Låtar med elakheter
Att sjunga nidvisor och göra musikaliska angrepp på namngivna eller icke namngivna är troligen lika gammalt som viskonsten i sig. Konsten lever kvar och då och då kommer nya sånger i samma kategori. Här kommer tre exempel från 1960- och 70-talet.
I februari 1969 slog Peter Sarstedt igenom med buller och bång med ”Where Do You Go To (My Lovely)” om den inte namngivna franska societetsdamen som går på fina partyn och som känner Sacha Distel. Men vad hjälper det när hon måste somna ensam varje kväll?
Sarstedt är något av en one-hit-wonder. Låten låg på Englands-listan i 16 veckor, bäst som etta. Albumet som följde gjorde en kortare visit, fyra veckor och åtta som bäst. Uppföljaren ”Frozen Orange Juice” nådde med nöd och näppe topp tio.
Jag hörde Sarstedt på en konsert i Swansea 1991. Han var tillsammans med Freddy & the Dreamers och Swinging Blue Jeans och alla spelade de sina hits. Sarstedts framträdande var mycket kort, två låtar. Han dog 2017.
Carly Simons ”You’re So Vain” blev hennes stora genombrott i december 1972. Den handlar om den självsäkre globetrottern som är en lockelse för alla flickorna. Han är enligt texten en före detta pojkvän. ”You gave away the things you loved, and one of them was me”. Till historien hör att hon när låten slog sedan en månad tillbaka var gift med James Taylor, ett äktenskap som höll i elva år.
I pressen spekulerades att låten skulle handla om Mick Jagger, men det bekräftades aldrig. Men refrängraden ”You’re so vain, you probably think this song is about you”, lever kvar i huvudet på många.
Harpos låt ”Moviestar” började sitt liv på ett annorlunda sätt. 1975 tillägnades den ett 20-minuters avsnitt i skol-TV-serien Kika Digga Ding, där programledaren hette Tommy Körberg. Avsnittet skulle visa hur en låt spelades in på den tiden. Så eleverna fick följa hur producenten Bengts Palmers byggde upp låten i olika steg. En grundläggande bakgrund och så pålägg av stråkar, kör med mera. En av körsångerskorna var Anni-Frid Lyngstad.
När den släpptes blev den en internationell hit, men kom inte på Tio-i-topp eftersom programmet lags ner. Men den svenska versionen kom etta på Svensktoppen, och originalet blev hans enda hit i England.
Låten handla om killen som tror att han är en filmstjärna, men det enda man sett av honom är en kort reklamsnutt.
Det här är blott tre exempel. Många är artisterna som skrivit den här typen av låtar. Bob Dylan har en rad sådana, som ”Like a Rolling Stone”, ”Idiot Wind” och min favorit ”Ballad of a Thin Man” (lyssna på liveversionen tillsammans med The Band på dubbel-LPn ”Before the Flood.) Magnus Uggla har också ett antal, med ”Jag mår illa” i spetsen.
En som jag ibland sjunger är ”Hard Luck Stories” från Richard & Lina Thompsons ”Pour Down Like Silver”. Det handlar om gnällspiken som klagar på allt. Slutklämmen i vers tre är obetalbar:
“You don't like one thing, you don't like another
You don't like anything that looks like bother
Everyone don't like something and we all don't like you”
Men elakast av alla elaka sånger är nog Tom Paxtons mästerverk om Spiro Agnew, vicepresident till Richard Nixon och allmänt sedd som den bästa livförsäkring Nixon kunde ha. Låten finns med på Paxtons live-dubbel ”The Compleat Tom Paxton” (utgiven 1971). Paxtons introduktion är nästan längre än låten (lyssna och njut, men helst på originalinspelningen). Här är hela texten:
”I will sing of Spiro Agnew and all the things he’s done”
