sex bokstäver, och inte "härlig" heller. Kanske lång? ;-) )

Jag vet inte riktigt hur tidningarna tänker. Både DN och SvD har på sina kultursidor något de kallar boklördag, med massor av artiklar om just böcker. Kanske ska det vara inspiration till att under söndagen ta upp en bok och läsa, men ...
Om jag ska läsa alla dessa artiklar, i båda tidningarna, blir det ingen tid kvar till at läsa någon bok. Om om jag händelsevis skulle få inspiration kommer både bokhandeln och biblioteket  i Mellerud att vara stängda innan jag hunnit bestämma mig för vilket av tipsen ska hänge mig åt. Och att beställa på AdLibris går ju inte, för då kommer ju boken tidigast på tisdag.

Men dagen ska ägnas åt spelmansstämman i Åsnebyn. Massor av härlig musik. Chans att både spela själv och att lyssna. Jag är extra glad att vi får hit Habbadam. Har sett dem en gång förut och då var de kanonbra, liksom deras skiva är. Enligt ryktena är en andra skiva på väg. Julklapslistan har fått sitt första inslag.
Undrar bara om regnet kan håla sig borta så vi vågar ha stora scenen utomhus. Men det kanske är för blött för att vara ute. Vi fick åtskilliga millimeter igår.
Och kan ni inte komma till Åsnebyn bjuder jag på lite Habbadam här. Visst är de härliga?

Bestämde mig för att slötitta på TV under kvällen, medan frun är på tjejträff och berättar om sin Scarboroughresa. Började zappandet på TV1, men fastnade redan efter ett tryck. TV2 visar en dokumentär om Victor Borge. Vem kan motstå något sådant? Det enda som kan slå det vore en konsert med Victor Borge. Borge bevisar att man, om ska skämta med musik, måste kunna det man ger sig på. Borge var den perfekta kombinationen av musikaliskt kunnande och humor.

Tidigare ikväll hann jag med att översätta en gammal icke officiellt inspelad Richard Thompson-låt, "Dragging the river", till svenska. Lyckades också plocka ut ackord som låter riktigt hyfsade. Richard Thompson brukar stoppa in en del knepigheter i låtarna, men den här är ganska rakt på. Det är möjligt att den får sin premiär i visstugan på morgondagens spelmansstämma.
Låten påminner förresten i sin uppläggning om Tom Lehrers klassiska "I Hold Your Hand in Mine", även inspelad på svenska med Lars Ekborg. Passa på och njut:

Jag tycker att gräsmattan tar längre och längre att klippa. I och för sig är den nya gräsklipparen tyngre än den gamla (och klipper bättre), men ändå. Kan det vara så att tomten i smyg håller på att vidga sig?
Fuskade lite. Har klippt 4 * 45 minuter och borde ha bytt olja inför denna gång, men jag orkade inte riktigt. Och ser man på, den fungerade ändå. Men jag ska nog byta olja inför nästa gång för säkerhets skull.

Vi skulle ha gjort pannkakor ikväll, mest för att bli av med gammal mjölk. Men frun ville annorlunda. Hon tyckte nog att vi har för mycket pengar kvar av förra lönen, så det blev kvällsmat på Thai istället. Mycket gott, men vilket slöseri. Portionerna är enorma. Det blev mycket kvar för både mig och henne. Vi avböjde vänligt erbjudandet att få med överskottet hem i små kartonger. Maten brukar aldrig vara så god dagen efter.

En inställd spelning är också en spelning, sa en gång Ulf Lundell.
En utebliven blogg är också en blogg, skulle jag kunna replikera, men ...

Åkte runt i södra Melleruds kommun idag för att fota till ett nytt projekt på hemsidan och kolla lite på områden som ingår i översiktsplanen. Några reflektioner:
- Det är svårt att ta sig ut till vattnet ibland. De flesta vägar ut mot stränderna är spärrade på något sätt.
- Dalaborg är en härlig plats, även om man bortser från den historiska dimensionen. Lite av Dalslands Stenshuvud (Österlen), men betydligt enklare att ta sig upp på.
- Jag hade glömt bort att Dalbergså är så stor när den mynnar ut i Vänern.
Och så hann jag med att titta på Brånasmedens minneslund. Mäktigt.

Nu är det dags för spelkväll med spelmännen igen. Jippi!

En kortkort blogg är också en blogg.

