Dirty Old Town - sanningen
Fel nationalitet
Såg reklam för en irländsk afton. Det utlovades bland annat svängig irländsk musik. Arrangörerna exemplifierade med en rad populära ”irländska” låtar, varav en var ”Dirty Old Town”. Nja …
Ok, jag erkänner. Låten har spelats in av många irländska grupper, som Dubliners, och den dyker då och då upp i sångböcker med irländsk musik, men, och ett stort men, den är inte skriven av en irländare, och den handlar inte om någon irländsk stad, vilket torde diskvalificera den från beteckningen irländsk sång.
Så här ligger det till.
Dirty Old Town skrevs på 1949 av Ewan MacColl till pjäsen ”Landscape with Chimneys”. MacColl var trots namnet inte skotte, även om han var född av skotska föräldrar. Hans riktiga namn var James Miller och låten handlar om hans uppväxtort Salford, numera en förort till Manchester, inte långt från Manchester Uniteds hemmaarena Old Trafford. Förutom MacColl har Salford gått till musikhistorien som platsen där Graham Nash och Allan Clarke växte. Även Richard Thompson har besjungit den i ”Salford Sunday”.
Ewan MacColl är en av de verkliga legenderna i brittisk folkmusik. Han och sambon Peggy Seeger (Petes halvsyster) drev i många år en folkmusikklubb i London som blivit stilbildande. MacColl var lite av en folkmusipuritan och retade sig på att många som sjöng där valde amerikanska sånger, oavsett varifrån de kom. Han införde en regel om att man bara fick sjunga sånger från sitt hemland på hans klubb.
Han var också en av skaparna av ”The Radio Ballads”, en serie som gick i BBC på 1950-talet. Varje program hade en yrkesgrupp eller folkgrupp som tema, som lokförare, travellers (resandefolk), långtradarchaufförer och så vidare. Programmet byggde på autentiska intervjuer som kompletterades med sånger, både traditionella och nyskrivna. MacColl skrev en rad sånger som sedermera har blivit klassiker till serien, som ”Shoals of Herring”, ”Champion at Keeping Them Rolling” och ”Go Shift Move”.
Han skrev även andra sånger som gått till historien, till exempel ”The First Time Ever I Saw You Face”, som tillägnades Peggy Seeger. Den blev en stor hit för Roberta Flack. Men vi nördar drog lite på munnen när den sjöngs på bröllopet mellan prinsessan Madeleine och Chris O’Neill. MacColl var socialist och republikan, och det osäkert om han hade gillat tilltaget.
Vår käre Ewan var också mycket duktig på att framföra traditionella sånger, och gjorde flera skivor med bland annat skotska ballader. Han var dessutom upptecknare av folkmusik. Helt klart en av de stora inom den brittiska musiken.
Nördfakta:
Peggy Seeger är också ett stort namn, men henne återkommer jag till i en senare krönika. Hon är värd en egen text.
Med sin första fru Jean Newlove fick han dottern Kirsty MacColl, känd sångerska och kompositör. För de flesta är hon känd som Shane McGowans duettpartner på ”Fairytale from New York”, men hon har skrivit många ofta inspelade låtar, som ”There’s a Guy Down the Chipshop Swears He’s Elvis” och ”They Don’t Know”. Anledningen till att hon är med på jullåten är att Pouges behövde en kvinnoröst till duetten och Kirsty fanns tillhands i studion eftersom hon var gift med skivans producent, Steve Lillywhite. Kirsty dog i december 2000 i en båtolycka.
Att läsa vidare:
Peggy Seeger: ”The First Time Ever: A Memoir” (2017)
JP Bean: Singing from the Floor: A History of British Folk Clubs (2014)
