Irländsk legendar
Till en vacker flicka?
Det finns låtar som biter sig fast i hjärnan och som jag ständigt återkommer till. Det är ofta sånger, men då och då dyker det även upp instrumentala dito, speciellt om jag själv klarar av att spela dem.
En sådan låt är ”Hewlett”, skriven någon gång sent 1600- eller tidigt 1700-tal av irländaren Turlough Carolan. Det är en låt i mjuk tretakt troligen skriven på uppdrag, kanske tillägnad en vacker flicka.
Jag upptäckte den tidigt 1980-tal när jag försökte att utveckla mitt tin whistle-spel. För ändamålet köpte jag Robin Williamsons utmärkta bok om instrumentet och hur man hanterar det. Jag fastnade för ”Hewlett” redan första gången jag spelade den och använde den sedan flitigt.
Enligt Williamson är det en ”planxty”, en låt som inte i första hand är tänkt som danslåt. Han beskriver den så här: ”The tune is cocky and full of well being. Don’t play it too fast.” Speciellt det sistnämnda apellerade till mig, vanligtvis spelas tin whistle-låtar alldeles för snabbt för mina fingrar.
Turlough Carolan spelade harpa, Irlands nationalinstrument, och skrev sina låtar på en dylik. Han blev musiker sent i livet. Vid 18 års ålder blev han blind och för att kunna försörja sig lärde han sig att spela. Redan tre år senare var han så bra att han kunde ge sig ut och spela offentligt. En del av försörjningen var att komponera på uppdrag. Han gifte sig vid 50 års ålder, men hann med att få sju barn innan han dog 1738.
Fortfarande spelas Carlonas låtar regelbundet av irländska musiker. Det finns cirka 250 stycken som sägs vara skrivna honom. Hur de tolkas är upp till framföraren. Det enda som finns bevarat är melodierna och titlarna. Inga harmoniseringar och inga instruktioner om tempon. ”Hewlett” finns i flera inspelade versioner, både med harpa och irländsk säckpipa.
1984 lärde jag en grupp elever på Brandbergsskolan grunderna på tin whistle. Det var under fem veckor som en del av de så kallade fria aktiviteterna. Som utmaning lovade jag att den som kunde spela Hewlett skulle få en femkrona i belöning, en hyfsad slant för en 12-åring. Döm om min förvåning när en flicka i min egen klass fixade det.
Vi spelade också låten med min dåvarande grupp Both Sides the Tweed. Så flyttade vi till Skara och 1992 bildades gruppen No Bagpipes at All för att spela skotsk musik. Ett par år senare breddade vi repertoaren och bytte namn till Still No Bagpipes. ”Hewlett” blev en av favoriterna i vår repertoar.
När vi 1999 gjorde en EP var ”Hewlett” given som en av de sex låtarna. 13 år senare gjorde vi en fullängdare och då spelade vi in den på nytt, nu lite förlängd och med trummor. Så den som vill kan leta på våra inspelningar på någon plattform med digital musik och höra våra versioner.
Fördjupningar:
Robin Williamson (född 1943 i Skottland) beskrivs på Wikipedia som multiinstrumentalist, sångare, låtskrivare och historieberättare. Han var en av ursprungsmedlemmarna i The Incredible String Band, med vilka han gjorde 13 album. Bäst lyckades ”The Hangman’s Beautiful Daughter” som 1968 nådde femteplatsen på Englandslistan. Han har också gjort en rad soloskivor och givit ut flera böcker. Tin whistle-boken kom 1977. Året innan kom en bok med fiolmusik från de brittiska öarna, där jag också har hittat flera bra låtar.
Tin whistle är som namnet anger en liten metallflöjt. Den har sex hål på framsidan, men inget på undersidan. Man lär sig spela en skala på under fem minuter, men det kan ta en livstid att lära sig att behärska instrumentet på allvar. En billig tin whistle kostar under hundralappen, och är ofta helt spelbar. För de mera exklusiva varianterna kan man få ge runt 2 000 kr. I Sverige är det svårt att få tag på riktigt bra whistles. Jag köper mina på Hobgoblin Music på Rathebone Place i London. En tvärgata som går ut norrut från Oxford Street, några kvarter väster om Tottenham Court Roads T-banestation.
Precis som munspel finns tin whistle i olika tonarter. Den vanligaste är D
Även Fairport Convention har spelat in Carolan-låtar. Den första, och i mitt tycke bästa, är ”Carolan’s Concerto” som är med på ”Full House”. Den är fjärde och avslutande delen av medleyt ”Flatback Capers”. Senare spelad man även in ”Si Beg Si Mohr”.