Är det bara jag som undrar? Här ska de ta sig ut i rymden, långt från alla moln som oroar oss andra och så hindras de av lite dåligt väder. Runt jorden på 60 minuter, men de kan inte gå upp om det är molnigt, något som vilket passagerarplan som helst fixar.

Konstaterade att "Vem vet mest" är tillbaka på TV. Ytterligare en chans att sitta och stödda sig framför apparaten och verka som man vet allt. Tur att man inte står i studion. Var med i Minnesmästarna en gång för så där 19 år sedan. Svarde fel på ett par mycket elementära frågor om London. Så det är inte så lätt som det verkar.

Hade diskussion om klipptider på jobbet idag. En av kvinnorna skulle inte hinna gå på Friskis&Svettis för att hon skulle klippa sig. Jag replikerade att en klippning hinner man utan vidare med på lunchen, även om man äter först. Fick sedan på kvällen kvinnornas långtidsklippningar bekräftade när frun kom tillbaka från frissan kvart i sju. Som tur var hade jag väntat med att fixa maten, så hon kom just när rödbetorna var mjuka och fina. Visst är det gott, färska kokta rödbetor med stekt fläsk, potatis och en rejäl klick gräddfil med citroneppar i. Och så en lättöl till. Perfekt tisdagsmat.

Veckans övertydlighet är nog Melleruds skolmatsedel. De ska servera "köttfärssås och kokt spaghetti" samt "köttbullar och kokta makaroner". Någon av er som steker pastan eller äter den rå?

Ytterligare en del av plattskarvarna är nu ogräsfria. Mellanrummen fyllda med sand. Men mycket återstår, och gräsmattan börjar bli lite väl lång.
Nu ska jag lägga in ytterligare en vits på badjokes.blogg.se. Titta in, läs och skratta.

Jag har faktiskt inte hållit på ett år, men trots det är detta blogginlägg nr 365. Här ska firas med en grillad hamburgare till kvällsmat. Grillen är tänd!

Dagens bästa nyhet är att Ukulelekonserten från i tisdags ska komma på DVD. Gissa vem som ska beställa så snart det är möjligt!
Dagens näst bästa är att samma orkester ger ut volym 2 av sin "Live in London". Dito.
Och gissa vem som har beställt en jättekopia av bilden som togs i tisdags!

Mindre bra är att gräsmattan behöver klippas igen och att uppfarten fortfarande inte är färdigrensad. Men det får vänta. DVDn med "Män som hatar kvinnor" dök upp idag. 2,5 timmar framför TVn väntar efter grillningen.

Tips till lag som önskar vinna titlar: Ha inte mig som supporter. Som idag.

Började med att se en stund på West Ham-Tottenham. Sedan vi såg WH i julas har jag känt lite extra för dem. Konstigt nog har jag sett Tottenham två gånger på White Hart Lane utan att det har satt djupare spår.
Nåväl. När jag slog på ledde Hammers med 1-0, och allt verkade hunky dory. Men vad händer? På en kort stund har Tottenham oförskämt nog gjort två mål, bland annat genom att på ett svekfullt sätt utnyttja ett misstag i West Hamförsvaret. Och sedan höll de ledningen ända till slutet.
Besvikelse nummer 1.

Så nästa Londonderby, Fulham-Chelsea, de två lag jag sett flest gånger. Chelsea må ha både Drogba och Lampard, två av de bästa spelare jag vet, men det är lite för mycket pengar i deras organisation för min smak, och den där löjliga mössan Peter Cech bär är skäl nog att heja på motståndarna. Dessutom har Fulham Londons mysigaste arena, med ett fantastiskt läge. På deras matcher är det mycket familjekänsla, med ungdomsspelare som har tävlingar före matchen och i pausen, en verklig kvartesklubb, så gissa vilka jag höll på? Och gissa vilka som vann? Javisst, 2-0 till ryssens inköpta fotbollsarmé.

Men de svenska kommentatorerna suger, för att använda ungdomsspråk. (Jag är ju ändå bara 3 * 18 + 2) De verkar ha som sport att prata om allt utom matchen som pågår. De verkar ha ett oemotståndligt behov av att visa tittarna hur mycket statistik de har hittat om lagen och spelarna, och hur väl de skulle kunna hävda sig i en kunskapstävling om fotboll. Så det blir bara störande. Tacka vet jag engelska kommentatorer, och för att inte tala om franska, trots att jag inte förstår ett ord av vad de säger.

