Tavlor blir musik
Tavelmusik
1969 upptäckte jag den engelska gruppen King Crimson och blev speciellt förtjust i deras sångare Greg Lake, som även spelade bas. Så när han i arbetet med gruppens andra skiva hoppade av och slog sig samman med keyboardisten Keith Emerson från The Nice och trummisen Carl Palmer från Atomic Rooster så började jag lyssna på dem också.
Både Nice och King Crimson var tydligt influerade av klassisk musik. Inför andra skivan försökte KC få tillstånd att spela in ”Mars” ur Gustav Holsts svit ”Planeterna”. När de fick nej skrev själva ett liknande stycke. Men det kom ändå som en chock när de på konserter började spela Modest Musorgskijs ”Tavlor på en utställning”, låt vara i en kraftigt bearbetad version. Jag köpte skivan när den kom 1971, och intresset att höra hur originalet lät väcktes.
Musorgskij (1839-1881) skrev 1874 det som en pianosvit, tio små stycken sammanbundna av en ”promenad”. Det var en hommage till hans vän konstnären Viktor Hartmann som dött ett år tidigare. Vännerna hade hyllat Hartmann med en stor retrospektiv utställning med flera hundra verk. Musorgskij tonsatte några av tavlorna.
Pianostycket måste vara något av det svåraste som finns. Stundtals väldiga, blixtsnabba tonkaskader, stundtals långsamt och tyst. Mussorgskij tvingar utövaren att använda hela tangentbordet och alla nyanser man kan fram ur instrumentet. Jag hörde ett framförande av det i Trollhättan i januari och efter slutfört värv (cirka 35 minuter) var pianisten rejält trött. Han avböjde vänligt men bestämt att ge oss något extranummer.
Den mest kända, och mest spelade, versionen av sviten är den orkestrering Maurice Ravel gjorde 1922. Precis som kompositören utnyttjade hela tangentbordet använder Ravel symfoniorkesterns alla möjligheter. Slagverk och blås har framträdande roller i många av ”tavlorna”.
Jag är speciellt förtjust i Ravels hantering av ”Oxkärran” (Bydlo). Man hör hur den rullar fram över den polska slätten. När jag har spelat den för mellanstadieelever får de ofta en association till tanks. Likaså är Ravels behandling av ”De okläckta kycklingarnas balett” helt underbar. Drygt en minut av lekfullhet. Avslutningsdelen ”Den stora porten i Kiev” skulle passa bra på ”Last Night of the Proms”
Om ni inte hört stycket så reparera skadan snarast. Det är en rik musikskatt att gräva i.
När jag återvänder till Emerson, Lake & Palmers version finner jag den lite fattig. De har bara kvar promenaden plus fyra av Musorgskijs delar, ”Gnomen”, ”Det gamla slottet”, ”Baba Yagas stuga” och ”Den stora porten i Kiev”. Dessa har de kompletterat med en bluesvariation, ett stycke de kallar ”The Curse of the Baba Yaga” (mest oväsen för att vara ärlig) och en akustisk sång av Greg Lake, ”The Sage”. Den senare påminner starkt om vissa passager på King Crimsons debut-LP. Dessutom har Greg Lake satt text till en av promenaderna och till avslutningsstycket.
Det är inte dåligt, och ett måste för alla som gillar engelsk progg, och kanske också en inkörtsport för den som är ovan att lyssna på klassisk musik. För mig är det dock Ravel-versionen som gäller alla dagar i veckan, särskilt om jag kan få höra den live.
Roligt att veta
Det är krångligt att tolka namn på ryska, skrivna med det ryska alfabetet, en variant av det kyrilliska, med fler bokstäver än det vi använder. Engelsmännen kallar honom Mussorgsky, med dubbel-S och Y som slutvokal. Den vedertagna svenska stavningen är Musorgskij.
”Tavlor på en utställning” publicerades inte förrän fem år efter Musorgskijs död.
Sex av de tio tavlorna är identifierade. På Wikipedia finns de sex att beskåda. Sök på ”Pictures at an Exhibition”.
Modest Musorgskij led av allvarliga alkoholproblem. Det kanske var därför han bara fullbordade två av de fem operor han påbörjade. Mest känt av hans verk är väl, förutom Tavlorna, tondikten ”En natt på Blåkulla”.