Och som en extra plåga fick Mellerud stryk med 5-0 borta mot Smedby. Det luktar division 3 lång väg.

På den positiva sidan är nummer 2 av Nytt om Skola nu ute till abonnenterna. Jag har strukit allt utom två dukar. Bilen är nytvättad. Fruns hemmagjorda pizza var god idag också. Kvällsmatskotletterna var delikata. Fetzer Chardonnay är ett mycket gott vitt vin, och flaskan räcker två dagar om man får ha den för sig själv.
Men varför ska de visa reklam i mitten på 3rd rock from the Sun, en av de roligaste amerikanska humorserier som någonsin gjorts.
Jag tror vi avslutar kvällen med ett Morseavsnitt på DVD. Och imorgon kommer "Män som hatar kvinnor" från CDon.

Nu har bilderna som togs vid registreringen inför världsrekordet i ukulelespel i London i juni lagts ut på nätet. Här är deltagare C182.

Hann kanske inte skriva så mycket idag, eller rensa mellan plattorna, eller klippa gräs, men trots allt en bra lördag.

På förmiddagen var jag ute på Dals MK:s motocrossbana (har äntligen lärt mig att det inte ska vara motorcross) på inbjudan av föreningen. De hade avslutning på kurs för ungdomar (och några betydligt mindre) och de skulle köra upp för guldhjälmen. Slogs av vilket lugn det rådde, och hur seriösa funktionärerna var. Hann med att se inspektionen av motorcyklarna (det ordet stavas i alla fall motor-) och att lära mig lite om de olika flaggorna som används.
När jag åkte efter dryga timmen hade deltagarna (och deras familjer) flera timmar kvar.

På eftermiddagen var jag uppe i Bränna och spelade på min nyinköpta bas som kompmusiker till Sara K. Hon har skrivit ett helt knippe underbara låtar som hon vill testa med band. Vi hann med tre stycken och lyckades komma riktigt långt med dem. Inget helt färdigt än, men några repetitioner till så ...

Dagens (eller gårdagens rättare sagt) var de deltagare i orienterings-VM som trots chans att ta medalj i stafetten bröt loppet för att hjälpa en skadad svensk. De borde få någon annan medalj istället.

Lider med amerikanskorna och deras misslyckande i stafetten. Mycket olyckligt tillfälle att bli skadad.

För en gångs skull svårt val på TV ikväll. Nöjesmassakern i repris kl 2000 (välkommen tillbaks Rulle), men innan det är slut springs finalen på 4*100 meter. Ska bli spännande att se vad jag och frun väljer.

Har precis börjat hämta mig från Londonresan. Behöver sova en lång natt till innan jag riktigt är ikapp. Fick ett återfall på Systemet i eftermiddag att köpte två Fullersöl, en IPA och så Golden Pride, fruktansvärt stark men med en fyllig smak som slår det mesta Systemet har att erbjuda. Konstaterade till min stora sorg att London Pride inte ens finns i beställningssortimentet, men ESB kan tas hem och det kanske är dags att be dem ta hem ett flak.

Konstaterar att jag haft en bra internationell musikkarriär i sommar:
* Världsrekordhållare i ukulelespel på Devonshire Square i London 21 juni
* Ett 30-minuters- och ett tvåsångsframträdande på Warwick Folk Festival
* Också ukulelespel i Royal Albert Hall
Undrar när TV hör av sig.

Beställde nytt golv till hallen och köket idag. Inte för att jag har haft sista ordet när det gäller vilket golv, men ändå. Det kommer att bli jättetjusigt, men det dräjer några veckor. Det jobbigaste blir att tömma hallen på bokhyllor, främst de med uppslagsverk i. Ibland ångrar jag att jag samlar på dem. Men visst är det något alldeles speciellt att leta efter fakta i en riktigt vacker uppslagsbok.

Hamnade av misstag på TV 4 Film ikväll och fick se om Slumpens Hjälte (eller Hero som den heter på engelska, en titel TV4 hade behållit av någon anledning, kanske för att casha in på Charlotte Perellis framgångar). Vilken härlig film det är. Har vi någonsin sett en mer osympatisk hjälte än Dustin Hoffmans rollkaraktär? Och slutrepliken när han ber sonen att ta hand om skorna är obetalbar. Se den om ni inte redan har gjort det.

23 vakna timmar i London, men oj vad vi hann mycket. Hade kameran med mig 18 av dessa 23 timmar och hann ta 183 bilder.
Men vi shoppade nästan inte alls. Kom hem med 1 CD och 2 set strängar (plus några presenter till frun).
Kort rapport:

Tisdag förmiddag och tidig eftermiddag:
Vi besökte Fullers Brewery ute i Chiswick. Guidad rundtur ingick i programmet. Härlig guide, bara kort avbruten av ett brandlarm (falskt), som gjorde att alla fick lämna byggnaden och samlas i en närbelägen park. Också en upplevelse.
Som avslutning en tasting session. Jag provade 6 öl (totalt drygt 1,5 pint), sonen 7 (ungefär 2 pts). Bäst var ESB.
Sedan åt vi lunch på bryggeriets egen pub.

Sonen övar ölupphällning i bryggeriets tasting session-källare. Obs! Det stora antalet öl på fat.
Lärde mig också varför det faktiskt är skillnad på fatöl och flasköl, även om det är samma märke.

Sen eftermiddag:
Jakt på Henry Moore-skulpturer i centrala London. Jag hade tre på min lista (hämtad ur en drygt 20 år gammal bok). Bara en av dem stod på plats, alldeles intill Houses of Parliament.

Vacker, eller hur?

Kväll:
Proms-konsert Royal Albert Hall med Ukulele Orchestra of Great Britain som ni aldrig hört dem. Vad sägs om den kompletta Dance Macabre i sättning för 8 ukuleles, eller Valkyrieritten. Plus en del av det vanliga. Peters tolkning av Thunderball ("Jag har aldrig sett en James Bond-film, men mina kamrater säger att han sjunger sången vackert i filmen") fick taket att lyfta, och en dam nära oss höll på att ramla av stolen av skratt när de körde Pinball Wizard.
Se bild i förra inlägget. Hör konserten på webben.

Onsdag:
Utflykt till Wembley och guidad tur där. Underbar guide! Roligast när vi skulle gå ner för en lång trappa och han vänder sig till Newcastle-fansen som var med i grupen och säger "We are going down". Han själv beskrev sig som 70-talets David Beckham. Han hade spelat i QPR. Mikke kände igenom honom från en film med Football Bloopers (men det var inte han som gjorde misstaget.)
Lärde oss att de lägger ny gräsmatta på Wembley minst sex gånger om året. Nyligen hade det varit U2-konsert, och nu lade man om gräsmattan efter den.

Beviset: På Wembley spelar man på grus.

Och vad mer kan man sedan begära än att planet startar i tid, har kraftig medvind och landar 15 minuter före tidtabell? Utan bagage var det bara att gå direkt ut till den väntande frun, och trots att vi tog vägen via Hisings Backa för att släppa av sonen var vi hemma före midnatt.
Wow!

"... and somewhere in the crowd there's you" sjunger ABBA i Super trouper. Byt ut you mot us och så har ni det.
Femte sittande raden närmast de stående "promenaders", 17 resp 18 platser in räknat från höger i bilden så har ni mig och Mikke hållande var sin ukulele.
Drygt 6 000 i Royal Albert Hall i tisdags kl 2200, varav drygt 1000 med ukulele som alla spelade med i Beethoven "An Die Freude". Och när Dave, längst till höger i bilden av dem i bandet, just när bilden tagits pekade på ljudhålet i sin uke, och citerade "A Day in the Life" av Beatles med "Now they know how many holes it takes to fill the Albert Hall" visste jublet inga gränser.
"Oh what a night" var det någon som sjöng en gång i tiden ...



Hela konserten kan fram till tisdag nästa vecka höras på www.bbc.co.uk. Sök efter Proms.

Snart dags att dra sig söderöver för morgondagens tidiga flyg till städernas stad. (You know which one I am talking about.)
Packning för resan: (förutom kläderna jag åker i)
1 t-shirt att sova
1 par kalsonger
1 par kortbyxor (ska bli 29 grader på onsdag)
1 tandborste (tandkräm och deo köper vi där)
1 kamera
1 ukulele
Resehandlingar
That's it.
Tala om att "travel light". Ska få plats i handbagaget, med utrymme för lite shopping inför hemresan.

Vilken tjusig Muriel Andersonaffisch Bele fick fram idag. Kommer att spridas med e-post fr o m torsdag. Kommer att locka alla till Kulturbruket 24 oktober.
Have a nice time. Det ska jag ha. Kanske ingen blogg igen förrän torsdag kväll.